Debbie, Jag har inte ens vett att vara avundsjuk - när man bara kan spela Gubben Noa, med ett finger, så tänker man inte i de banorna. Spelar bara sina Chopinskivor - och njuter. (Fast jag har ingen inspelning med Artur). M
Jag tränade och tränade på denna Ass-durpolonaise när jag var ung och lärde mig den ganska bra tills jag kom till oktaverna i vänster hand.
Där tog det definitivt stopp. Inte förrän jag blev mycket äldre insåg jag att jag ALDRIG skulle kunna lära mig att spela dem snabbt hur mycket jag än tränade eftersom mina händer var för små! Det är skillnad att spela dem om man är en man med långa fingrar som kan ta en decima utan svårighet. Men det var en sorglig insikt...
Ingrid, Han tål att beundras. Min mormor lär ha varit en stor beundrare av honom.
Jag har inte ens i mina vildaste drömmar, drömt om att kunna spela så. Vad händer beträffar så klarar jag inte ens en oktav. Fast min mormor lär inte ha haft större händer, och var trots det en skicklig pianist, så jag påstår inte att det är därför som jag håller mig till Gubben Noa. Margaretha som när hon jobbade på dagis, kunde låna vantar av femåringarna när hennes egna blev våta
När Rubenstein fick frågan vad han ångrat mest i sitt liv, svarade han: ”Jag skulle inte oroat mig så mycket, för saker som i de flesta fall ändå aldrig inträffade.”
Det är lättare att säga vad och vem jag inte är. — jag är inte mitt yrke — jag är inte min inkomst — eller eventuell avsaknad därav — jag är inte min ålder — jag är inte min sjukdom Så vem är jag då? — en lagom tjock tant i min bästa år — en slarvig pedant — en konservativ radikal — en vänlig stropp Och vad gör jag då? — läser — väver — lyssnar på musik, företrädesvis klassisk — gärna barockmusik
tänk om man kunde spela så!
SvaraRaderaDebbie,
SvaraRaderaJag har inte ens vett att vara avundsjuk - när man bara kan spela Gubben Noa, med ett finger, så tänker man inte i de banorna. Spelar bara sina Chopinskivor - och njuter. (Fast jag har ingen inspelning med Artur).
M
En av mina stora favoriter i ungdomens dar!
SvaraRaderaJag tränade och tränade på denna Ass-durpolonaise när jag var ung och lärde mig den ganska bra tills jag kom till oktaverna i vänster hand.
SvaraRaderaDär tog det definitivt stopp. Inte förrän jag blev mycket äldre insåg jag att jag ALDRIG skulle kunna lära mig att spela dem snabbt hur mycket jag än tränade eftersom mina händer var för små! Det är skillnad att spela dem om man är en man med långa fingrar som kan ta en decima utan svårighet. Men det var en sorglig insikt...
Ingrid,
SvaraRaderaHan tål att beundras. Min mormor lär ha varit en stor beundrare av honom.
Jag har inte ens i mina vildaste drömmar, drömt om att kunna spela så.
Vad händer beträffar så klarar jag inte ens en oktav. Fast min mormor lär inte ha haft större händer, och var trots det en skicklig pianist, så jag påstår inte att det är därför som jag håller mig till Gubben Noa.
Margaretha
som när hon
jobbade på
dagis, kunde
låna vantar
av femåringarna
när hennes
egna blev
våta
När Rubenstein fick frågan vad han ångrat mest i sitt liv, svarade han:
SvaraRadera”Jag skulle inte oroat mig så mycket, för saker som i de flesta fall ändå aldrig inträffade.”
Det brukar jag tänka på ibland!
Jessica,
SvaraRaderaKlokt!
Jag försöker också att leva så.
Margaretha