Att välja sina ord

Vill bara påpeka att stôga i bakgrunden inte är vår, 

även om bilen jag talar om såg ut ungefär så här.

"Å, vilken fin smolk, får jag följa med när du testar den?", frågade Anders och smekte ömt bilen.

Jag kom att tänka på Anders häromdagen, när jag hamnade  bakom en såskopp. Den där sortens bilförare som gör omotiverade inbromsningar, och kör strax under (ibland mycket under) tillåten hastighet, så länge vägen svänger och det inte går att köra om. Kan man vägen, får man växla ned när man vet att det kommer en raksträcka, så man kan blåsa om, så snart sikten blir fri, för den sortens bilförare segar sig alltid upp över tillåten hastighet, så snart det blir möjligt att köra om.

Min far brukade tala om att det var smolk i vägen, och det hade Anders tolkat på sitt egt vis. 

Det här inträffade när Anders var fem år, då när han alltid råkade komma förbi, när far hade med sig en testbil hem, eftersom han visste att det då bjöds på en åktur i hög fart och med bil-snack. Det sista jag hörde om Anders, var att han läste juridik, så jag skulle tro att han i dag är en man i staten med en egen fin smolk.

smolk [smål´k]     subst. ~et 

ORDLED: smolk-et

• smutspartikel {→1grand}: få ~ på kragen

BET.NYANS: överfört om irritation e.d.: det har kommit ~ i glädjebägaren

HIST.: sedan ca 1635; sv. dial. smolk; trol. besl. med 2smul

1smul adj. ~t 

• praktiskt taget fri från sjögång: smulvatten; de kom in på ~t vatten bakom några holmar

HIST.: sedan 1788; besl. med sv. dial. smylta 'bli lugn' och med 2smälta