Vasserra koka päron!

Varav händerna är fulla...

An Old Woman Peeling Pears, c1640 

okänd konstnär

vilket just nu är av päron. Det dimper ned fler päron varje dag än jag hinner ta om hand. Fast jag skalar inte mina päron, det går alldeles utmärkt att torka dem oskalade, och inte sitter jag på golvet och ser ut som jag har all tid i världen. Inte för att jag inte vill sitta på golvet — där har jag tillbragt en stor del av mitt liv — men därför att jag insett när jag väl tagit mig ned på golvet så blir jag kvar där.

Medan händerna skär skivor av päronen så försöker jag komma på om det finns fler "päronuttryck" än "äpplet faller inte så långt från päronträdet", men det går trögt, kommer bara på räkneramsan "Äppel, päppel, pirum, parum".

Men det tycks finnas i en hel del uttryck som är nya för mig, som:  icke ge bort äpplet utan att få päronet igen, att inte ge bort något innan man försäkrat sig om att man får en lika värdefull gengåva.

Eller: vinna i äpplen och tappa i päron, det vill säga att vinna i ett avseende men förlora i ett annat.

Och säger man att "päronet ännu icke är moget", så menar man att tiden inte är mogen.

"Här gäller icke äpple eller päron" säger man när man menar att nu är det allvar, nu gäller det.

I Hagbergs översättning av Shakespears "The Comedy of Errors" ("Förvillelser") låter han Lucie säga: "Ett annat säger: Zachries, månntro du päron fick? Det fick mig att för ett ögonblick tro att man använde uttrycket redan på Shakespeares tid — men ack så fel jag hade. På engelska lyder repliken: "LUCE. Have at you with another: that’s—When? can you tell?" Det enda man kan lära sig här är att gamle Hagberg kände till uttrycket om Zakarias — Carl August Hagberg var ju skåning och kanske sa man päron istället för fikon i Skåne, som jag har förstått att man gör i Danmark.

Jag får också lära mig att hästspillning ibland kallas för häst-päron — men allra bäst gillar jag kraftuttrycket "vasserra koka päron!" som tycks ha använts redan i slutet av 1700-talet.