Gräsmatteneuros

är inget jag lider av.

Lyssnar till ett trädgårdsprogram medan jag lagar mat. Många lyssnarne tycks ha frågor som rör gräsmattor. En dam hade en liten ogräsfläck på en stor gräsmatta — på beskrivningen lät det som brunört — som hon till varje pris ville bli av med. Experten rådde damen att gräva upp hela området och så ny gräsmatta — så gick hon i detalj in på hur man skulle bete sig för att inget annat än gräs skulle växa där.

De här människorna skulle förmodligen inte ens kalla mina gröna ytor för gräsmattor. Mina mjuka och oömma mossmattor med brunört, fibblor, smörblommor, veronica, förgät-mig-ej, groblad, aklejor och inte minst maskrosor förutom en mängd arter som jag inte ens kommer på just nu. Det här är gräsmattor som klippts regelbundet i över 30 år, ändå hinner det titta upp massvis med aspsly mellan varje klippning.

Ännu har ingen trädgårdsfanatiker fått ett nervsammanbrott när de besökt mig, men de finns de som ser lidande ut. Själv anväder jag mig av samma förträngningsmekanism som gör att jag inte längre ser dammtussarna innomhus — jag ser bara alla vackra blommor mitt i det frodiga och gröna.

Jag har besökt trädgårdsamatörers trädgårdar, där innehavaren av trädgården legat i rabatterna med ficklampa, och rensat ogräs natten innan busslasten med andra trädgårdsamatörer kommit. Jättefina trädgårdar, där amatörerna dreglar över ovanliga växter och försöker bräcka varandra med latinska namn. Men jag har ibland undrat om den sortens trädgårdsfantaster någonsin sitter i skuggan och läser en god bok eller bara tittar på molnen — eller låter ungar och hundar leka på sina med nagelsax klippta gräsmattor.

Vår mormorsros är en verklig mormorsros — den kommer från min mormorsmor, och skott av den har flyttats tvärs över landet flera gånger.

Så mycket knopp som våra ligustersyréner har i år, har de aldrig haft tidigare. Än är de inte riktigt utslagna — så det har vi att se fram emot.

Hur i all världen ett par iris hamnat i moraset bredvid garaget, har jag undrat över i flera år. Nu när jag besökte dem, såg jag att där finns ämnet till en julgran. Synd att den står lite för avsides för att bli bra som utomhusjulgran.

Rosenhallon och rönnsumak är lika mycket ogräs som asparna, men jag har inget större besvär av dem eftersom gräsklipparen mejar ned de som förirrat sig ut i gräsmattan vid varje klippning.

Visst finns det saker jag skulle vilja ha annorlunda i trädgården — men eftersom jag inte kan få till det , lönar det sig ju inte att deppa över det. Jag trivs i min vildvuxna oas — och jag hoppas att alla ogräsrensande trädgårdspedanter trivs lika bra i sina uppvisningsträdgårdar.