Den strofen kommer för mig när jag från mitt frukostbord tittar ut på den skira grönskan, där det glittrar i det nu höga gräset.
Jag har ingen aning om vem som skrivit låten, så jag skriver in strofen i sökmotorn— inte ett enda napp. Så jag får resa på mig och gå efter "Sjung svenska folk", den där röda lilla sångboken med en svart siluett av en tall på framsidan. Många av er hade den säkert i skolan. Somliga av sångerna var markerade med en stjärna, vilket betydde att det var en stamsång, som alla ungar skulle kunna utantill. Viskanon, innan vi använde begreppet kanon i det sammanhanget — och inte en enda av sångerna var avsedd att sjungas i kanon. Läser att ordet kanon har 14 olika betydelser.
Vandringsvisa kallas sången med text av Sten Ås och musik av Allan Jerbo (f. 1893), så efter min omväg på nätet kom jag till sak och skrev in Sten Ås i sökrutan. Javisst svarade nätet här har du adressen till "Sand, sten & grus på storsäck", tack sa jag, det var inte den sortens jordnära svar jag ville ha — OK, svarade nätet, vad sägs om publikationer om "Sten- och bronsålder" då? Nehej, den gubben gick inte — eller rättare sagt så finns den gubben tydligen inte, inte på nätet i alla fall.
Det blir till att plocka fram Svensk uppslagsbok från 1937 — här får jag många nya kunskaper, men hittar ingen Sten Ås.
Åmålskomplexet är inte ett komplex över att vara från Åmål, nej, det är geologisk beteckning för en serie bergarter. Bläddrar vidare, ångackumulator som det finns mycket att läsa om, intresserar mig inte nämnvärt, ålandsrot däremot låter intressant.
Det visar sig att den inte har ett dugg med Åland att göra: "Svenska namnet ålandsrot har tolkats som en förvrängning av det äldre svenska namnet alant och rot, alants rot".
Om "år och dag" står det: "äldre sätt för angivandet av en tidsrymd om 1 (helt) år. Jfr. Natt och år". Så har jag aldrig använt det, för mig betyder det bara "på länge", som i vi har inte setts på år och dag. Men den ursprungliga betydelsen var tydligen den som Svensk uppslagsbok anger, åtminstone får den medhåll av SAOB som säger att uttrycket finns belagt redan i fornsvenska (ar ok dagher) och har sitt ursprung i rättspråk:
när man angav en tid om ett år räknades den innevarande dagen inte med och därför löpte tidsrymden ut först om ett år och en dag. Ursprungligen har uttrycket alltså betytt just ‘ett år’. Den utvidgade betydelsen ´(mycket) lång tid’ är dock gammal, den finns belagd redan på 1500-talet. När den betydelsen börjat dominera blir det logiskt att uppfatta uttrycket som pluralt, och därmed är det bäddat för dar i stället för dag. I Korp finns de första träffarna på år och dar i texter från 1970-talet, men alternativet kan naturligtvis ha förekommit redan tidigare.
Nu hittade jag en artikel om mina förfäder och gav katten både i Sten Ås och andra Å-företeelser.
Fast först slog jag upp Natt och år, som jag aldrig hört tidigare: en tidsrymd av 1 år samt därtill 1 natt(=dygn). N.o.å. var en i flera äldre sv. lagar stadgad frist, varvid den tillagda natten utgjorde en favör för den , fristen gällde.
Och stoppade in bokmärken också i detta band, dit jag avser att återvända. Som vid Jean-Marc Nattier, Paul Natorp, nefoskop och Ada Negri men Nationernas Förbund fick vara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar