— Men man måste ändå ha ett mål, professorn. Jag måste alltid ha något, som jag kan styra snörrätt mot.
— Ja, ser ni snörrätt — det är just det, som jag — personligen — inte sätter så högt. I synnerhet inte hos unga damer. Då har en sicksacklinje mera tjusning, och den är mänskligare, ja, just de, fröken Willfüer, mänskligare. Ni är visserligen helt ung, då är man så hård och full av stora dygder. Men tro ni en gammal man: det är omvägarna, som ge livet dess värde. Jag vill visst inte göra er modlös. Men för min del håller jag på omvägarna.
ur Helene Willfüer, kemist
Vicki (Hedwig) Baum
24 januari 1888 - 29 augusti 1960
Undrar om någon läser Vicki Baums böcker i dag. Trots att hennes böcker var enormt populära, i synnerhet under 30-och 40 talet — och många av böckerna filmades — hör hennes böcker inte till klassikerna, och hon togs aldrig riktigt på allvar. Om sin författarbana skrev hon: "When I've written potboilers I did so deliberately, to hone my tools, prove my skills, and, naturally, I needed money. I've also written a few good books ... I know what I'm worth: I am a first-rate second-rate author. "
Som ung utbildadehon sig till harpist, och spelade med i olika orkestrar fram till 1916.
Det var när hennes förste make Max Prels, som var journalist, upprepade gånger höll på att missa deadlines, som Vicki skrev färdigt artiklarna, och upptäckte att hon faktiskt var en god skribent.
När jag var tretton år fick jag hennes biografi “Allt var annorlunda”, vilken utkom postumt 1962. En bok jag slukade, och genast kastade mig över några av hennes andra böcker. Böcker som jag inte alls uppskattade i samma utsträckning som biografin — förmodligen var jag för ung. Att läsa om Helene, i “Helene Willfüer, kemist”, från 1928, var som att läsa om en gammal tant (hon var ju över tjugo år) — och i dag betraktar jag Helen som en flicksnärta! Kanske är det roligare för gamla tanter att läsa om flicksnärtor, än för flicksnärtor att läsa om gamla tanter, så jag plockade fram boken i går. Men efter att ha läst ett par kapitel är jag högst osäker på om jag kommer att läsa mycket mer. Jag minns inte hur boken slutar, men jag tror mig veta att Helene blir gravid, och efter att ha läst bokens första sidor tror jag mig veta med vem (en gift man), och hur det slutar (lyckligt).
En av hennes mer kända böcker är “Människor på hotell”, från 1929, den kan jag inte ens minnas att jag läste ut. Kanske dags för ett nytt försök.
Henne hade jag helt glömt bort. Jag läste också hennes böcker när jag var i tonåren. Var det inte en som hette Kärlek på Bali, eller något. Den tyckte jag jättemycket om. Men jag visste inget om henne, men nu har jag läst om henne. Tack för påminnelsen!
SvaraRaderaMalena,
SvaraRaderaDu får kanske läsa om någon av böckerna och se vad du tycker i dag. "Kärlek och död på Bali" har jag inte läst, men jag läste någonstans att en professor hade sagt att man skulle kunna använda den som lärobok om Bali.
Tror knappast att jag kommer att ge mig i kast med hennes böcker - utom möjligtvis med biografin.
Margaretha
Ska jag tycka att det är pinsamt att jag aldrig hört talas om henne? Frågade maken, han visste naturligtvis vem hon var, hans farfar (eller morfar eller nåt liknande) hade bott på samma gata som hon i Wien. Fast de kände inte varandra.
SvaraRaderaSka låna biografin tror jag.
kram från Mette
Mette,
SvaraRaderaNej, varför då? I våra föräldrars generation, skulle det eventuellt ha varit en gnutta pinsamt att inte ha hört talas om henne, men nu är hon nog tämligen passé.
Låna biografin och berätta vad du tycker!
M