Crossing the St. Lawrence from Levis to QuebeckCornelius Krieghoff
.
När de körde förbi ön, knakade det två gånger i isen, men den höll. Charles-Eugène travade friskt på i riktning mot Charles Lindsays gård, som syntes på andra sidan stranden. När släden kom mitt på flo-den,nedanför det stora fallet, måste han likväl sakta farten för stöpet skull. Långsamt närmade de sig stranden. När de hade bara en trettio fot kvar, bör-jade isen åter knaka och gå i vågor under hästfötterna.
Samuel Chapdelaine hade rest sig upp, helt klarvaken denna gång, och hans livliga och beslutsamma ögon lyste under pälsmössan.
— Raska på Charles-Eugène, rör på benen! skrek han med sin starka grova röst.
Den gamla hästen slog de järnskodda hovarna i snö-sörjan, lade manken till och satte i väg mot stranden i stora flöj. Just som de körde upp på land, sjönk isen under slädmedarna, lämnade efter sig en vak med klart vatten.
Samuel Chapdelaine vände sig om.
— Vi är de sista som far över i år, sade han.
Samuel Chapdelaine hade rest sig upp, helt klarvaken denna gång, och hans livliga och beslutsamma ögon lyste under pälsmössan.
— Raska på Charles-Eugène, rör på benen! skrek han med sin starka grova röst.
Den gamla hästen slog de järnskodda hovarna i snö-sörjan, lade manken till och satte i väg mot stranden i stora flöj. Just som de körde upp på land, sjönk isen under slädmedarna, lämnade efter sig en vak med klart vatten.
Samuel Chapdelaine vände sig om.
— Vi är de sista som far över i år, sade han.
..................................... . ur Marie Chapdelaine
..................................................av Louis Hémon
.
Redan i går hade älven ett par vakar — i dag var de mycket större, dessutom hade isen släppt helt från den västra stranden. Som så ofta förr tänker jag på Louis Hémons bok "Marie Chapdelaine". En bok som kom ut 1913, och handlar om de franska böndernas hårda liv i provinsen Quebec. Boken finns både på engelska och franska hos Gutenberg.
Älven är nog det enda jag har gemensamt med perso-nerna i "Marie Chapdelaine" — och längtan efter våren.
Det är en fröjd att se hur älsklingen sniffar i luften när han kommer ut, och hur han går som en blod-hund på sluttningen, där snön har smält, för att läsa av vad som hänt se'n han var där senast. Se'n sitter han på räcket och bara njuter av livet. Snart, snart hoppas jag att vi kan göra honom sällskap i solen.
Det är en fröjd att se hur älsklingen sniffar i luften när han kommer ut, och hur han går som en blod-hund på sluttningen, där snön har smält, för att läsa av vad som hänt se'n han var där senast. Se'n sitter han på räcket och bara njuter av livet. Snart, snart hoppas jag att vi kan göra honom sällskap i solen.
