The Red Moon of Meru — novellutmaningen

2. Läs en novell med något rött i titeln — "The Red Moon of Meru" av Gilbert Keith Chesterton ur novellsamlingen The Secret of Father Brown (1927)

Jag behövde en novell med något rött i titeln, vad passar då bättre än en röd Fader Brown  historia — både Fader Brown och hans skapare G. K. Chesterton hör till mina favoriter, dessutom är det ju trevligt att kunna fortsätta måntemat, även om det inte rör sig om en riktig måne i den här berättelsen.

I "The Red Moon of Meru" får vi ett prov på Fader Browns snabba uppfattnings- och slutledningsförmåga — så värst spännande är inte novellen, men jag blir nyfiken på hur den kommer att sluta. Här finns både en frenolog och "The Master of the Mountain", världsberömd för sin kunskap i kiromanti, som får mig att minnas mina egna möten med slika personer.

lästa noveller:
39. Läs en novell med en huvudperson som har ett husdjur —  "Cats", ur novellsamlingen ""Be Good to Yourself. A Book of Short Stories" (1930), av Nellie McClung (en spännande och intressant bekantskap).

37. Läs en novell med en titel som består av ett enda ord — Cheese av Ethel Lina White, 1941.

10. Läs en novell som utspelar sig på hösten — A Word for Autumn, av A. A. Milne.

28. Läs en novell med ett lyckligt slut – Aunt Maryfrån Collected Short Stories av Fred M. White

25. Läs en kuslig novell — Cambric Tea av Marjorie Bowen 

29. Läs en novell med ett yrke i titeln — THE INCONSIDERATE WAITER, By J. M. BARRIE från "Stories By English Authors: London"

1. Läs en novell som är utgiven 2016 — "Melina" av Emelie Spak, ur novellsamlingen "Låt oss berätta — noveller från Värmland".

14. Läs en novell som utspelar sig på en ö — The Cobbler In The Devil's Kitchen, från "Mackinac And Lake Stories", 1899 av Mary Hartwell Catherwood

7. Läs en novell som handlar om en förälder och ett barn — "OATS FOR THE WOMAN" ur novellsamlingen "Humoresque A Laugh On Life With A Tear Behind It" (1920), av Fannie Hurst.

31. Läs en novell där någon råkar ut för en olyckshändelse — "The Reaper" (1922) av Dorothy Easton.

22. Läs en novell med något grönt i titeln — Green Gardens av Frances Noyes Hart, ur novellsamlingen The Best Short Stories of 1921.

 12. Läs en novell med en titel som består av fyra ord — Magpie Over the Hill från 1912, av John Galsworthy.

16. Läs en novell med en kroppsdel i titeln — "The Nose" ur novellsamlingen "The Mantle and Other Stories", av Nicholas Gogol.

17. Läs en novell där musik spelar en stor roll — "En riktigt bra jazzpianist" av Richard Yates, i översättning av Charlotte Hjukström från novellsamlingen "Noveller för världens barn 2009"

 8. Läs en novell av en författare som kommer från samma landskap som du bor i — "Säljes soffa" av Ingrid Rehnström, ur novellsamlingen "Låt oss berätta — noveller från Värmland".

20. Läs en novell som handlar om ett mord —"The unsolved Puzzle of the Man with No Face", ur novellsamlingen Lord Peter Views the Body (1928) av Dorothy L. Sayers

3. Läs en novell på ett annat språk än svenska — "The Lottery", från 1948, av Shirley Jackson. 

5. Läs en novell med en frukt i titeln — "The Olive" av Algernon Blackwood ur "The Best British Short Stories of 1922".

6. Läs en novell där ett smycke spelar en stor roll — The Ring of Gold, ur novellsamlingen A Country Idyl and Other Stories, av Sarah Knowles Bolton.   

11. Läs en novell där huvudpersonen är förälskad — Nina, ur novellsamlingen "Day's End" av H. E. Bates.

 

26. Läs en novell med ett eller flera personnamn i titeln — Dr. Bates and Miss Sally av Kathleen Norris.

Nidhögg, Tiamat & Co.

Det vimlar av drakar av olika slag i konsten, litteraturen och inte minst i mytologin — och på nätet. Det finns snälla drakar — och det finns gruvliga drakar, som måste bekämpas. 

Inom olika konsthantverk var drakar populära i början av förra seklet. De textila drakarna i det här inslaget skapade min mormors syster, som var brodös. Den ovan är en applikation på på boj, med band av läder som kontur.

Den här sidenduken med silkebroderier, har tyvärr förvarats hopvikt — nu funderar jag på om jag vågar stryka den innan jag skaffar en rulle att förvara den på.

En av barnlitteraturens snälla drakar skapades av Edith Nesbit.

For there, by the pillar, lay a very large purple dragon. His wings were like old purple umbrellas that have been very much rained on, and his head was large and bald, like the top of a purple toadstool, and his tail, which was purple too, was very, very, very long and thin and tight, like the lash of a carriage whip.

It was licking one of its purple umbrella-y wings, and every now and then it moaned and leaned its head back against the rocky pillar as though it felt faint. Tom saw at once what had happened. A flight of purple dragons must have crossed the island in the night, and this poor one must have knocked its wing and broken it against the pillar.

Everyone is kind to everyone in Rotundia, and Tom was not afraid of the dragon, although he had never spoken to one before. He had often watched them flying across the sea, but he had never expected to get to know one personally.

So now he said: "I am afraid you don't feel quite well."

The dragon shook his large purple head. He could not speak, but like all other animals, he could understand well enough when he liked.

"Can I get you anything?" asked Tom, politely.

The dragon opened his purple eyes with an inquiring smile.

"A bun or two, now," said Tom, coaxingly. "There's a beautiful bun tree quite close."

The dragon opened a great purple mouth and licked his purple lips, so Tom ran and shook the bun tree, and soon came back with an armful of fresh currant buns, and as he came he picked a few of the Bath kind, which grow on the low bushes near the pillar.

                                             ur "The Book of Dragons"

Läs mer:

Tremendous Trifles, av G. K. Chesterton

(kapitlet The Dragon's Grandmother

The Book of Dragons, av Edith Nesbit

My Father's Dragon, av Ruth Stiles Gannett

(som jag skrivit om tidigare)

The Evolution of the Dragon, av G. Elliot Smith

The Dragon's Secret, av Augusta Huiell Seaman

och Nidhögg och Tiamat.

Lagom lättsam läsning

Det finns dagar då jag kommer till slutet av en sida, och inte har en aning om vad jag läst. Då är det dags att ta’ till färdigtuggad litteratur.
De som har talat böcker med mig, vet att jag brukar säga att jag inte läser deckare — de vet också att det är en sanning med modifikation.
Jag har aldrig gillat spännande böcker, eller filmer, i den mån jag sett några, redan som barn var Fem-böckerna och Bröderna Cartwright, för spännande för min smak. Så om jag väljer att läsa en deckare är det inte för mordets skull, nej, jag vill ha en god miljö- och personskildring — en mysdeckare. Då passar, för det mesta, de brittiska deckarna som ofta benämns som tillhörande “the golden age of detektive fiction”. Rätt många räknas dit, jag märker att de flesta jag kommer att tänka på är skrivna av kvinnor; Agatha Christie, Dorothy Sayers, Josephine Tey, Margery Allingham, Ngaio Marsh. Den enda mannen jag kommer på just nu är Ellery Queen, som ju var två; kusinerna Daniel Nathan och Manford Lepofsky. Jo, G. K. Chestertons Father Brown böcker gillar jag, men jag vet inte om de räknas till den gyllene eran.
Patricia Moyes debuterade inte som deckarförfattare förrän 1959, men i god “golden age anda”. Hon är tämligen bortglömd i dag, och många bibliotek har gjort sig av med hennes böcker. Men några av dem har kommit ut i nyutgåvor.  Hennes första bok “Dead Men Don’t Ski” finns alltså i handeln nu. Jag trodde jag läst alla hennes böcker — inklusive "Tala med din katt”, hon var nämligen kattfantast — men den första deckaren tycks jag ha missat, vilket jag tyckte att jag borde råda bot på.
Och vad tyckte jag då?
Nöjsam, ja, för all del. Men jag tycker nog att vad hon skrev senare var bättre. Ändå njöt jag av läsningen, för hela handlingen tilldrog sig på en liten ort i de Italienska alperna. Trakter som jag varit i, vilket gjorde läsningen till en snabbförflyttning till alperna, och de små pensionaten där. Jag kände doften av middagsmaten, som alltid sitter i väggarna på dessa trächalet, jag njöt av att i min fantasi vandra på bygatan i byar där jag varit, och att slinka in på Schmitds café, en mulen dag. 
Precis av samma skäl alltså, som jag uppskattar många andra böcker, där jag hittar en trygghet i en välkänd miljö.
Jag berättade nyligen att jag läst Veryl Anne Grace första bok. Nu har jag även läst den andra boken om Martha Williamson (en tredje bok är på gång). Liksom den första boken, är det en bok där jag känner igen mig i både samhället och den textila miljön — så pass mycket att jag får lite hemlängtan (bortlängtan?).
En annan författare som trampar i den gyllene erans spår, är Jill Paton Walsh, och hennes fyra böcker om sjuksköterskan Imogen Quy. Det var ju hon som avslutade Dorothy Sayers sista bok om Lord Peter.
Och i dagarna kommer Jacqueline Winspears tionde bok om Maisie Dobbs ut. Det vill säga, den har redan kommit ut, men ännu inte nått de svenska bokhandlarna.

Grattis Gilbert!

Gilbert Keith Chesterton

29 maj 1874 – 14 juni 1936

Den som ännu inte läst något av G. K. Chesterton, har något att se fram emot.

Gilbert hade många strängar på sin lyra, först tänkte han ägna sig åt konst och gick på Slate School of Art och läste litteraturhistoria på universitetet, men avlade inga examina. Istället började han arbeta som journalist och konst- och litteraturkritiker. Och i den litterära sfären blev han kvar i resten av sitt liv. Han skrev omkring 80 romaner, 200 noveller, bortåt 4000 essäer och ett antal skådespel och dikter.

Han skev flera biografier, bland annat om vännerna Bernhard Shaw och Hilaire Belloc samt Charles Dickens, Robert Browning och R. L. Stevenson. Mest känd är han kanske för sina böcker om Fader Brown, den katolske prästen som löser kriminalfall på löpande band. Han skrev även andra deckarnoveller, noveller där Basil Grant och Mr. Pond löser olika slags kriminalgåtor.

Du kan hitta flera av hans böcker hos Gutenberg, en del som talböcker.