Röster

ja, jag hör röster — men har förfärligt svårt för att höra vad en del röster säger.

Farbror Sven, som hade en föredömlig diktion. Här kan man höra en lustig intervjuv, där han försöker få en mycket tystlåten unge att svara på frågor.

Länge har jag lagt märke till (läs, retat mig på) hur skitviktiga många ungar låter när de talar. Men jag inser ju att de talar som sina föräldrar. Många, för att inte säga de flesta, unga vuxna talar med ett beskäftigt staccatotonfall. Även om jag hör vartenda ord, har jag jättesvårt att koncentrera mig på innehållet i framförandet — jag hör bara satsmelodin. Bara på sista året har det blivit fler röster av det slaget på nyhetssändningarna, än gammaldags neutrala röster.

Jag vill inte ha tillbaka den tiden då kvinnoröster inte ansågs som lämpliga radioröster, och man var tvungen att tala rikssvenska för att få tala i radio — men kanske kunde man ge nyhetsuppläsarna några grundläggande tips i hur man talar så att även äldre personer uppfattar talet. Och då menar jag personer som är ännu äldre än jag, personer som faktiskt inte förstår för utpräglade dialekter (annat än sin egen).

För min egen del får jag tillstå att jag tycker att östgötskan är rätt komisk — så komisk att jag inte uppfattar innehållet när den är för bred. Och av någon märklig anledning tycks det vimla av östgötar på sveriges radios nyhetssändningar.

Eftersom vi äter middag tidigt på da’n, lagar jag mat under programmet Sommar — och jag lyssnar ibland på delar av det medan jag rotar runt i köket. I dag var det en underbar bloggerska, som hade precis den sortens beskäftiga röst som för det mesta får mig at slå radion på käften. Jag försökte verkligen ge henne en chans, jag har aldrig läst hennes blogg, och även om jag hört att bloggen kritiseras, så har jag inte tagit del av den kritiken. Men mitt försök att ge henne en ärlig chans misslyckades. Hon sa’ förmodligen ett par tre vettiga saker, men det drunknade i sättet att framföra det. Det var alltså inte mycket jag hörde av programmet, men på den lilla stund jag lyssnade hann hon att flera gånger försvara sin blogg mot “orättvis” kritik. Visst förstår jag att negativ kritik kan svida, men varför ge igen med samma mynt?

Många som bloggar blandar ofta, och omotiverat storleken på texten. Jag undrar om det är samma personer som talar på detta lustiga moderna vis.

Någon som vet?

Min blogg tycker uppenbarligen lika illa om oskicket att blanda storlek och färg på texten, som jag. Jag försökte i sista meningen, men den vägrar att göra som jag säger!