Woman Wearing a Black Bonnet and Dress,
Blue Shawl, and White and Pink Bow
Se honom planterad på en taburett – lik en tall på en klippa – i ma chère mères rum på Ramm. Se äfven der, försjunken i en stor Emma – lik en fågel i sitt bo – muntra fröken Hellevi Husgafvel. Se ståtelig och lik – blott sig sjelf, ma chère mère tillbakalutad i ett hörn af soffan, med slurkan åter hög på den höga pannan;
Början av det här citatet från Fredrika Bremers bok "Grannarne", från 1837, hade jag med häromdagen, men jag klippte av det innan jag kom till nästa intressanta ord, slurka.
Av sammanhanget kan man ju slutat sig till att det är någon slags huvudbonad, men hurdan hade jag ingen aning om.. Och fortfarande har jag bara en svag aning om hur den kunde tänkas ha sett ut:
(förr) om olika slags (åtsittande, i sht kvinnliga) bahytt- l. mössliknande huvudbonader.
I just "Grannarne" förekommer ma chère mères bahytt ett flertal gånger, men annars är det ont om slurkor i de böcker jag förfogar över.
Ma chère mère har jag uppfattat som ett manhaftigt fruntimmer med ett huvud för sig, och som inte ligger för pynt och flärd, så kanske såg den ut som på Christiana Jane Herringhams målning här ovan.
Liksom all annan klädsel var ju bahytten ett modeplagg som ständigt förändrade — ibland var brättet så utskjutande att det fungerade som skygglappar, andra gånger så långt och smalt att jag kommer att tänka på de där "strutarna som motorcyklister hade förr i tiden. De kallades förresten kyss-mig-om-du-kan bahytter.
De verkade förfärlig otrevliga att bära, så jag kan mer än väl förstå att Mrs Batty Tootal har tagit av sig sin slurka.
Mrs Batty Tootal
John Hunter
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar