Mer upphöjda tankar

Det tycks finnas gott om biblioteksstegar på nätet — men än så länge har jag inte hittat någon snygg variant. Priser har jag inte ens tittat efter, men jag kan tänka mig att de ligger på en för mig onåbar nivå. Den här som får mig att tänka på trapporna man rullade fram till flygplanen, på den tiden man traskade ut på plattan för att äntra sitt plan, verkar för all del praktisk, men förutom att den är ful, skulle den nog mest vara i vägen, till och med i mitt relativt stora rum.

Det svenska hörnet är avklarat, vilket betyder att andra sidan av rummet, där jag nu befinner mig, ser ännu värre ut än innan jag grep mig an det nu organiserade. 

Så nu har jag gett mig i kast med hyllorna med de tyska böckerna. Hyllor jag inte frekventerat särskilt ofta, varför de bjuder på en del överraskningar. 

Som "Zwischenfall in Lohwinckel" av Vicki Baum — det framgår att min mor fick den i premium i sista ring. På den tiden hörde det till att kunna läsa fraktur, även jag har läst böcker i fraktur, men då har de varit på svenska. Men mors tyska var bra mycket bättre än min, och boken ser läst ut.

Det får mig att fundera över när man upphörde att premiera elever — på 60-talet? Det var nog inte alltid dessa böcker blev lästa. Stipendier fortsatte ju att delas ut, men så vitt jag vet, var det stipendier man själv sökte.

Grattis Vicki!

— Men man måste ändå ha ett mål, professorn. Jag måste alltid ha något, som jag kan styra snörrätt mot.

— Ja, ser ni snörrätt — det är just det, som jag — personligen — inte sätter så högt. I synnerhet inte hos unga damer. Då har en sicksacklinje mera tjusning, och den är mänskligare, ja, just de, fröken Willfüer, mänskligare. Ni är visserligen helt ung, då är man så hård och full av stora dygder. Men tro ni en gammal man: det är omvägarna, som ge livet dess värde. Jag vill visst inte göra er modlös. Men för min del håller jag på omvägarna.

ur Helene Willfüer, kemist

Vicki (Hedwig) Baum

24 januari 1888 - 29 augusti 1960

Undrar om någon läser Vicki Baums böcker i dag. Trots att hennes böcker var enormt populära, i synnerhet under 30-och 40 talet — och många av böckerna filmades — hör hennes böcker inte till klassikerna, och hon togs aldrig riktigt på allvar. Om sin författarbana skrev hon:  "When I've written potboilers I did so deliberately, to hone my tools, prove my skills, and, naturally, I needed money. I've also written a few good books ... I know what I'm worth: I am a first-rate second-rate author. " 

Som ung utbildadehon sig till harpist, och spelade med i olika orkestrar fram till 1916.

Det var när hennes förste make Max Prels, som var journalist, upprepade gånger höll på att missa deadlines, som Vicki skrev färdigt artiklarna, och upptäckte att hon faktiskt var en god skribent.

När jag var tretton år fick jag hennes biografi “Allt var annorlunda”, vilken utkom postumt 1962. En bok jag slukade, och genast kastade mig över några av hennes andra böcker. Böcker som jag inte alls uppskattade i samma utsträckning som biografin — förmodligen var jag för ung. Att läsa om Helene, i “Helene Willfüer, kemist”, från 1928, var som att läsa om en gammal tant (hon var ju över tjugo år) — och i dag betraktar jag Helen som en flicksnärta! Kanske är det roligare för gamla tanter att läsa om flicksnärtor, än för flicksnärtor att läsa om gamla tanter, så jag plockade fram boken i går. Men efter att ha läst ett par kapitel är jag högst osäker på om jag kommer att läsa mycket mer. Jag minns inte hur boken slutar, men jag tror mig veta att Helene blir gravid, och efter att ha läst bokens första sidor tror jag mig veta med vem (en gift man), och hur det slutar (lyckligt).

En av hennes mer kända böcker är “Människor på hotell”, från 1929, den kan jag inte ens minnas att jag läste ut.  Kanske dags för ett nytt försök.

Grattis Frank!

Lyman Frank Baum

15 maj 1856 – 6 maj 1919

Någonstans har jag ett halvfärdigt inlägg om barnböcker som aldrig blivit populära i Sverige, trots att de är det i sina hemländer. “Trollkarlen från Oz” är en av dem — kanske ska man fråga sig vad det kommer sig att den blivit så älskad i U.S.A., istället för varför den inte slagit igenom här. Även i Amerika, har man disputer den och det tämligen torftiga språket och många klichéer och många bibliotek valde att inte köpa boken. Boken som kom ut 1900, overstates inte till svenska förrän 1940, året efter det att filmen med Judy Garland visats även i Sverige.

William Wallace Denslow illustrerade den första

boken om Trollkarlen, såväl som andra böcker av

Baum, men samarbetet varade bara ett par år

eftesom de blev osams om hur royaltyn skulle fördelas

Frank (som avskydd sitt första namn Lyman) var en otroligt produktiv författare, som hade ambitionen att modernisera och amerikanisera de gamla folksagorna. Förutom “Trollkarlen från Oz” och ytterligare tretton böcker om Dorothy, Toto, fågelskrämman utan hjärna, timmerhuggaren av plåt utan hjärta och det fega lejonet, skrev han flera andra serier — de flesta under pseudonym.

Dessutom var han teaterbiten, spelade teater och skrev skådespel. En tid hade han en egen teater, som hans far lät bygga åt honom (rika föräldrar kan vara bra att ha). Han arbetade som journalist, födde upp höns och försökte sig på affärer. Men hans vana att låta kunderna handla på kredit gjorde att hans “Baum’s Bazaar” fick slå igen.

Det är intressant att notera att det förekommer både något som liknar en laptop och en trådlös telefon i ett par av hans böcker.