Makaroner, spagetti, nudlar, vermiceller, ravioli, tortellini, cannelloni

och ytterligare 300 former, och 1300 olika namn finns för denna maträtt.

 Det finns många legender om hur pasta har uppkommit. En italiensk berättelse säger att en kinesiskt tjänsteflicka, tack vare sitt slarv, kom att skapa spagetti. Till hennes dagliga sysslor hörde att baka bröd, men en dag glömde hon bort den jäsande degen, emedan en italiensk sjöman ihärdigt uppvaktade henne. Degen rann över och bildade degsträngar, som snabbt torkade i solen. Den italienske sjömannen, vars namn var Spaghetti, hjälpte pigan att avlägsna spåren av hennes försummelse, genom att samla ihop den torkade degen, som han tog med sig när han gick. Väl tillbaka på sitt skepp, gav han den torra degen till skeppskocken, som kokade den i buljong.

Att det inte var italienarna som var först med spagettin, har man nog vetat länge, liksom att man åt pasta redan före vår tideräknings början. Men att kineserna kunde göra pasta för bortåt 4000 år sedan, är en relativt ny kunskap. En kinesisk arkeolog har funnit en skål med krusig spagetti, som har visat sig vara så gammal. Men den var inte gjord av vete, som är det vanligaste i dag, utan av två sorters hirs.

pas`ta subst. ~n pastor 
ORDLED: past-an

1 salvliknande ämne med stor halt fasta beståndsdelar och därför tjock konsistens:tandpasta; zinkpasta
BET.NYANS: om ämne med likn. konsistens och annan funktion än med. el. hygienisk:lakritspasta; lödpasta; skopasta
HIST.: sedan 1640; av senlat. pasta 'deg'; av grek. pastē 'korngröt'; jfr pastej, pastell,pastill, pastis, pastisch, paté

2 spaghetti eller makaroner el. annan likn. matvara framställd ur vetemjölsdeg
HIST.: sedan 1956; av ita. pasta med samma bet.; samma ord som pasta 1

Enligt NE har man alltså använt ordet pasta, om makaroner och spagetti, sedan 1956. Då gick det mig totalt förbi, kanske för att det ytterst sällan, för att inte säga aldrig, serverades sådan mat i vår familj.  Inte förrän på 70-talet insåg jag att makaroner och spagetti fått ett (för mig) nytt namn.

I min ägo har jag två reklamhäften med pastarecept — fast båda häftena är så gamla att man inte kallar det pasta.

 Det som slagit mig många gånger när jag bläddrar i gamla reklamhäften för olika sorters matvaror, är hur man framställer fabrikerna som laboratorier, och gärna visar bilder på personer i vita rockar, ståendes bredvid rostfria kärl. Och vilken matvara det än rör sig om, är man noga med att framhålla hur nyttig just deras vara är. De här två häftena är inga undantag.

I det svenska, odaterade, häftet inleds förordet sålunda:

"Bland de mest näringsriktiga, hälsosamma och lättsmälta födoämnen, vi ha att tillgå, måste våra svenska makaroner räknas."

Och det amerikanska häftet (från 1939)  använder sig av det vanliga knepet, att låta läkare och vetenskapsmän uttala sig om förträffligheten med just detta födoämne:

"Dr. Frank X. Walls, Baby Specialist

Chicago, Illinois

"Add Macaroni to the diet of babies at the age of one year — or whenever they are taken off milk.

It should be cooked with cheese, tomatoes or cream sauce. In the majority of cases, the babies like it and thrive on it."

 Inte i något av häftena lockas jag av recepten — ja det skulle i så fall vara att göra en bikupa, fast jag är inte övertygad om att jag skulle ha tålamod att pilla med varje enstaka spagettistrå.

 Men jag minns plötsligt hur en väninna lagade till spagettin direkt i såsen — enkärls rätter, passar mig utmärkt — det hade hon lärt sig i skolköket på 60-talet, och hon påstod att det var ett ovanligt sätt att tillaga spagettin. Jag är inte tillräckligt bevandrad i den sortens matlagning för att veta om hon hade rätt — men inspirerad av det gamla minnet, provade jag det. Det var OK.

Jag hittade varken Norrköpings Munk Makaroner från Norrköpings makaronifabrik eller Indiana Macaroni Company på nätet.