Liberi

 Ännu ett ord att lägga till min ordsamling där det kommer i gott sällskap med andra utrotade ord som kan vara bra att ha.

Portrait of Alexander von Humboldt

okänd konstnär

Men det vill jag bara ha sagt att en bokflod till, och vi har böcker i diskhon i köket. Signe Andersson gillar inte sådant.  En bokflod, för resten! En bok. Nästa bok som kommer denna familj till handa får vi hänga i ett snöre utanför fönstret. För nu är det så fullt med böcker även i tamburen så man får plocka Eyvind Johnson i folkupplaga ur galoscherna när man ska ut och det regnar. Fast det finns naturligtvis andra åtgärder man kan vidta, och vi är våra vänner så innerligt tacksamma för alla goda råd vi fått. Man kan köpa en herrgård med bibliotek med inbyggda bokhyllor från golv till tak, där butlem klänger kring väggarna och vördsamt nedplockar Wodehouse i halvfranskt åt mat mor. Det är bara så förskräckligt svårt att få tag på en bra butler i dessa tider. Detta råd tål dock att tänka på. Men det finns ett annat som jag vänder mig rysande bort ifrån. Det finns de som säger att man kan rensa ut böcker. Jaja, det gives kanske människor som kan det. Känslokalla typer. Brutala naturer.  

Känns det igen? Jag känner igen vartenda ord. Vill du läsa hela "E. o. biblioteksassistent sökes!" så hittar du Bangs kåserisamling "Slarvigt men mänskligt" hos Litteraturbanken.

Även om det ser ut som Alexander har ett bord för hemlösa böcker, så tror jag inte att han behövde ha Eyvind Johnson i galoscherna.

LIBERI, sbst.1, l. LIBRI, sbst.1, m. l. f. (2Mack. 2: 13 (Bib. 1541), Wallenius Proj. F 4 a (1682)) l. n. (Svart G1 120 (1561), Wallenius Proj. F 4 a (1682); best. -et l. -t; pl. = l. -er; l. LIBRERI, sbst.; pl. -er; l. LIVERI, sbst.1, n.; best. -et.

Ordformer

Etymologi

[jfr ä. t. liberei, eng. library, fr. librairie, it. o. span. libreria, ävensom lat. libraria, boklåda, bokhandel, librarium, bokskrin, mlat. librarium, bibliotek; till lat. librarius, som hör till l. har samband med böcker o. d., till liber, bok (se LIBRETT)]

(†) bibliotek. VarRerV 32 (1538). 2Mack. 2: 13 (Bib. 1541). Alexandria, här haffuer Ptolomeus Philadelphus ett skönt Liberij vprättat.

Ska det vara sex eller åtta ben?

 och kan man äta sin kaka medan man sitter på den?

La Dame au Canape, c.1927 

Jules Pascin

Jag talar alltså om kanapéer — oftast stavat med k när man avser sittmöbeln och med c när man menar bakverket — Men det beror lite på när texten skrevs. 

 Hemma hos oss finns en kanapé, alltså en soffmöbel. Vi bara föll för den en gång  i en antik möbelaffär, den var gräsligt dyr. Den ser lika galen ut var vi ställer den. Det är en sån där sidenklädd soffa i vilken franska mätresser låg utsträckta med stort behag på 1700-talet, så man kan ju med oro undra vilket behov den fyller i vårt liv. 

Bangs beskrivning (ovan) liknar de som olika uppslagsverk tillhandahåller — minus mätressen. De flesta tycks vara överens om att det är en "stoppad vilsoffa med uppsvängd huvudända". Men det finns tillräckligt många avvikande uppfattningar för att jag nästan har gett upp om att få veta mer om denna möbel — en möbel som av många anses som obekväm. 

Någonstans — jag minns inte längre var — läste jag att en kanapé ska ha sex eller åtta ben. Det är svårt att hitta kanapéer med mer än fyra ben, för den här soffan ser ju inte ut som en kanapé.

 Louis XIV Canape, c.1710 

Innan du googlar på kanapé så se till att du har gott om tid att läsa allt du hittar — för det är multum!

Den ätbara canapén är antingen en smördegshistoria, eller små piffiga smörgåsar. Recept på den förra finns det i parti och minut på nätet, bilden som jag snott från "Bakodyssen", visar ett bakverk bakat efter ett recept "Sju sorters kakor".

Auf dem Kanapee. 1872 

Wilhelm Trübner

Inte vad jag kallar kanapé, och särskilt bekväm verkar den inte — hon får väl trösta sig med bakverket hon har i handen, som inte ser ut som en canapé, och så har hon ju en bok till hands.

Om konsten att anteckna

 Jag träffade en som hade rett ut ett dödsbo häromdagen, ett gammalt hem som hon stått nära. Hon  hade vadat i papper i tre dar, gamla brev och urgamla  kvitterade räkningar och gåtfulla gamla lappar av alla  de slag. Det var inte onormalt mycket, men det var  ändå hekatomber av vemod och damm och hon var  alldeles slut. 

Det är ingenting mot vad den blir som skall städa  efter mig en gång i tiden. Om jag inte har ljusnat till  förståndet innan dess och skyfflat undan det värsta  själv. Men det ser inte lovande ut: vi som inte för vårt  liv kan göra oss av med papper är en kast för sig.

                                                  ur kåseriet "Vi pappersbesatta" från 1946 

                                                                           av Barbro Alving

Joseph Ernest Renan,1892

Anders Leonard Zorn

Det ser inte ut som om Joseph ens kom i 

närheten av Bangs, och mina, pappershögar.

Att höra till samma kast som Bang är inte dåligt, så jag erkänner, om inte med stolthet så ändå utan att skämmas, att jag har svårt att skiljas från anteckningar, brev, artiklar och diverse oförklarliga lappar, kuvert och oläsliga ord på baksidan av kvitton. 

Och inte bara riktiga papper, som går att skrynkla ihop och slänga, utan alla anteckningar som består av ettor och nollor i datorn. Jag antecknar flitigt även i datorn, men är urdålig på att ta reda på alla anteckningar. Även om de går att läsa, så är det inte alls säkert att jag förstår vad jag menade med dessa kryptiska meddelanden till mig själv.

Varför har sparat det här citatet av Bill Farrel: "Single men are like waffles, single women are like spaghetti." Jag förstår inte ens vad han menar med det.

Och vad i all världen menar jag med: snigel senior sökes? 

Eller 2 x gnod? Såvitt jag förstår finns inte ordet gnod, om man inte räknar med ett rockband som heter gnod — och jag är säker på att jag inte avser det.

Däremot så förstår jag varför jag sparat länken "läslust österbotten", för det är intressant läsning, liksom "Difference between I'm fine” and “I'm good”, med ett antal exempel från olika sidor.

Inte underligt att dagarna bara rinner ifrån mig, när jag med ojämna mellanrum, fylld av goda föresatser, kavlar upp mina symboliska ärmar och med dödsförakt kastar mig ut bland anteckningarna. I nio fall av tio hittar jag något intressant, som leder vidare till något annat intressant — och i det tionde fallet ger jag upp eftersom jag inte vet om jag ska spara något, och i så fall var. I alla fall leder det till fler anteckningar.

Och alla konstnärer och deras konst! — dem har jag inte ens nämnt — mitt liv kommer inte att räcka till för dem.

Som den skulptören Nnamdi Okonkwo.

 Contemplation, 2012

Söndagsläsning

   Portrait of Margarete Reading a Book in a Striped Lawnchair, 1930-1939 

Hermann Israel Fechenbach

“In times of storm and tempest, of indecision and desolation, a book already known and loved makes better reading than something new and untried ... nothing is so warming and companionable.” 
                                                                                      Elizabeth Goudge

Så är det, och som så ofta förr, återvänder jag till Barbro Alving— hon får mig att skratta (ofta!), att tänka till och så lär jag mig alltid något.

Jag är lite osäker på om "Med skrivmaskin & mikrofon", ska kallas krönikor, kåserier eller reportage — men spelar det någon roll? Bang är alltid suverän. I den här boken har hon samlat skriverier från ungefär 40 års skrivande, och det slår mig att det som var aktuellt för 79 år sedan är lika aktuellt i dag (tyvärr). I det första kapitlet "Mannen och det halva barnet", jämför hon mannens och kvinnans roll, och här flödar hennes bitska bangska humor.

Glädjens oefterrättlighet

 Good Friday Daffodils

Paul Donaghy 

Från Barbro Alvings bok "Med skrivmaskin & mikrofon" hämtar jag i dag "Glädjens oefterrättlighet":

Långfredag, det är ett märkvärdigt ord. Det kan vara tomt  på innehåll, och det kan vara sprängande fullt. För många  betyder det väl just som det låter en lång lång ledig fredag  som det är svårt att få slut på, med tidningstomt i brevlådan och stängda nöjeslokaler, en dag att bli otålig på. För den  kristne betyder den att över scenen än en gång går det största  av dramer, i vilket han själv har del och av vilket hans liv  beror. Här i denna stund skulle jag vilja att ordet fick betyda glädje.

 Man kan lyssna till långfredagens text väl vetande att man  själv skulle ha hört till dem som somnade från Mästarens  nöd i Getsemane och flydde och förnekade när det blev farligt att höra honom till. Men man har fått den underbara  rätten att också lyssna fram den andra tonen, tonen av seger  och triumf över ondskan och döden, som dagen innerst är.  Med liturgins ord: Ty det är genom korsets trä som glädjen  har kommit till hela världen.

 När man talar om kristen glädje är det en gestalt som alltid av sig själv träder fram i förgrunden för mig. Jag vet ingen människa i vår tid, av vilken man kan lära sig så mycket om glädjens styrka, om glädjens oefterrättlighet, som  av denne man. Det är den norske biskopen Eyvind Berggrav.

 Bakgrunden var mörk. Norge var ockuperat. Den moderna  nordiska historiens mest brännande datum. 9 april, har nyss påmint oss om hur det var den gången. Slår man upp biskop  Berggrav i uppslagsboken står det: Under den tyska ockupationen av Norge var han den ledande i det kyrkliga motståndet. 1942—1945 hölls han under bevakning. — Jo, han  gjorde det. Uppslagsböcker kan inte berätta mer än så. Men  många av oss har väl hört historien om hur det var när denne norske biskop hölls bevakad. Det finns människor som blir fördärvade av att sitta inspärrade, och det är ingenting  att säga om det. Biskop Berggrav fördärvade sina fångvaktare. Han demoraliserade dem med sin glädje.

Det berättas om honom från denna tid, år 1942 till 1945, det är lång tid, att han bars av en sådan stark glädje, sjöng  psalmer med sådan omutlig förtröstan och utstrålade en sådan gåtfull godhet att de unga tyskar som skulle bevaka honom blev förvirrade och sviktande i sin syssla. Man fick lov  att byta ut vakterna med korta mellanrum. Motstånd och hat kunde de klara. Kärlek och glädje blev de hjälplösa av.

(12.4.1963)

Dagens namn

är Hjalmar.

 The Daisy Field 

Alfred Thompson Bricher 

Där friheten kördes ut,

blev det sommar på nytt och grönska.

Och körsbären i din strut

är så röda som du kan önska.

Men glädjen har tagit slut.

En främmande stövelklack 

sätter märken så jorden hårdnar. 

Vid källan där hinden drack, 

själva gräset sig underordnar. 

Det bugar och säger tack

 Han hälsar dig med manér, 

han är vänsäll och ölet skummar. 

En frikostig kavaljer 

sätter tumskruv på dina tummar. 

Om bara din hand du ger.

 Men glädjen har tagit slut. 

Hur kan ängen ge maskrosfröna 

åt vindarna som tribut? 

Vem vill plocka en tusensköna, 

där friheten kördes ut?

                     Hjalmar Gullberg

Tre av våra mest kända skalder bar namnet Hjalmar: Bergman, Söderberg och Gullberg. 

Om den senare har Barbro Alving skrivit en artikel som finns i hennes bok Profiler. En bok där hon samlade artiklar om kända, ofta litterära, personer som hon skrivit artiklar om i Veckojournalen.

Dagens ord

Det upphör aldrig att fascinera mig, hur hjärnan lever sitt eget liv och associerar snabbt och oväntat på nästan vad som helst. Häromdagen var det vinden, doften och dagern som förflyttade mig till andra sidan jordklotet — i dag var det, som så ofta, ett ord, dagens ord hos SAOB:  

VÄNSÄLL. (vän- 1681 osv. vänna- 1664–1716. vänne- 1643–1680) [fsv. vina säl; i nysv. sannol. upptaget ss. litterärt lån från fsv. l. isl. vinsæll] väl försedd med vänner (o. därigm lyckligt lottad); äv. omtyckt; äv. i fråga om ngns förhållande till sina vänner närmande sig bet. dels: sällskaplig, dels: hängiven l. trogen, dels: mild l. vänlig l. kärleksfull; äv. i överförd anv., om ngt som vittnar om l. kännetecknas av vänsällhet; jfr säll, adj. 6. Stiernhielm Fateb. E 2 b (1643). Han war så wensäll eller lycklig af wenner, at alla önskade honom gott. Björner Fridth. 2 (1737). Så berättas om Knut Swensson, att han war wänsäll i Swerige och Skåne, men af Jutarne icke särdeles afhållen. Afzelius Sag. 2: 118 (1840).  (1900). Han var .. en vänsäll och trogen kamrat, vars förståelse, vidsynthet och värme var en källa till styrka för vänner när de behövde stöd i livets skiftande situationer. SvD 19/3 2008, s. 30.

Det är inte ofta man stöter på ordet vänsäll nu för tiden, varken i tal eller tryck, men Bang använde det vid flera tillfällen, och det jag kom att tänka på i morse kommer från hennes bok: Det kom aldrig i tidningen (1963), där hon berättar om sitt uppdrag i Spanien, under inbördeskriget:

"Ett vykort avgick också till Dagens Nyheters redaktion.  Där stod: ”Om jag av eget eller andras slarv skulle kallas hädan, var  vänlig kalla mig inte vänsäll.” I nekrologer blir nästan alla människor vänsälla (liksom  alla lantliga åldringar i den tidens dödsrunor dagligen högg två famnar ved). Jag var misstänksam mot detta. Och det  gällde att ställa om sitt hus."

Om av gummi förfärdigade ytterskor

      (Flickorna) sätta sina små bottinerade fötter så nätt på trottoiren.

                                                            Måns Hultin, 1875  

Tänk vad en annons på nätet kan ställa till med.

Ja, jag vet, jag brukar påstå att jag inte läser annonser — vilket naturligtvis alla annonsörer vet, för det här var en filsnutt som hoppade fram mitt i en intressant text. Och hoppade gjorde även folket i filmen, de hoppade glatt runt i vattenpölar och på leriga vägar. Inte nog med att jag inte kunde undvika att se annonsen — jag fångades av den! (En eloge åt den annonsbyrå som gjort den filmen, för jag brukar aldrig stanna upp för annonser, som jag normalt anser stör min läsning). Jag till och med klickade på en länk, och fick veta att dessa tingestar, som såg ut som genomskinliga (nåja, nästan genomskinliga) sockor, som folk drog över sina skor när de skulle gå ut med hunden i regn och rusk. En slags galosch alltså — eller bottin — eller pampusch — inget nytt alltså, och jag har skrivit om det förr: "Att ha ordentligt på fötterna", om nu någon skulle vilja fördjupa sig i etymologin. Så något nytt var det inte, även om just den här produkten, som kallas vattentäta skoskydd, förmodligen är tämligen ny. 

Splish Splash 

Robin Wiesneth 

 Men har man, som jag, en hjärna som är fallen för omvägar, så leder den sortens hinder till inte bara till en omväg, utan en till en veritabel rundtur bland ord och uttryck, både på nätet och i de egna bokhyllorna.

Att "Lyckans galoscher" är en saga av H. C. Andersen  visste jag, men jag kom inte alls ihåg vad den handlade om. Nu var det inte fullt så enkelt som jag trott att hitta den sagan på nätet, så jag fick hämta fram mina två upplagor (åtta band) av hans sagor. Hos Gutenberg kan du läsa den i engelsk översättning, " The Goloshes of Fortune". När jag började läsa den som mindes jag den ju, om de två feérna, den ena en av Lyckans kammartjungfruar, och den andra Sorgen.

Men det finns ju fler "galoschuttryck", så vanliga, trodde jag, att det inte skulle vara någon konst att hitta deras ursprung. Men inte ens Pelle Holm var särskilt upplysande, om "din gamla galosch" hade han inget att säga. Det har för övrigt inte heller nätet, annat än en del antagande och rätt vilda spekulationer. Men det förefaller som uttrycket funnits ett bra tag, i Karl August Tavaststjernas "Barndomsvänner. Ett nutidsöde" (1886) kan man läsa: "Det vore mycket roligt att höra något närmare om dig, gamla galosch." Själv gissar jag att det är allitterationen som fått uttrycket att bli bestående — fast vid en närmare eftertanke är jag inte så säker på att uttrycket fortfarande är gångbart.

Om "passar inte galoscherna?" säger han 'efter anekdoten om hur skådespelaren Georg Dahlqvist efter en föreställning i distraktion försökte ta på sig ett par dambottiner men gjordes uppmärksam på misstaget genom en påkläderska, som utbrast: "Så förargligt, herr Dahlqvist, passar inte galoscherna?"'

Dessutom fick jag lära mig ett nytt uttryck (nytt för mig alltså) "sällan dansar höns i galoscher".

"Det här är ett galoschvänligt land, annat kan man inte  säga. Nu är ju galoscher och pampuscher inga plagg som  man står i något mera innerligt förhållande till." 

                                                

Här hos mig är det galoschväder, en perfekt dag att låta sig muntras upp av ett kåseri av Bang. Ovanstående rader kommer från hennes "Det olösliga problemet", det är ur en samlingsvolym från 1984, men av texten framgår att kåseriet är betydligt äldre än så: 

 Jag såg en äldre herre i en buss en gång. Det var en fin  gammal herre i pälskrage och käpp med silverkrycka. Han  såg ut som om han drack fin gammal bourgogne till middag.  Om det finns geheimeråd så var han ett sånt. Han tappade  en femöring. Det var mitt för konduktrisens lilla bås. Han  hukade sig ner så det knakade i hela adelskalendern. 

Minns ni den tiden när en konduktör, eller konduktris satt i ett litet bås längt bak vid ingångsdörrarna? Det gör faktiskt jag även om det måste ha varit innan jag började skolan. Femöringarna hängde med betydligt längre.

Sir Walter Raleigh lays his cloak before 

Queen Elizabeth I to walk over a puddle, 1936 

by René Bull

Jag blir påmind om att jag borde investera i ett par nya stövlar, för någon riddare lär väl knappast komma i min väg nästa gång jag behöver beträda regnvåta vägar.

Så har halva den här dagen försvunnit under det att jag roat mig med att läsa kåserier, sagor och diverse texter på nätet — och blivit påmind om en del av författarna som jag nog inte läst sedan skoltiden — för vem läser Tavaststjerna i dag? Nu finns han på min att-läsa-lista.

Men dammtussar, ogräs och oskrivna mejl finns ju kvar till en annan dag.

Upptäckten

11. Läs en novell som är den sista i en novellsamling

"Upptäckten" ur novellsamlingen "På avigsidan", 1918 av Fanny Alving 

 Och som en upptäckt kändes det att läsa Fanny Alving. Visserligen har boken stått i bokhyllan i hela mitt liv, och jag visste ju att hon hade skrivit flera böcker — och visst har jag fått glimtar från hennes liv i Barbro Alvings självbiografiska böcker — men glädjen att upptäcka henne har jag, ända tills nu, haft kvar. För en glädje var det, att läsa hennes texter med en torr och stillsam humor, inte sällan med litoteser. Ibland skymtar jag en rätt så "Bangsk" humor, men stilen är hennes egen, när hon för fram sitt feministiska budskap. I de noveller jag läst är det mannen som kommer till korta.

Jag har just mejlat en beställning till biblioteket, på fler av hennes böcker. 

Tidigare lästa noveller:

Jag började med en introduktion här, innan jag kastade loss.

 

2. Läs en novell där ett hus spelar en stor roll — "The Old Doll's House" från "More Than Somewhat", 1937, Damon Rudyon

 

17. Läs en novell som utspelar sig på havet  — "De svenska sedlarna"

ur En handfull dun av Sigfrid Siwertz,  från 1922 

 

3. Läs en novell med en siffra i titeln
 "2 B R 0 2 B", av Kurt Vonnegut.

 

6. Läs en novell som har namnet på en stad i titeln

"Katten från Siena och andra fantastiska berättelser" av Helena Nyblom.

 

24. Läs en novell som har samma namn som titeln på novellsamlingen den är med i — THE MAN WITH TWO LEFT FEET, från 1917, av P. G. Wodehouse.

31. Läs en novell som utspelar sig i skogen

Ringdans medan mor väntar, ur Ådalens poesi av Pelle Molin

21. Läs en novell som har ett personnamn i titeln

"Mammy Hesters Quilts", 1889, av Adelaide D. Rollston, ur "A Patchwork of Pieces

16. Läs en novell vars titel börjar på s

"Sand" av W. S. Merwin 

39. Läs en novell av en finländsk författare

Höstkvällståget av Frans Eemil Sillanpää, ur "Mot uppenbarelsen" och andra noveller, (1932) i översättning av Ragnar Ekelund.

9. Läs en vintrig novell

"The Winter of the Great Snows", ur "Essays of E. B. White, 1977