Ålderstecken?

Det händer att jag tänker högt — det händer nog rätt ofta är jag rädd — eller heter det att tala för sig själv? Nej, jag föredrar att säga att jag tänker högt, det låter bättre — som om det finns en tanke bakom orden. Hemma kan jag alltid rättfärdiga mitt småprat med, att jag talar med katten. Värre blir det när det inträffar vid potatisbingen på konsum. Jag insåg plötsligt att jag glömt att inventera grönsakerna innan jag åkte hemifrån, så där stod jag och visste inte vad som fanns hemma. Men jag kan svära på att jag inte tänkte högt — nu ska man inte svära på saker och ting, eftersom det ofta visar sig att man har fel. För fel hade jag uppenbarligen eftersom en kvinna bakom mig sa': "can I help you?" Jag hade alltså tänkt (muttrat) något i stil med "oh no, I forgot", vilket visade sig ge dagen en trevlig knorr. För Lynne som hörde detta var trevlig, och vi fick oss en trevlig pratstund mellan löken och potatisen. Vi hittade inga gemensamma bekanta, men väl gemensamma orter, hon var uppväxt i La Jolla, och hade alldeles nyss flyttat till Winnipeg.