När
jag häromdagen hade en del av familjealbumen framme för fotografering, passade
jag på att titta i dem. Där finns min barndom, mors barndom, delar av
morföräldrarnas liv och fars ungdom. De äldsta bilderna är nog bortåt hundra år
gamla, och inte alltid särskilt bra. Tyvärr finns det många bilder som jag inte
vet, var och när de är tagna – och där finns många okända människor. För några
år sedan gick jag igenom en del av albumen med mor, och vi kunde skriva in en
del namn och årtal under bilderna.
Som
vi nuddade vid i kommentarerna till inlägget om bilder, kan somliga bilder vara
av intresse även om man inte känner till personerna och platserna. Kanske kan
bilderna av min chicka mormor vara ett par sådana. Jag gissar att båda bilderna
är tagna under nittonhundratalets första decennium, eller möjligtvis tidigt
tjugotal.
Mormor
var född 1891 – det var i alla fall vad hon hävdade, och vad som står i
familjebibeln. Av någon märklig anledning har hon och hennes sju syskon, alla
blivit ett år äldre i kyrkböckerna.
Jag
kan nästan lova att det inte är det sista ni ser av familjealbumens bilder.
Gamla fotografier av den här åldern får jag aldrig nog av, även om jag inte känner föremålen på bilderna. Bara att få se hur de klädde sig på den tiden är en ren fröjd.
SvaraRaderaKarin som undrar hur det är att cykla i en sådan hatt som damen har på undre bilden. Vädret var förmodligen vindstilla just då
Karin,
RaderaJag kunde inte låta bli att visa cykelbilden fast den är dålig. Jag kan tänka mig att bilden arrangerades, just för att det såg så festligt ut med den stora hatten. Mormor lär ha haft gott om humor.
Kläderna är alltid roliga att titta på, och vetskapen om att mormor sydde det mesta av sina kläder själv, gör det ännu roligare för mig.
Margaretha
Bara fartvinden skulle ju ta den hatten även en vindstilla dag!
SvaraRaderaNog har man intrycket att tillskärningskonsten stod högre i kurs förr - före trikå och elastan. Fast jag föredrar ändå det töjbara.
Olgakatt,
RaderaMönsterkonstruktion är ju dessutom roligt!
Även jag föredra'r bloomers - eller rättare sagt, fars gamla trädgårdsbyxor.
Resår i midjan är en välsignelse - i alla fall för oss som nått mogen ålder och inte kan tänka oss att ligga på golvet för att få upp dragkedjan på jeansen.
Och tänk på de gamla höfthållarna och byxgördlarna - jag fattar inte att jag stod ut!
Margaretha
som misstänker att
mormor hade hattnål
och kanske även
resårband under
hårknuten
Men åh, vad fin hon är! Vilken underbart charmig och humoristisk person hon ser ut att vara. På det där första korten ser man ju hennes personlighet hur bra som helst. Och farbrorn som hon underhåller verkar ju mycket nöjd!
SvaraRaderaMer såna bilder, snälla!
Karin,
RaderaSå roligt att du också tycker så om min mormor - jag är ju partisk...
Du kommer inte att kunna värja dig mot min bildlavin framöver - jag försöker nämligen bringa lite ordning bland foton och pappart. Men oj så svårt, och tidsödande, det är!
Margaretha