Wirsén-jul

Som i en dröm

Julbasarens fönsterglas,

Skimrande i sken av gas,

Tusen vackra ting förråda.

Utanför tvenne små,

Trasigt klädda begge två.

Tröttna ej att allt beskåda.

Dockor med karmin på hyn

Locka lilla flickans syn

Och en théservis med koppar.

Från soldater i en ask

Till ett leksakssvärd, en kask

Gossens blick belåtet hoppar.

Hvadan denna lugna fröjd?

Kan en anblick göra nöjd,

Då man aldrig vinner saken?

Ack, förr'n afund hjertat bär,

Som en dröm det hela är,

Och man drömma kan fast vaken.

Nöjda med sin vackra dröm,

Genom människovimlets ström,

Gå till  hemmet de tillbaka,

Till en mor som feber har,

Till en snäsig supig far

Och en knappt tillskuren kaka.

Jag ej vet, det var ej blott

Lifvets ojemt delta lott

Som för ögat nyss de ställde,

Nej, det var en enkel mild

Försyn och förebild,

Hvilken mig och alla gällde.

Se, som i en dröm, den glans,

Som i verldens krambod fanns,

Se, som genom rutan bara,

Glittret utan allt begär:

Det den vises uppgift är — 

Och så vist ett barn kan vara!

Ingen ska inbilla mig att fattiga ungar, varken då eller nu, inte hade begär! Uppgivna realister må de vara, som vet att livet är orättvist, men den lugna fröjden får stå för herr Wirsén.