Minns ni boklotteriet? Det tillkom 1948 på initiativ av Carl-Emil Englund, dåvarande föreståndare för Konsum. Då stod folkbildningen fortfarande högt i kurs, och tanken var att lotteriets överskott skulle gå till en stipendiefond för skönlitterära författare.
Förutom högvinsterna (bilar, TV-apparater, resor och konst), som aldrig drabbade vår familj, bestod vinsterna av böcker. Köpte man tio lotter var man garanterad en bokvinst.
För inte så länge sedan stötte jag på ett par av bokvinsterna, och mindes den heta dagen mor och jag vandrade någonstans i utkanten av Vasastan för att komma till ett av lotteriets utlämningsställen.
Jag skulle tro att jag var tio eller elva år och valde "Baron Münchausens märkvärdiga resor och äfventyr till lands och vatten", med illustrationer av Gustave Doré. En bok som jag tog mig igenom, men jag minns att jag tyckte den var seg, och jag har aldrig läst om den. Nu när jag bläddrar i den kan jag tänka mig att det, förutom att äventyr aldrig intresserat mig, berodde på att det är en faksimilupplaga med gammalstavning.
Ja varför lade litteraturfrämjandet ner 1992? Jag började leta motivering, men hittade bara lakoniska skrivningar i propositioner från Carl Bildts regering att anslaget dras in. Ingenting om att det inte var till nytta, eller att det hade vanskötts eller så. Upphör bara.
SvaraRaderaDe där jheminredningsböckerna från 50- och tidigt 60-tal är fina. Hittade ett bra råd i en sådan: "När ni inreder ert nya hem, se då till att få med några äldre möbler också, annars risterar det att bli opersonligt. Kanske det finns en byrå eller skänk i boden hos någon släkting på landet som ni kan få. Men tänk i så fall på att den samlat fukt och bör få flytta in i lägenhetsvärmen gradvis. Dra ut eller ta ur lådorna så torkar den jämnare, annars kan lådorna slå sig och bli besvärliga att dra ut." Det har jag haft stor glädje och nytta av, ty många äro de skänkar och byråer som jag släpat hem från olika bodar!
Karin,
RaderaVisst undrar man, varför folkbildande insatser läggs ned - det var väl samma skäl som när man nu försökte dra in bidragen till kulturtdskrifter och institut och svenskundervsning utomlands. De som höll/håller i penningpåsen har råd att skaffa sig kultur utan bidrag.
Det du talar om i gamla inredningsböcker, är egentligen samma slags spridande av kunskaper, till människor som inte fått det med sig från barnsben. Länge leve alla böcker som lär ut något!
Jag har en kökslåda som inte går att dra ut, under delar av året - där hjälper ingen bok, skulle nog behöva en händig, med verktyg försedd person, för att fixa den lådan.
Margaretha
Litteraturfrämjandet? Kastar ett öga i bokhyllan och ser genast Lars Ahlin / Kanelbiten. Det var väl inget fel på den. Tiderna förändras. Jo. Men ändå. Och varför blev inte Lars Ahlin invald i Svenska akademin? Det har jag i så fall större problem med än att Litteraturfrämjandet försvann. Böckerna och författarskapen finns ju ändå kvar.
SvaraRaderaHjo.
SvaraRaderaAllt och alla, som främjar läsandet och sprider kunskaper om böcker, tycker jag är värda allt tänkbart stöd - huruvida akademien gör det, vet jag inte. De har inte nått mig, i alla fall.
Margaretha