Tiden är knapp när jag ska göra i ordning lite fika, innan jag beger mig till fotografen för att bli avbildad, så att jag kan förnya körkortet. Jag har glömt (låtit bli) att gå ut med komposten på morgonen, så kompisen erbjuder sig att göra det åt mig. Jag säger åt henne att låna mina stövlar, så att hon ska slippa blöta ned sina skor i det fuktiga gräset.
Plötsligt hör jag märkliga ljud — mitt emellan skrik och skratt — från farstun. Så står kompisen där i dörröppningen och håller upp min hårborste. "Det var därför jag skulle låna dina stövlar" säger hon.
Redan under min skoltid försökte äldre klasskamrater få mig att vrida på strumporna, så att sömmen inte skulle gå i spiral runt benen, knäppa knappar och rätta till kläder som satt på trekvart. Och fortfarande händer det mig att jag, när jag ska lägga mig, inser att tröjan sitter bak och fram, och att jag inte kammat håret — och jag förstår varför jag fått en del undrande blickar under dagen.
Så för att inte glömma att snygga till håret innan jag for iväg till fotografen, hade jag stoppat ned hårborsten i ena stöveln.
Du har ditt fokus på andra saker. :) Hur gick det hos fotografen? Tycker inte om att sitta framför kameran och försöka se naturlig ut.
SvaraRaderaAnne-Marie,
RaderaVill man vara snäll, kan man väl uttrycka det så... Jo, jag överlevde skjutningen, och nu ta'r det tio år innan jag behöver borsta håret nästa gång. För det är nog så, att jag hellre står bakom, än framför kameran.
Margaretha
Heh, det skulle aldrig ha hänt mig... Jag har svårartad skorpionfobi och skakar alltid ur alla stövlar innan jag vågar sticka ner foten. Oavsett breddgrad!
SvaraRaderaFast jag har en väninna som fick transporteras till sjukhus, sedan hon stuckit in foten i skorpionens sko, tänker jag aldrig på att titta efter om någon bosatt sig i skon.
RaderaMargraretha