En termos full med minnen

 

Det var ingen överraskning att finna den gamla mattermosen i handkammaren — j

ag visste att den fanns där — jag använder den till och med ibland. 

Jag gick i en skola där det inte serverades skolfrukost (som det hette då), utan vi tog med oss mat, som vi åt i klassrummet. Så småningom infördes vad som kallades oslofrukost, vilket innebar mjölk och bredda smörgåsar, men i några år var jag beroende av min termos.

Under termosen sitter prislappen kvar, en handskriven lapp där man kan urskilja 9:50. Det var några år sedan! Och jag minns när vi köpte den, i en järnaffär på Södermannagatan — jag tror att det var i samma kvarter som frälsis låg (kanske fortfarande ligger), men det kan ha varit ett kvarteret längre söderut.

Nu tänker jag inte trötta er med några matminnen, men jag tänker pådyvla er några av mina nyvunna kunskaper. Naturligtvis började jag fundera över hur länge man använt termosar, och blev lite förvånad när NE säger att ordet har bara funnits i svenskan sedan 1920. Jag är helt övertygad om att jag läst om folk som har haft en termos med sig på utflyktenm i böcker som är äldre än så.

Inte förrän jag googlade på "vacuum flask" fick jag napp. En skotsk vetenskapsman vid namn James Dewar, uppfann 1892 den dubbla flaskan som även kallas "dewar flask". Nu tänker jag inte ens försöka redogöra för hans forskning och experiment, den vetgirige får klicka på länkarna.

När två tyska glasblåsare 1904, insåg att man kunde hålla varma drycker varma, och kalla drycker kalla, i den dubbla flaskan, började en kommersiell tillverkning av det som nu kom att kallas termosflaska.