Avslöjande språk

Språket berättar mycket om oss, både ordvalet och hur vi fogar samman orden, säger en del om människan bakom orden. Fast det stämmer inte alltid — jag kom att brevväxla med en språkmänniska när jag var drygt fyrtio år. När vi efter rätt många brev första gången kom att tala i telefonen, sa’ Inger plötsligt: ”så ung du låter”, varpå jag svarade något i stil med att jag trots mina 42 år kände mig relativt ung. ”Fyrtiotvå!”, nästan skrek Inger, ”jag som trodde du var närmare sjuttio”. 

Så kan det gå när man använder sina föräldrar och äldre släktingars språk. Jag tänker sällan på att mitt språk av  många betraktas som föråldrat, men jag får ibland höra det — både som positiv och negativ kritik.

En norsk kille, förundrades en gång över att han förstod allt jag sa’, han brukade inte förstå svenska. Vi kom fram till att det nog berodde på mitt gammalmodiga språk.

Just nu kånkar jag runt på en förtjusande liten bok (hm, förtjusande — används det ordet nu för tiden),

"Let's Bring Back: The Lost Language Edition

A Collection of Forgotten-yet Delightful Words, Phrases, Praises, Insults, Idioms and Literary Florishes from Eras Past" av Lesley M M Blume — en utmärkt bok för den som som varken har gott om energi eller tid. Just som jag skriver det, inser jag att den inte passar för den som har ont om tid, eftersom den inbjuder till att ”bara läsa om ett ord till”. 
Det var när jag kom till ordet ”brat”, som jag insåg hur gammal jag är. I min ungdom var det ett gångbart ord, till exempel när småbröder gömde sig bakom soffan när storebror kom hem med en flickvän.

BRAT

Underused in today’s vernacular — which is odd, considerin that brats appear to be more rife than ever. The ultimate brat poster gitl: Veruca Salt in Roald Dahl’s book ”Charlie and the Chocolate Factory”, whose shenanigans in the 1971 film adaption promted the factory’s resident Oompa Loompas to immortalize her with a song, in which they asked,

”Who do you blame when a kid is a brat?

Pampered and spoiled like a Siamese cat.”

Their answer: Blaming the kids would be a ”lie and a shame.” Rather, contend the Oompa Loompas, blame rests squarly with ”the mother and father.”

Och så läser jag att ordet kommit ur modet! Liksom ”glad rags”, ”scarce as hen’s teeth”, ”tickled pink”, ”willy nilly” och "worrywart" — alla ord och uttryck som jag växt upp med.

Så finns det uttryck som vi har på svenska också: ”lazy-man’s load”, ”born yesterday” och ”castles in the air”.

Som vanligt får jag lägga band på mig, för att inte citera hela boken. Men några för mig okända uttryck, tänker jag ändå pracka på er.

CHANCE THE DUCKS

A nineteenth-century phrase meaning to forge ahead, come what may. (”It looks like rain, but let’s chance the ducks and have the picnic anyway.”)

DANDIPRAT

This sixteenth-century word just sounds insulting, and indeed, it is: ”dandiprat” means a ”silly, finicky, or puerile person.”

INK-SLINGER

A journalist, author, or other ”brother of the quill,” according the 1905 Dictionary of Slang and Colloquial English