Förtrollad av ord

 Ernest Weekely 

omkring 1935 - då när man

visade hur intellektuell man

var genom att hålla i en pipa

Efter att ha läst Karins blogg ett tag, har jag insett att hon är lika besatt av ord och deras ursprung som jag, och flera av mattbesökarna är.
I dag har Karin gett sig i kast med ordet “high-falutin” — och undrar var dess vagga stod. Det lustiga är att jag begav mig ut på exakt samma jakt för bara några dagar sedan. Båda kom vi till den återvändsgränd, som man så ofta hamnar i, när det gäller etymologi — okänt ursprung. Det är alltid lika otillfredsställande, men tänker man efter, så är det väl ändå lite av ett under att man vet så mycket som man gör, om så många ord. 
Jag vände mig till en av husets experter, Ernest Weekely — han är den engelskspråkiga världens motsvarighet till Elof Hellquist, och understundom lika svårbegriplig.  Man får ha ett finger vid förkortningarna, och med tanke på alla citat och hänvisningar är en “Encyclopedia of Literature” bra att ha till hands.
Mitt första möte med Ernest ägde rum i Boulder, Colorado 1982. Jag såg att det låg en bokhandel nära det lilla fik som min mor och jag uppsökt, mors födelsedag var nära förestående, så jag lämnade henne där och gick för att rekognosera. Eftersom jag var på jakt efter ett etymologiskt lexikon, blev det en snabb expedition. Det är ett inköpt som vi haft mycken nytta och glädje av sedan dess.

Med tanke på hur jobbigt det är att skriva av långa texter, med förkortningar och kursiveringar (min skanner talar inte med min dator — dessutom är det svårt att få de här oinbundna böckerna att ligga plant), så kom jag på den ljusa idén att leta efter boken på nätet. Och visst, där finns den. Just "high-falutin" hittar man på sidan 356 ( i den här upplagan). Läs gärna vidare, för ordet under är närbesläktat.
Och Karin, jag undrar om inte du känner igen dig i ett av mina favoritavsnitt ur boken "The Duchess of Bloomsbury Street" av Helene Hanff. (Ett rätt långt avsnitt).

Ett världsligt ord

Mer skåpmat, medan jag sitter med älsklingen i knäet och nätt och jämt når tangentbordet.

Jag misstänker att det är amerikanarnas (miss)bruk av ordet stolt som drabbat — ja här är det befogat med drabbat — oss. Inte 17 var vi stolta över allting från att ha gjort vad man måste till att ha stickat färdig en tröja för, låt oss säga 20 år sedan.
Jag kan vara glad och tacksam över en massa saker och belåten eller nöjd när jag slutfört ett arbete — men för mig är steget därifrån långt till att vara stolt. Och hur man kan vara stolt över en annan person övergår mitt förstånd (vilket i och för sig inte säger så mycket).
För den som vill fördjupa sig i etymologin och inte har Elof Hellquist hemma i bokhyllan finns han här.
Och så här säger SAOB om stolt:
stol⁴t, adj. -are n. o. adv. == . ANMÄRKNING: Anm. Det är ovisst om uttr. "stolt gräs" i nedanstående språkprov är felaktigt för stålgräs o. om detta avser gräset Nardus stricta Lin., stagg, l. t. ex. Gentianella campestris (Lin.) Börner, fältgentiana. I Dalarna och Me(de)lpa(d) några bruka mycket hafwa sin boskap i fiellen 12 à 16 mihl, ty inunder gettingar och stolt gräs, der de hafwa sina miölk­bodar. LINNÉ Skr. 5: 153 (1732); jfr utg:s not. Därs.: An­ tagligen felskrifning i st. f. stålgräs (Nardus stricta). (förr äv. stållt, stålt(h), stålitt) [fsv. stolter, ståtlig, skön, fram­stående, fin, stolt; liksom fd. stolt, stalt (d. stolt), nor. stolt, fvn. stoltr (nor. dial. stolt) av mlt. stolt, högboren, förnäm, ståtlig, skön, stolt (lt. stolt), motsv. ffris. stult, mnl., nl. stout (varav d. stovt, rank (om hållning), nor`. dial. staut, duktig, flink, ståtlig), fht., mht. stolz, narraktig, övermo­dig, ståtlig, stolt (t. stolz); jfr äv. ffr. estout, modig, stolt (av germ. urspr.), ävensom meng., eng. stout, stolt, ståtlig, modig, kraftig, stark, av ffr. estout (se ovan); sannol. till den utvidgning av roten i STALL, sbst.² , som äv. föreligger i STULTA, v., STYLTA, sbst.