Vårlig visdom

Orkar du inte stå och blomma — så blomma där du ligger!

De dofta så, videts knoppar,

besatta av biets troppar,

det susar så friskt från sjön,

ur skrevorna friskt det droppar,

i skuggan gråter snön.

A. T. Gellerstedt

En tur runt huset

Vad det är vackra dagar dessa våta!

Det tickar tyst i dikets murkna is,

och trasten prövar hur en dur kan låta

och slår i moll i trädens svarta ris.

Gabriel Jönsson

Det känns allt rätt så vintrigt fortfarande. Skogslönnens knoppar har visserligen svällt — medan rödlönnen nätt och jämt visar sina.

De enda blommor som vågat sig upp är ett par chionodoxor vid den uppvärmda brunnen, och en trasslig matta med snödroppsstjälkar.

Men de kniper igen sina kronblad hårt.

Och de stackars maskrosorna som var så djärva för en vecka se'n, får plikta för sin framfusighet — de har förmodligen frusit.

Tack för alla goda påskliljeråd! Jag ska försöka kombinera dem alla och se om jag inte kan få dem att blomma om.

Det ljusnar sakta, och det ler och knoppas,

och livet sätter nya blad,

och det är du som gör, att jag kan hoppas,

och det är du som gör att jag är glad.

Bertil Malmberg

Motvalls kärring

Läser just, att i dag börjar den “internationella optimistmånaden”. Det är nog för att jag ska konvertera och bli en första rangens pessimist!

Men jag ta’r det försiktigt i början, i sann optimistisk anda litar jag på att våren har anlänt och går till brevlådan utan mössa! Det var kallt!

Ssch, jag läser

Äntligen har värmen kommit, jag sitter på trappen och läser.

Så här långt har häggen kommit nu — för ett år se'n var den nästan utslagen.

Islossning

Crossing the St. Lawrence from Levis to Quebeck

Cornelius Krieghoff

.

När de körde förbi ön, knakade det två gånger i isen, men den höll. Charles-Eugène travade friskt på i riktning mot Charles Lindsays gård, som syntes på andra sidan stranden. När släden kom mitt på flo-den,nedanför det stora fallet, måste han likväl sakta farten för stöpet skull. Långsamt närmade de sig stranden. När de hade bara en trettio fot kvar, bör-jade isen åter knaka och gå i vågor under hästfötterna.
Samuel Chapdelaine hade rest sig upp, helt klarvaken denna gång, och hans livliga och beslutsamma ögon lyste under pälsmössan.
— Raska på Charles-Eugène, rör på benen! skrek han med sin starka grova röst.
Den gamla hästen slog de järnskodda hovarna i snö-sörjan, lade manken till och satte i väg mot stranden i stora flöj. Just som de körde upp på land, sjönk isen under slädmedarna, lämnade efter sig en vak med klart vatten.
Samuel Chapdelaine vände sig om.
— Vi är de sista som far över i år, sade han.

..................................... . ur Marie Chapdelaine

..................................................av Louis Hémon

.

Redan i går hade älven ett par vakar — i dag var de mycket större, dessutom hade isen släppt helt från den västra stranden. Som så ofta förr tänker jag på Louis Hémons bok "Marie Chapdelaine". En bok som kom ut 1913, och handlar om de franska böndernas hårda liv i provinsen Quebec. Boken finns både på engelska och franska hos Gutenberg.

Älven är nog det enda jag har gemensamt med perso-nerna i "Marie Chapdelaine" — och längtan efter våren.
Det är en fröjd att se hur älsklingen sniffar i luften när han kommer ut, och hur han går som en blod-hund på sluttningen, där snön har smält, för att läsa av vad som hänt se'n han var där senast. Se'n sitter han på räcket och bara njuter av livet. Snart, snart hoppas jag att vi kan göra honom sällskap i solen.

Och det vart nästan vår

Nu kommer den grymma våren
med sol i tak och vägg.
Mina ögon rinna, och hjärnan
är ett tomt och urblåst ägg.
0000000000 Bo Bergman

0

0
Här syns det minsann inte att älsklingen fått på sig sommarkostymen. Han är så smal och fin nu, men han blåser upp sig när han sitter på räcket och filosoferar. Och sitta på trappen och njuta av livet och våren kan han göra i flera timmar.
0
0
Men än så länge är det bara nästan vår — mest begagnade växter att titta på — men solen är obarmhärtig och framhåller hur brunt, risigt och trist det är. För att inte tala om att man själv ser ut som något som övervintrat i en jordkällare när solen i sann demokratisk anda skiner på såväl ond som god.
0

0

Så här års är det de små detaljerna som gör det — det gäller att hejda sig, böja sig ned och titta noga för att upptäcka skönheten.

0

0

Hur efterlängtad än våren är så ställer den till det i vår backe som blir oroväckande mjuk och lös så här års. När jag med mina knappt 50 kg gör djupa avtryck i vägen så kan ni tänka er hur det ser ut om man tillåter bilar att köra upp. Så nu har jag ställt en gammal trädgårdssoffa mitt i vägen.

0