onsdag 13 maj 2020

Grattis Georges!

13 maj 1882 – 31 augusti 1963

Ju mer jag tittar på Braques konst, desto mer förtjust blir jag i den, nu tycker jag att den är oerhört inspirerande.
Man ändrar smak, i min ungdom hade jag inte mycket till övers för stilleben  eller stille-ben, som vi kallade dem när jag gick i skolan  nu kan jag falla i trans framför en del av dem. Kanske är det som med en del lyrik, det ta'r tid att komma till insikt, och att vänja sig. Fast det låter tjusigare på engelska: "it's an acquired taste".

Grandmother's Friend, 1900

Ship at Le Havre, 1905

The Olive tree near l'Estaque, 1906

Seated woman, 1907


 Houses at Estaque, 1908

 Head of a Woman, 1909

Le Sacre Coeur, 1910

Portrait of a Woman, 1911

 Fruitdish and Glass, 1912

Violin and Pipe, 1913

Still Life with Ace of Hearts, 1914

Glass, Pipe and Newspaper, 1917

  Guitar and Sheet Music on Table, 1918

 The Sideboard, 1920


Nude Woman with Basket of Fruit (Canephorus), 1926

Tulips, 1927

Lemons, 1929



The Yellow Napkin, 1935

Woman with the easel, 1936

The Studio, 1939

Glass pitcher and lemons, 1942

The sunflowers, 1943

The Glass of Lilac, 1946

Woman with washstand, 1948

The Aquarium, 1951

Leaves in color of light, 1953

At Sunset, Bird XVI, 1958

The Bicycle, 1961

The Metallic Plow, 1962

Georges Braque, 1934 



4 kommentarer:

  1. Fint att se så många bilder i kronologisk ordning, man ser dem oftast en och en.
    Jag gillar honom också!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kolja,
      Kruxet är att han var så oerhört produktiv att det var svårt att välja ut vad som (förhoppningsvis) var representativt.
      Visst är han gillansvärd!
      Margaretha

      Radera
  2. Oj, vad mångsidig han var. En och annan målning hade jag nog tillskrivit andra konstnärer. Det blev ju nästan som en snabbspolning av första halvan av 1900talets konsthistoria. Kul att se!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Karin,
      Jag har upptäckt att många konstnärer är mycket mångsidigare än vad man tror. Ofta visas bara en sorts målningar, och allt det andra glöms bort.
      Margaretha

      Radera