Norman Cousins
24 juni 1912 - 30 november 1990
Många med mig, kanske i första hand, förknippar Norman Cousins med skrattet som medicin.
Norman var till professionen journalist som 1934 började sin bana på New York Evening Post (numera New York Post) varifrån han snabbt avancerade. Litteratur låg honom varmt om hjärtat och från att ha varit litteraturkritiker på Current History fick han anställning på “the Saturday Review of Literature” (senare Saturday Review), där han 1942 blev chefredaktör.
Han uppmanade tidningens anställda att inte bara uppsatta litteratur, utan tjäna den, nära den och skydda den.
I hela sitt liv var han en outtröttlig förespråkare för nedrustning — han var president i “the World Federalist Association” och ordförande i “the Committee for Sane Nuclear Policy”.
Han var även “Adjunct Professor of Medical Humanities” vid the School of Medicine vid University of California i Los Angeles. Där bedrev han även forskning om människans känslors inverkan på biokemin.
Forsking som han omsatte i praktiken när han själv fick hjärtproblem, cancer och en reumatisk sjukdom.
När han vid 78 års ålder dog hade han levat åtskilligt mycket längre än någon läkare förväntat sig.
Han har skrivit flera böcker om hur han tog sig igenom sjukdom och smärta med hjälp av skratt och en positiv inställning.
Anatomy of an illness as perceived by the patient : reflections on healing (1979)
Head first : the biology of hope and the healing power of the human spirit (1989)
Human options (1981)
Den inställningen tror jag också på. Vad hjälper det att gnöla och klaga? Då blir man genast sämre. Att acceptera situationen och göra den till det bästa har klara fördelar för livsglädjen, även om det kanske kräver en viss ansträngning och mental kraft.
SvaraRaderaKarin som torkar skorpor..
Karin,
SvaraRaderaNej, enkelt är det inte - men vem 17 har någonsin påstått att livet är enkelt.
Jag tror definitivt på metoden, men inte in absurdum, att påstå att man är glad och lycklig när allt är pest, tycker jag är löjligt. Man måste ju erkänna problemen, smärtan och sorgerna för att kunna tackla dem.
Se'n har nog en del av oss lättare att hitta guldkornen än andra - både miljö och arv betyder säkert en hel del.
Margaretha
som försöker hålla
sig vaken denna
mulna dag
Det är ju inte så jäkla svårt att hålla sig för skratt när man är sjuk förståss.Men jag får väl gratulera till att han kunde skratta åt sin cancer.
SvaraRaderaVälkommen hit EllaBritt,
SvaraRaderaJag har faktiskt inte läst Cousins böcker, så jag kan inte svara på hur han gjorde. Vet bara att han tittade på Bröderna Marx för att få sig ett gott skratt. Det kanske inte är riktigt vad jag skulle välja för att skratta - överhuvudtaget, är jag kanske inte så mycket för de stora magskratten. Jag tror mer på att varje människa måste hitta sin egen väg till förnöjsamhet. Jo, jag vet att det är omodernt att vara förnöjsam, men jag tror ändå att det är där man börjar, det kanske leder till mer skratt - vad vet jag.
Bara att läsa en bok man gillar, även om man inte skrattar åt den, tror jag är helande.
Margaretha