lösa den gordiska knuten
det brinner i knutarna
kila runt knuten
Som bekant gör mina tankar understundom de märkligaste krumsprång, andras blogginlägg får sedan länge borttynade tankar att flyta upp till ytan. Som det krattiga inlägget för en vecka sedan, och idag dyker ett knutminne upp när jag läser fredagsämnet hos några bloggkollegor. Det betyder alltså inte att jag blivit ”fredagstemaist”, bara att dagens tema snabbt förflyttade mig i tid och rum. Tyvärr kan jag fortfarande inte komma med egenhändiga illustrationer utan får förlita mig till nätets utbud.
Under min utbildning fick vi varje vecka i uppgift att måla eller teckna ett speciellt föremål. En höstvecka var uppgiften att avbilda en stugknut. En trevlig uppgift en vacker dag, vi for iväg och letade upp en lämplig knut, tecknade av den och hade en skön eftermiddag.
Men en av tjejerna i klassen hade uppenbarligen inte samma uppfattning om vad som var en skön eftermiddag. När vår lärare gick igenom våra teckningar, fiskade han upp Maries teckning, skrattade och föreslog att hon skulle leta upp en timrad stuga för att lära sig hur konstruktionen såg ut. Marie hade nämligen låtit stockarna ligga i samma nivå på alla väggar. Hur hon lyckades rita dit själva knuten, utan att märka att något var galet är svårt att förstå.
Etymologiskt härstammar ordet från yngre fornsvensk tid: ”knuter; gemens. germ. ord, urspr. trol. 'ngt sammantryckt'”.
Och i min jakt på en bild av en knut, fick jag lära mig att i Norden är tekniken känd sedan 800-talet.
Det är rätt kul som du skriver att andras blogginlägg ibland genererar ett eget. Som min vän Elonora som idag skrev om hur hon rensade och kategoriserade sina böcker i bokhyllan.
SvaraRaderaDet gjorde att jag omedelbart satte mig ner och skrev ett eget inlägg om bokhyllor, som jag dock tänker spara tills jag inte har något annat att skriva om...
Din väninna kanske skulle ha gjort karriär som konstnär. Sådana målningar och teckningar finns det en hel del av.
Ingrid,
RaderaDet mesta jag hör, ser eller läser genererar tankar - som i sin tur ofta får mig att komma på något att säga, slå upp, eller skriva om.
Jag har ingen aning om vad Marie ägnade sig åt efter skolan - jag tror hon avsåg att livnära sig på konsthantverk.
Margaretha
Fin knut du hittat! Det där med knuttimring är ju en speciell konst och det lär finnas ett tjugotal olika lösningar och utseenden på själva "knuten".
SvaraRaderaJag såg en knutkunnig person undervisa några lärlingar för många år sedan och då insåg jag verkligen hur mycket erfarenhet och kunskap som finns bakom knuttimrandet. Lite drygt tusen år, åtminstone...
Karin,
RaderaTack och lov kommer nog knuttimrandet att överleva, det finns rätt många kurser tror jag.
Men mycket gammalt har nog redan glömts - eller är på god väg att glömmas.
Margaretha
Kunde läraren motstå frestelsen att kalla Maries knut för käringknut?
SvaraRaderaOlgakatt,
RaderaSå vitt jag minns sa han inget i den vägen - förmodligen för att han inte kom att tänka på det.
Margaretha