Fantasilöst ordmissbruk

The Giant and His Victims

Med risk för att vara tjatig, måste jag än en gång påpeka att det är en sanitär olägenhet att alltid ha radio eller TV, och ibland båda delarna, på i väntrum och andra offentliga platser. Eftersom jag ondgjort mig över det tidigare så lämnar jag snabbt ämnet för att som den surkärring jag är, gnälla över vad jag senast tvingades att lyssna till. Med anledning av att grisskärt är månadens solidariska färg, besökte reportern en utställning (tror jag) och man talade om cancer. Jag satt kanske tio minuter i väntrummet, och jag tappade snabbt räkningen på hur många gånger ordet drabbad förekom. Fjorton gånger vet jag säkert, men se’n iddes jag inte räkna.

Anser man att man drabbats av lunginflamation, MS, cancer, motorstopp, strömavbrott eller vad det nu kan vara — då är det nästan givet att man betraktar sig som ett offer. Och att vara ett offer är nog sämsta tänkbara utgångsläge i alla besvärliga situationer. Jag säger inte att det är varken enkelt eller roligt att bli sjuk, rånad eller arbetslös — men offermentaliteten lägger sig som en våt filt över den kämpaglöd vi alla behöver när vi ska gå i närkamp med livet.

drabb`a verb ~de ~t

ORDLED: drabb-ar

SUBST.: drabbande

• (ofta pass.) plötsligt utsätta för den skadliga verkan av olycka, sjukdom, straff e.d.; ofta om ödet e.d. {→hända}: lytesdrabbad; hon ~des av sockersjuka vid 18 års ålder; partiet ~des av en svår förlust; anmärkningen ~r främst ledningen

BET.NYANS: försvagat och skämts.: när Beatles ~de Stockholm

KONSTR.: ~ ngn el. Ngt

HIST.: sedan yngre fornsvensk tid; fornsv. drabba 'drabba; sammandrabba'; av äldre da. drabe med samma bet.; av lågty. drapen 'träffa; strida; åstadkomma'; jfr dråplig, dräpa