Pausmusik

Bass Viol, Score Sheet and a Sword, 1693

Boyer

Att sitta modell

Althea, 1895

John White Alexander

1856-1915

.

På tebloggen har jag ett dagligt läs och boktema, häromdagen visade jag den här bilden och vi kom att diskutera, den ansträngda ställningen. En titt på andra konstverk av J. W. Alexander visar att alla hans kvinnor är långa, smala och tjusiga — ingick det i konstnärens uppdrag att smickra modellen?

.

Ernst Wetzenstein, 1890-1982
.

Så kom jag plötsligt på att jag också suttit modell — när jag var i femårsåldern. En av fars vänner var konstnär, och han gjorde flera etsningar av hela familjen. Jag minns hur fascinerad jag var av att han kunde etsa direkt på plåten med sitt elektriska verktyg. Även om jag inte hade någon erfarenhet av etsning så insåg jag ju hur definitivt det var att arbeta på det sättet. I dag är jag om möjligt ännu mer beundrande inför prestationen — jag som nästan inte vågar dra första strecket på ett vanligt papper!
Ägnade gårdagskvällen åt att söka information om konstnären, på nätet. Hittar bara ett par av hans bilder, men kan ändå konstatera att han tycks ha haft en stor bredd i sitt arbete. Just i går var det 120 år sedan han föddes.
Den här bilden av mig berättade han att han sålt till ett konstmuseum i München — vilket vet jag inte.

Ernst Wetzenstein (1890-1982). Han var född i Aachen och studerade vid konsthögskolorna i Berlin och Weimar 1908-09 och S:t Petersburg 1910-12. Under första världskriget kom Ernst till Sverige. Här hann han både med att studera vid Wilhelmsons målarskola i Stockholm 1917-19 samt att gifta sig med en svenska. Ernst Wetzenstein lämnade så småningom Sverige men han återkom efter andra världskrigets slut och blev fast bosatt i Upsala. Utställningen innehåller både hans idylliska sommarmotiv i akvarell, pastell och gouache samt färgetsningar med titlar som ”Lavar III”. Om dessa färgetsningar skrev A. Törnqvist i Stockholms-Tidningen 1965 att de vittnade om en aktningsvärd artistisk förnyelse där de med en påtaglig, låg reliefverkan och nästan fotografisk detaljskärpa gav en suggestiv utstrålning. Ernst Wetzenstein är representerad på bland annat Nationalmuseum och Borås konstmuseum.

Pausmusik

Still Life with Girl and Mandolin

Frederic Taubes, 1900-1981

Rapport från en martyr

The Cleaning Lady, 1841-42

Alfred Geniole, 1813-1961

.

Den minnesgode läsaren minns kanske att jag inte hittade min dammsugare för en tid sedan. Den extra alltså, den ordinarie hade dött knall och fall. Jag har fortfarande inte hittat den — i sanningens namn har jag inte letat särskilt noggrant eftersom jag har en annan uschlig liten apparat att ta' till. Jag är inte särskilt sugen på att dammsuga, men min ynkliga dammsugare är ännu mindre sugen på att suga. Kan inte förstå varför jag överhuvudtaget köpte en så eländig maskin. Påsarna är pyttesmå — suger man inte oftare än jag gör så betyder det att påsen blir sprickfärdig på nolltid. Om man får tag på påsar, har upptäckt att just den modellen har de aldrig hemma. Och har man en påse är det en vetenskap att få den på plats. I dag lossnade den, och jag fick avlägsna dammskörden med bara händerna — inte undra på att jag såg lika sur ut som damen på bilden. Fast vid närmare eftertanke var jag sur redan när jag började, det var därför jag attackerade golvet (ja, singularis — jag nöjde mig med ett rum), jag tyckte inte att dagen kunde bli värre än den var. Då passar det utmärkt att göra sig till martyr!

Pausmusik

Musical Group on a Balcony, 1622

Gerrit van Honthorst, 1590-1656

En grinig kommentar

Om man tillhör ett landsting som är så snålt att de inte håller sina patienter med sterilt engångs-materiel — då blir man inte glad om strömmen avviker just när man ska till att koka sina pryttlar.

Sa' jag att bilen startade?
Det var då det!

Musikminnen

Det ramlade in några kommentarer från önskare redan under programmets gång:

Tjohej! Jag fick den första önskningen! Jag har alltid gillat Rita Streich och är lite avis på dig som suttit vid hennes fötter! Du kanske kan visa samma inlägg igen. Annkatrin
.
Kul att det började med rivstart - tre önskningar hitintills. Håller med Annkatrin om att du borde lägga ut det inlägget igen.
kram från Mette

Jag hör er, men de som vill läsa om när jag satt vid Rita Streich fötter får klicka på den här länken. Där finns historien och dessutom en liten filmsnutt där hon sjunger.

När jag hörde Sagas önskning förflyttades jag till Adelboden i Schweiz. En höst var jag där under höst-marknaden, och för ovanlighetens skull bodde jag inte på andra sidan dalen som jag brukar, utan på ett litet hotell mitt i byn. De här höstmarknadena är inte bara tingeltangel — det är ett stort evenemang dit de lokala bönderna från ett stort område kommer, för att umgås och för att göra affärer.
På kvällen samlades de i baren på det hotellet vi bodde. Visst hörde vi prat och glada skratt nerifrån, men somnade snart. Några timmar senare vaknade vi av en underbar stämstång under vårt fönster. Baren hade stängt och det var dags för karlarna (sådana viktiga ting som marknad är bara till för karlar) att gå hem. Att det druckits ordentligt syntes på en del, men hördes inte. Oj, så de sjöng — och alla verserna. Efter en halvtimme slutade de med "Der Mond ist aufgegangen" — och jag tror jag somnade innan de kom till sista versen:

So legt euch denn, ihr Brüder! In Gottes Namen nieder!
Kalt ist der Abendhauch.
Verschon uns, Gott, mit Strafen
Und lass uns ruhig schlafen
Und unsern kranken Nachbar auch!

Ja, sjunga kan de, schweizarna — och alla verserna kan de. Jag har många gånger stannat utanför en mellanstadie skola i Adelboden och lyssnat på sången från klassrummen. Utan att kunna något om skolsy-stemet i landet är min teori att deras musikunder-visning är bättre än vår. Och man börjar tidigt, några av mina schweiziska vänner är förskollärare, så jag vet att de på ett lekfullt sätt tränar ungarna till skönsång.

Länkar till gamla musikinlägg finns här.

Pausmusik

Leopold Koželuch

engraved by William Ridley, 1797

Här sitter jag och lyssnar till Konsert för klarinett och orkester No. 1 i Ess-dur, av Leopold Koželuch, när Herr Koželuch plötsligt dyker upp på skärmen. Det måste väl betyda att han vill vara med?

Om någon berättat för honom att man om 200 år skulle sitta hemma och lyssna till hans musik från en apparat, och se bilder på honom i en annan apparat — skulle han ha trott på det?

Glöm nu inte

att slå på radion klockan nio i morgonbitti!

Jag ser för mitt inre öga hur hela bloggoversum avstannar och vi alla sitter andäktigt vid våra radioapparater. (Så talar bara gamla tanter som fortfarande lever i den villfarelsen att det krävs en radioapparat för att lyssna på radion).
Har du, liksom jag, glömt vad du önskade, kan du hitta hela önskelistan här.

Nu ska vi läsa

Det var när jag letade efter "Nu ska vi läsa" som jag hittade "400 teckningar till hembygdsundervis-ningen".- Det är lätt att bli sittande vid skåpet med läromedel — där finns en underbar blandning av böcker för alla skolämnen.

Lisette visste inte att Ingrid Vang Nyman hade illustrerat läseböcker, så jag lovade att leta fram en. Det här är andra boken, egentligen letade jag efter den första, som var gul och hade ett mer kvadratiskt format.

Nu ska jag göra en kaka efter ett recept på Lisettes blogg. Det ska bli spännande att smaka på resultatet eftersom jag saknar de flesta ingredienserna

Pausmusik

The Lost chord

Stephen Lewin

Stoppduk, bad, byk & reklam

Girl carrying a pail

Thomas Barker of Bath

.

Gamla kunskaper försvinner snabbt — i synnerhet om det är kunskaper som man inte gärna talade öppet om. Jag förstår av yngre kvinnors förvånade utrop och miner att de inte har haft förmånen att umgås med kvinnor ur den generationen som stickade sina egna stoppdukar, tvättade en kroppsdel i taget i ett litet handfat och som visste hur det gick till att få sina kläder rena utan tvättmaskin.

.

Women doing laundry through a hole in the ice, 1891

Jahn Ekenæs, 1847-1920

.

Faktum är att jag redan för några år se'n hörde ame-rikanska kvinnor diskutera hur man syr sina bindor själv, det finns flera ställen att lära sig detta på nätet — här är en annan länk, och så en länk till en filmsnutt.
Jag tror inte att någon av alla kvinnor jag talat med som var tvungna att virka eller sticka sina stopp-dukar, frivilligt skulle återgå till att varje månad tvätta sin blodiga byk. Inte på den tiden i alla fall — i dag kan jag tänka mig att det ställer sig annorlunda när man kan stoppa in sina stoppdukar i tvättma-skinen.
Mödrar såg noga efter att det fanns stoppdukar med i byken varje månad — ett bra sätt att ha koll på sina döttrar!

bild härifrån
.

Jag är ju uppväxt utan stoppdukar, men med en ny-fiken parfyrmeriinnehavare (snyggt ord), som varje gång min mor köpte bindor frågade om det var dotterns tur att nyttja dem! Vår familj hade badrum, men det var många som inte hade, ända in på 60-talet. En gång i veckan tågade alla elever som inte hade badrum hemma, ner till skolans bad. Jag gick med ibland, bara därför att det fanns en liten bassäng där man fick simma efter tvagningen. Baderskan var ett ampert fruntimmer som ropade ut sina komman-don. Utefter väggarna fanns på golvet ett porslinskar åt varje elev — där stod vi och tvättade den kroppsdel som baderskan befallde: vänster arm, höger arm, stjärten, ryggen — när hon kom till ryggen vände vi oss alla om och borstade kompis framför oss. Baderskan borstade den som stod sist. Sen sprang vi genom en iskall och en varm dusch innan vi slutligen fick simma en liten stund.
Jag har sett bilder från den här sortens bad, men hittar inga sådana nu — däremot hittade jag en lång och intressant artikel om badets historia.

La Toilette, c.1891
Mary Cassatt, 1844-1926
.

Och så något helt annat, jag fick en vänlig kom-mentar på tebloggen idag där jag blev rekommen-derad att anmäla min blogg till Bloggerzoom — och betala en överkomliga icke angiven summa! Jag har inga avsikter att ens kolla sidan, men jag undrar om fler fått liknande förslag. Kommentaren ger sken av att komma från en privatperson.

Personlig navigator

The Doctor's Visit

Andre Henri Dargelas

1828-1906

.

Hör från vänner i U.S.A. att det nuförtiden finns något som heter "Patient Navigators", PN. från början var de avsedda för fattiga och oförsäkrade, men de har kommit att bli tämligen vanliga och tillgängliga för alla patienter (om man råkar bo där de finns).
För några år se'n skojade jag och några medpatienter om att man skulle tilldelas en personlig lots, tillsammans med sin patienbricka, när man blev sjuk — inte anade vi då att det faktiskt fanns.
Visserligen är sjukvårdssystemen helt olika här och där — men det hindrar inte att man kan känna sig utelämnad och vilsen även i Sverige. Jag skulle gladeligen ha tagit emot den sortens hjälp många gånger — förutsatt att det är en person jag har förtroende för.

Pausmusik och önskelänkar

Portrait of a Lady

Francesco Bacchiacca

1494-1557

.

Den här länken ta'r er till ett tidigare inlägg, där både våra önskningar och länkar till några musikinlägg finns.

Te med en eremit

En gullig liten tekanna som jag köpt i Polen.

Det enda problemet är att teet inte kommer

ut genom pipen utan forsar fram under locket!

.

Hittar ett tjockt brunt kuvert i brevlådan. Det visar sig innehålla mitt favorit te, Assam Dimakusi. Ett svart te, med rejäl tesmak, som en väninna förgyller min dag med.

St Anthony Visiting St Paul in the Desert

Matthias Grünewald, 1470/80-1528

.

Se'n läser jag att det i dag är eremiten St Pauls (229-342) dag idag. Och när jag lite senare, utan fram-gång, försöker organisera bland kokböckerna, hittar jag recept på "hermits". En småkaka med kryddor som är rätt så vanlig i U.S.A. Eftersom jag aldrig bakar småkakor, om jag inte ska ha gäster, så har jag inte provat det här receptet - men kanske finns det något kakmonster som har lust att prova.

.

Hermits

Rör
1 hg smör
¼ kopp socker

rör ned
1 ägg
¼ kopp apelsinjuice

i en annan skål blanda
1½ kopp mjöl
½ tsk bikarbonat
½ tsk kanel
½ tsk kryddpeppar

Blanda ned de torra ingredienserna i de torra.
Och rör ned
1 kopp russin
½ kopp torkade äpplen
½ kopp hackade dadlar
½ kopp hackade valnötter

Klicka ut på lätt smord plåt. Grädda i 12-15 minuter
.

Har du inte amerikanska koppar finns en sida där man kan omvandla mått.
I U.S.A. där goda mödrar bakar kakor och skickar till sina barn som befinner sig på läger eller universitet, sägs denna kaka tåla att skickas med posten - liksom den är passar att lägga i lunchlådan.
De flesta recept jag sett tidigare innehåller mer socker och ingen torkad frukt. Om namnet vet man inte mycket. Det här hittade jag på nätet:

Hermit cookie recipes have been popular with cookie makers for generations. Grandma made these delicious spice cookies back in the early 1900s when she lived on the Alberta prairie. There are different versions of hermit cookies, but they all contain spices and most contain raisins and/or nuts.
It is not known when or how the distinct name of these cookies originated. Some think they were named hermits because they are often dropped separately onto a cookie sheet and have the appearance of a hermit's brown robe. In any event, you will enjoy trying these easy hermit cookie recipes. Hermit cookies are always delicious!

The American History Cookbook uses a published recipe from an 1877 Portland, Maine cookbook.

You have a excellent chance to find earlier recipes with the name "hermits." This is one of the easier mysteries on the list, as food historians have not studied hermits, nor read through the cookbooks of the 1860s and 1870s well. Since this site has not even picked an early recipe for soft, brown, square hermits, that part of mystery is wide open! Some say that the cookies were named because they look like a hermit's brown sack-cloth robe, but the earliest recipes are for white and round cookies. One possible lead is that the Moravians, an ethno-religious group well-known for thin spice cookies in North Carolina and Pennsylvania, were sometimes called "herrnhutter" in German or Dutch, and that might have sounded like "hermits" to an English-speaking cook. Look for a cookie based on chopped raisins.

400 teckningar till hembygdsundervisningen

Till undervisaren!

.
... Det säger sig självt, att läroböcker i hembygds-kunskap för småskolan — och hemmet — till övervägande delen måste bliva ett slags bilderbok i ordets allra bästa, modernaste mening. Enkla, från vardagslivet hämtade "gubbar" i glada färger äro ägnade att ge liv åt undervisningen, göra denna lockande samtidigt som kunskaperna därigenom meddelas barnen.
... Efterhand som färdigheten att återge dessa- "gubbar" stegras, utvecklas även barnens omdöme, stärkes deras minne och väckes och fostras deras fantasi. Teckningen vill tjäna all undervisning, icke röva tid från något annat ämne — men främst bland arbetsövningarna inom hembygdskunskapen kommer av naturliga skäl teckningen. Förvisso kunna under-visarna raskt nog efterbilda åtminstone flertalet av i detta häfte förekommande teckningar — svårare äro de säkerligen inte! —, och jag är övertygad om att även barnen med liv och lust vilja gripa sig verket an.
... Det bör vara lockande nog för de små att teckna med färgkritor. En del tecknas i arbetsboken, men det mesta ritas med kol å s.k. kolteckningspapper, som kostar c:a ½ öre st., med blott en bild på varje sida. Baksidan av gamla tapetstuvar lämpar sig gott att rita på, det blir utan tvivel det allra billigaste ritpappret!
... Vid terminens slut är det lämpligt att varje barns teckningar häftas ihop samt förses med ett enkelt omslag. Fart och glädje i arbetet! Hjälp sparsamt, med men visa tydligt före! Lär barnen att arbeta själva, och glöm inte att uppmuntra, när de göra sitt bästa! Låt barnen alltid själva jämföra och upptäcka! Gör rättelserna bestämt men vänligt och aldrig småaktigt i detalj! Minns att vad barnen åstad-kommit är medel, inte mål!
... Reeves' färgkritor äro säkerligen de bästa för barnen. Färglägg hellre för litet än för mycket! Välj av dessa förteckningar dem, som bäst och tydligast illustrera det behandlande ämnet, och anskaffa, närhelst det är möjligt, själva föremålet som ska ritas! Teckna själv ofta och inför barnens ögon! Endast de enklaste och lättaste bilderna skola barnen sedan avteckna. Försök . . . och försök omigen tills det går! lönen för mödan kommer från glittrande glada barnaögon.
... Helt säkert skulle många småttingar bli glada, om de finge lov att skaffa sig det lilla häftet med teck-ningar för att som hemuppgift få rita en del av- "gubbarna" och därigenom få nya idéer, ofta till minnesteckningar. Barnen i småskolan äro lyckligtvis inte ledsna åt hemuppgifter. Tvärtom!
_ _ _
... Utan några som helst anspråk — allra minst i konstnärligt hänseende! — sändas dessa "Teckningar till hembygdsundervisningen" ut med speciell adress till undervisare, vilka ej ha särskilda anlag för teckning och som haft svårt att komma till rätta med arbetsövningarna samt — inte minst — till de av hembygdsundervisningen så intresserade småt-tingarna. Det vore synnerligen glädjande, ifall min anspråkslösa lilla "bilderbok" kunde i sin ringa mån bidraga till att förståelse för detta det nyaste ibland skolämnen väcktes och ökades!
.
Linköping i november 1923
................................................ Sven Gustavsson
............................................. ........... Seminarielärare.



Jag hade inte tänkt ta' med så mycket av förordet, men jag insåg att annars kulle jag bli tvungen att säga det samma — fast inte lika bra.
Ibland underskattar vi nog gårdagens pedagoger — visst fanns det mycket i den gamla pluggskolan som var trist och stelbent, men det fanns lärare som brann för yrket — för sitt kall! Och läromedlen var ofta vac-krare än vad vi, som är bortskämda med illustrationer, kan föreställa oss.


Nå'n som vet hur man leker "gåsvaktare och räv"?

Pausmusik

A Piper

Arthur Hill,

1858-1893

Mer om Önska

Fick just det här mejlet:

Hej!

Tänkte tipsa dig om att vi redan nu har en puff på vår hemsida om nästa vecka där vi också bjuder in alla våra lyssnare att blogga - DET GÄLLER ÄVEN ER SOM ÖNSKAT FÖRSTÅS!

Kanske har du något annat tips på vad vi skulle kunna göra på vår hemsida under vår "bloggvecka"?

Allt gott!
Marianne Greip

Tänk till, skriv om ni har synpunkter!
Själv ska jag tänka medan jag handlar.

Ispropp

Nu kan jag handla igen, och åka till veterinären — tänk att en ispropp kunde hindra mig ifrån det!

Pausmusik

Interior with Girl Playing a Lute

Mai Trung Thu, 1906-1980