tisdag 3 januari 2012

För 65 år sedan



Den 3 januari 1947 anlände ett transportplan från New York till Sverige — i lasten fanns 27000 par nylon-strumpor. Eftertraktade i efterkrigssverige.
Upplagd av kl.

3 kommentarer:

  1. Musikanta3 januari 2012 kl. 23:28

    1950 kostade ett par nylonstrumpor 10 kr. En vanlig arbetarlön låg då på ungefär 750 kr/mån. Jag fick några par till jul eller till födelsedag. Gick det en maska försökte man virka upp den med en fin virknål.

    Annars kunde man lämna in strumporna till någon som lagade dem. Jag tror dock de var tjockare och mer hållbara än dagens. Det var viktig också att sömmen där bak satt rakt!
    Ingrid, som upplever gamla minnen när hon läser din blogg :-).

    SvaraRadera
  2. Äventyret framtiden4 januari 2012 kl. 08:50

    Jag vet att jag har några helt oanvända nylonstrumpor med söm bak i obrutna paket, som jag har fått av min svärmor att använda till dockhy eller någonting liknande. De blir nog museivara, bara jag hittar dem.

    Karin som hör att Emil är i faggorna

    SvaraRadera
  3. em4 januari 2012 kl. 11:41

    Ingrid,
    Det var inte alla som kunde hosta upp 10 kronor 1950 - med dagens penningvärde är det närmar 172:-.
    Men jag minns att långt senare, hade strumporna inte blivit mycket dyrare - har för mig att de inte kostade mer än en tia på 60-talet.
    Maskat upp strumpor har jag aldrig gjort, men jag minns att mina äldre kusiner lämnade in strumpor för uppmaskning - man betalade per maska. Var det 7 öre per maska?
    Nagellack var nog universalmedel mot maskor på rymmen.
    Sömmarna försvann ju, men jag hann använda strumpor med söm innan de sömlösa kom. Och eftersom jag aldrig varit damig av mig, var det rena katastrofen med sömmen som en korkskruv efter benen. Lägg därtill att jag alltid var prickig på baksidan av benen när det var slaskväder, så kan du räkna ut hur tjusig jag var. Jag la' inte ens märke till det själv, det var mina mer modemedvetna vänner som försökte uppfostra mig (utan framgång).

    Karin,
    Ja, det är nog eftertraktade strumpor för ett museum - kan inte tänka mig att någon annan skulle vilja ha dem.
    Fast 50-tal är visst poppis - kanske ska du annonsera ut dem. Du blir kanske rik på kuppen!
    Margaretha
    som inte sett
    skymten av Emil

    SvaraRadera

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)