Twinkle, twinkle, little bat!
How I wonder what you're at!
Up above the world you fly,
Like a tea-tray in the sky!
Nog är det lustigt att bara ett par dagar efter det att jag berättade om Larry, ramlar jag över den här sången från “Songs From Alice in Wonderland and Through the Looking-Glass ”.
Det var nämligen genom Alice vi fann varandra, Larry och jag. Larry stod i korridoren utanför kupén där jag satt, och förde en nonsenskon-versation med en inte särskilt road medpassa-gerare. När han så reciterade “Twinkle, twinkle, little bat” kunde jag inte låta bli att lägga mig i samtalet. Den “oroade” medpassageraren drog en suck av lättnad och gick sin väg, och Larry och jag kunde frossa i Alice och annan barnkammar-litteratur.
Om du inte kan melodin, och inte är en hejare på att läsa noter, men ändå vill höra hur det ska låta så finns en ljudfil hos Gutenberg. En ljudfil som förhoppningsvis låter sig öppnas.
Snart "ramlar" du över Larry också. Så brukar livet vara. Det ena för det andra till det tredje...precis som på en räls. Roligt skulle det väl vara?
SvaraRaderaKommer ihåg när jag läste i en tidning som inte finns längre, om en kvinna som gjorde konst av tyglappar i Göteborg.Jag blev väldigt intresserad men insåg rätt snart att det nog fick stanna vid artikeln. Dottern studerade i Göteborg och hennes ena lärare vid universitetet hade samma efternamn som kvinnan med lapparna, fick jag veta så småningom. Nästa gång jag for till Götet sökte jag upp namnet på läraren i katalogen och mycket riktigt så var han gift med "rätt" kvinna:) och jag gick helt sonika dit och bad att få komma in. Vi hade det jättetrevligt när vi vandrade runt bland alla hennes härliga tygtavlor.
Vad nu allt det här har med Larry att göra, vet jag inte, men man kan ju aldrig veta så noga:D
Karin som kanske borde vara mera i skuggan än hon har varit idag
Allting hör ihop Karin!
SvaraRaderaMen jag tvivlar verkligen på att jag någonsin kommer att träffa Larry igen. Ingen av oss vet den andres efternamn, och jag minns inte ens hur han såg ut då - att då känna igen en man i pensionsåldern som jag inte sett se'n han var mellan 25 och 30, vore en prestation. För att inte tala om den bagatellen att jag sällan lämnar min kulle, då skulle det vara ett mirakel om han plötsligt hittade hit!
Margaretha
som inte ens vet
om hon skulle
vilja träffa honom
Jag älskar också Alice. I Sverige är det inte många som gör det. Undrar varför?
SvaraRaderaAlbertina,
SvaraRaderaKanske för att det inte är samma sak att läsa den på svenska, och kanske för att Alice finns i de flesta barns liv, innan de ens läst boken. Det finns så många begrepp som vi inte har här, The Mad Hatter, The Cheshire Cat och The Queen of Heart bland många, många andra.
Men visst är det synd.
M