Från min trapp

Fleurs de lilas. 

PÅ mina hvita rullgardiner,
som draget rör emellanåt,
den heta junisolen skiner
i all sin glans och sommarståt.

Här inne är det svalt i rummet,
dit gatans buller dämpadt når,
men flugans surr blir klart förnummet,
när hon mot tak och väggar slår.

Men ur min dröm hon ej mig väcker:
en fluga ingen sommar gör,
och jag kan drömma, vintern täcker
med drifvor gatan nedanför.

Jag drömma kan, att stormen sopar
med silfverkvast min trottoar,
att ingen gök i skogen ropar
och får af andra gökar svar.

Jag glömmer sommaren, som smyger
sin blomsterkrans kring flod och mark,
och därför pennan rastlöst flyger
i rytm hän öfver hvita ark.

Men plötsligt på min dörr det ringer,
och när jag ut att öppna går,
och rigeln bort för fingret springer,
den glömda i tamburen står.

Fru Sommar själf! Ur mjuka händer
ett fång jag af syréner tar,
som stänkts af dagg på skärgårdsstränder
och ha sin doft af morgon kvar.

Med hvit syrén har hatten smyckats,
syréner i sitt skärp hon bär,
och när hon ler åt, att hon lyckats,
en hvit syrén mig syns hon är.

Hvad tjänar då att längre dikta
med bläckstreck på ett pappersark,
när under blomster, hvilka svikta,
står sommarn rosig, ljuf och stark?

Nej, mot din barm, du länge svunna,
mitt hufvud lägger jag till ro
och ber, att himlen vill oss unna
ett skogsomsusadt fågelbo!

 Lilacs in a Window

Mary Cassatt

Denna ljuvliga men banala årstid är på något vis så avväpnande — det går inte att bli irriterad på en så självklar och vänlig tid, lika lite som jag kan bli irriterad på den stundom banale Daniel Fallström. Hans dikter svämmar över av solglitter, vattenblänk, fladdrande gardiner och sommarnätter. Men jag förstår honom, det är svårt att undvika floskler när livet ser ut som en hötorgstavla.

Det kan gå åratal utan att jag skänker Daniel en tanke, men så gick jag förbi en buske med vita syrener, och tänkte att jag måste ta ned  honom från översta hyllan för att se om han är så banal som jag fått för mig att han är — jo, det är han nog, men jag tycker inte illa vara längre. 

Så här sitter jag på min trapp medan en humla rumlar runt i min lilla syrenbukett, innan han nynnar iväg till nästa utskänkningsställe, och läser Daniels dikter. (Och ser på ett foto att hemma hos Daniel och hans hustru Anna, hade de likadana tapeter som jag har — som även Strindberg lär ha haft. Tänk om tapeten ändå kunde förmedla lite poetisk talang.) 

Grattis Mary

 Mary Stevenson Cassatt

May 22, 1844 – June 14, 1926

självporträtt

Lilacs In A Window 2

 Det finns mycket skrivet om denna populära konstnär — både på nätet och bokhandeln. Själv var jag övertygad om att jag bloggat om henne flera gånger, men när jag ber blogger leta fram inläggen, får jag inte många napp. Jag skrev kort om boken ”A Life”, när jag skulle till att läsa den, men om boken ”Lydia Cassatt Reading the Morning Paper” av Harriet Scott Chessman, hittar jag inget. Kanske har jag skrivit om den så många gånger i brev och andra sammanhang, att jag trodde det var här jag berättat om den. Den, liksom ”A Life” finns på Bokus. ”Lydia Cassatt Reading the Morning Paper” finns översatt till svenska, men är slut på förlaget — men så här lyder den svenska baksidestexten om boken

Mary Cassatt var en amerikansk konstnär som levde 1844-1926. Hennes favoritmodell var den äldre systern Lydia och många av hennes impressionistiska målningar visar Lydia i olika situationer. Fem av målningarna bildar utgångspunkt för den här romanen, där Lydia, allt mer medtagen av en svår njursjukdom, berättar om hur det är att vara ständigt sedd av den som alltid ser och hon ställer frågor - till sig själv och till Mary - om kärleken och döden, om konsten och konstens förmåga att hålla minnet levande. 

Mary och Lydia bodde i Paris och dess sjudande konstliv bildar bakgrunden till systrarnas mer stillsamma tillvaro. 

Lydia Cassatt läser morgontidningen är en poetisk, eftersinnande och djupt gripande bok. Illustrerad med de fem målningar som utgjorde författarens inspiration.

(BONNIERS)

 Poppies in a Field 1874-1880

Reverie (or Woman with a Red Zinnia)

  

Portrait Of Charles Dikran Kelekian At Age 12

The Letter, 1890-91

Gathering Fruit

Autumn (or Profile of Lydia Cassatt)

Auguste Reading To Her Daughter

Augusta Sewing Before a Window 1905

Mother and Child

The Kiss

Stoppduk, bad, byk & reklam

Girl carrying a pail

Thomas Barker of Bath

.

Gamla kunskaper försvinner snabbt — i synnerhet om det är kunskaper som man inte gärna talade öppet om. Jag förstår av yngre kvinnors förvånade utrop och miner att de inte har haft förmånen att umgås med kvinnor ur den generationen som stickade sina egna stoppdukar, tvättade en kroppsdel i taget i ett litet handfat och som visste hur det gick till att få sina kläder rena utan tvättmaskin.

.

Women doing laundry through a hole in the ice, 1891

Jahn Ekenæs, 1847-1920

.

Faktum är att jag redan för några år se'n hörde ame-rikanska kvinnor diskutera hur man syr sina bindor själv, det finns flera ställen att lära sig detta på nätet — här är en annan länk, och så en länk till en filmsnutt.
Jag tror inte att någon av alla kvinnor jag talat med som var tvungna att virka eller sticka sina stopp-dukar, frivilligt skulle återgå till att varje månad tvätta sin blodiga byk. Inte på den tiden i alla fall — i dag kan jag tänka mig att det ställer sig annorlunda när man kan stoppa in sina stoppdukar i tvättma-skinen.
Mödrar såg noga efter att det fanns stoppdukar med i byken varje månad — ett bra sätt att ha koll på sina döttrar!

bild härifrån
.

Jag är ju uppväxt utan stoppdukar, men med en ny-fiken parfyrmeriinnehavare (snyggt ord), som varje gång min mor köpte bindor frågade om det var dotterns tur att nyttja dem! Vår familj hade badrum, men det var många som inte hade, ända in på 60-talet. En gång i veckan tågade alla elever som inte hade badrum hemma, ner till skolans bad. Jag gick med ibland, bara därför att det fanns en liten bassäng där man fick simma efter tvagningen. Baderskan var ett ampert fruntimmer som ropade ut sina komman-don. Utefter väggarna fanns på golvet ett porslinskar åt varje elev — där stod vi och tvättade den kroppsdel som baderskan befallde: vänster arm, höger arm, stjärten, ryggen — när hon kom till ryggen vände vi oss alla om och borstade kompis framför oss. Baderskan borstade den som stod sist. Sen sprang vi genom en iskall och en varm dusch innan vi slutligen fick simma en liten stund.
Jag har sett bilder från den här sortens bad, men hittar inga sådana nu — däremot hittade jag en lång och intressant artikel om badets historia.

La Toilette, c.1891
Mary Cassatt, 1844-1926
.

Och så något helt annat, jag fick en vänlig kom-mentar på tebloggen idag där jag blev rekommen-derad att anmäla min blogg till Bloggerzoom — och betala en överkomliga icke angiven summa! Jag har inga avsikter att ens kolla sidan, men jag undrar om fler fått liknande förslag. Kommentaren ger sken av att komma från en privatperson.

Julafton

0
En blek vintersol förgyllde denna sköna dag.

Här sitter jag och vet inte med vilken bokhög jag ska börja — så jag börjar inte utan njuter av brasan och Haydn.
0

Kanske ägnar jag mig åt "Mary Cassatt: A Life" av Nancy Mowll Mathews en stund innan vi gör natt. Den är illustrerad med många gamla foton som naturligtvis är svart vita — men även de få målningarna som finns med är svart vita, vilket kanske är lite synd. Å andra sidan finns det gott om hennes målningar på nätet.

0

Som jag misstänkte fick jag lite problem att hitta tillräckligt kraftiga grenar att hänga de tunga äpplena på men tack vare att det är en klassisk svensk gran med glest mellan grenvarven så fungerar det.
Stjärnan till vänster i bild är inte en pepparkaka utan en kaneldoftande stjärna som trots att jag gjorde den för två år sedan fortfarande doftar. Lite sent påtänkt att göra dem nu om man vill ha dem i granen. Men vill någon prova så blanda kanel och äppelmos till en tjock deg som kan kavlas ut. Använd kakmått till att ta' ut figurer, gör ett hål i dem och låt "kakorna" torka. Se'n är det bara att hänga upp och låta väldoften sprid sig i huset. (Förutsatt att man gillar doften av kanel!)