Till långsamhetens lov

dröngöt

sölkorv, trögmåns, slowcoach och en 

läsvärd bok.

Promenade des Enfants 

Timoleon Marie Lobrichon

fast riktig så här länge sedan var det inte 

Det händer ibland att jag plötsligt minns första gången jag hörde ett visst ord, som den dagen vi barn från barnkrubban kom gående i krokodil, Borgmästargatan ned. Förmodligen hade vi varit i Vitabergsparken och lekt, och var nu på väg tillbaka till barnkrubban på Folkungagatan. En av tanterna vände sig om och uppmanade oss sölkorvar att raska på. Antagligen var ordet sölkorv nytt för de flesta av oss, för jag minns att det uppstod jubel i ledet — vi fnissade och kallade varandra för sölkorvar. 

Häromdagen började jag fundera på synonymer till ordet, men kom bara på såskopp, men det finns säkert flera. Vad jag inte visste förrän jag konsulterade SAOB är att det faktiskt finns en korv som heter sölkorv, eller fanns är kanske mer korrekt:

SÖLKORV, sbst.2 (sbst.1, se söla ssgr), r. l. m.; anträffat bl. i sg. obest.

Etymologi

[sv. dial. (Bohusl.) sölkorv, om olika slags gryn- l. blodkorv; ssg med KORV; förleden av ovisst ursprung]

(†) om korv beredd av gryn o. en blandning av blod l. hackade inälvor, korv gjord på slaktrester. Oxaslagt med sölkorf och gåsaslagt med svartsoppa.  

Jag visste inte heller att det fanns ytterligare ett par nedsättande betydelser av ordet:

1) (†) till 2, om smutsig person. (1749).

2) (†) till 5, om drinkare. (1749).

3) (vard.) till 6: nedsättande: sölig person; jfr -kolv, -måns.  

Det här inlägget blev liggandes oavslutat för över en månad sedan varefter jag stötte på det underbara ordet "slowcoach" i en engelsk bok, och tänkte att här var ännu ett ord att fördjupa sig i:

informal Brit a person who moves, acts, or works slowly. US and Canadian equivalent: slowpoke.

Men jag hade inte mycket mer än tänkt tanken så snubblade jag över illustrationer till en barnbok vid namn"The Slowcoach, av E. V. Lucas.

Scene from The Slowcoach

Edward Verrall Lucas 

illustrator Mary V. Wheelhouse

 

Visst hade jag sett illustrationerna (som inte alltid stämmer med bokens text) tidigare men inte reflekterat över bokens intressanta titel. Nu lyckades jag hitta den näst intill bortglömda boken på nätet och kunde ladda ned den för att senare läsa på min balkong. 

Jag hade inga stora förhoppningar om att det skulle vara en läsvärd bok, för jag hade sett en del ljumma och mindre smickrande kommentarer om den. Kanske ska man man tillhöra det äldre gardet, som är uppvuxen med böcker som inte hade samma höga tempo och inte var lika rafflande som dagens utbud av böcker och film för barn och ungdomar, om man ska uppskatta den här boken. För jag uppskattade den verkligen, det visade sig vara ännu en bok som fångade mig helt.

Bokens huvudpersoner är som så ofta i engelska böcker barn i en engelsk medelklassfamilj — kanske ska jag säga övre medelklass, för familjen är utrustad med både trädgårdsmästare, kokerska och pigor.

De här barnen får plötsligt en vagn (coach) från en okänd givare. En vagn inredd med allt man behöver för att kunna kuska runt på landsbygden — allt utom en häst vill säga, vilket en vän till familjen köper åt dem. Så beger dig sig av, med trädgårdsmästaren som kusk, på en sävlig två veckors tur. Eftersom vagnen är tung, så får bara ett eller två barn åt gången åka med, medan de andra går. Så i praktiken är det ju en fotvandring de gör, och det hinner hända en hel del under resans gång. Det roliga är (bland mycket annat) att man kan följa dem på en karta, för alla platser och historiska minnesmärken går att slå upp.