För den som inte har någon egen erfarenhet av spånad, är det här bokmärket förmodligen bara ett bokmärke av Törnrosa vid sin spinnrock. (Hur man sticker sig på en spinnrock, lämnar jag därhän, just nu). Vi andra, drar förmodligen lite på munnen eftersom Törnrosa sitter på fel sida av sin spinnrock. Jag är inte så insatt i olika trycktekniska metoder, men funderar över om det möjligtvis kan bero på att bilden blev spegelvänd när den trycktes.
Nu är det inte en engångsföreteelse att illustrationer blir bort i tok — personer som stickar, avbildas ofta hållandes stickorna som vore de en slagruta. Är det mest icke-stickande personer som är illustratörer?
När det gäller bilder på vävstolar, är det mer regel än undantag att det inte går att väva på de avbildade vävstolarna — men bilderna är många gånger väldigt fina.
Som den här illustrationen av Arachne — nu sägs det visserligen att Arachne var den skickligaste väverskan av dem alla, så kanske trollade hon med knäna, och kunde väva yta en knäbom. Men hur i all världen hon kunde använda en slända som skyttel, det övergår mitt förstånd.
Clara M. Burd heter den produktiva illustratören, som man vet ytterst lite om trots hennes digra produktion. Här har hon illustrerat Carolyn Sherwin Baileys "Wonder Stories, The Best Myths for Boys and Girls" från 1920. Det känns som ett fall där korrenheten får stå tillbaka för den konstnärliga friheten.
Värre är det, när det om det gäller fackböcker. I en bok om textilier hos shakersekten, finns den här bilden, där vävskeden hänger löst bakom slagbommen. Det verkar inte som händernas ägare vet något om vävning, och det slår mig att det kanske förhåller sig som i en bok om bandvävning. En av mina vävlärare var medförfattare till boken, och hon berättade att när bilderna skulle tas, ansåg fotografen att hon hade för gamla händer! Och det här var många år före hennes pensionering, så en yngre elev kallades in för att demonstrera handgreppen. Men här blev bilderna korrekta!
jag kan också bli lite nördig om saker jag kan - det jag inte kan, ser jag inte.
SvaraRadera(tekniska manualer har jag jobbat med, växter kan jag mycket om, blir störd om det är fel i filmer eller liknande)
RaderaHannele,
RaderaDet är nog rätt naturligt att reagera när man ser att något är fel.
Själv tycker jag det är intressant att lyssna till musikervänner, när de diskuterar aspekter på framträdanden, som jag inte hade en aning om att de existerade. Lärorikt!
Margaretha
jag har provat på att spinna, men jag skulle inte ha sett att det var fel, om du inte sagt det.
SvaraRaderaDebbie,
RaderaDet finns rätt mycket som jag provat på, utan att därför kunna mycket om det. Skulle inte ens kunna redogöra för det, så här långt efteråt.
M
Det ser man faktiskt ganska ofta, att det är praktiskt omöjligt att göra som de visar på bild och i filmer, just när det gäller hantverk med textila inslag, som är det jag har noterat mest. man undrar lite om det är för att det är mest kvinnor som utför slika saker, tänk en snickare som skruvar med ett stämjärn, skulle någon visa det?
SvaraRaderaRoligt att läsa i vart fall!! Jag undrar också hur det kommer sig att den färdiga väven ligger under vävstolen, hur har den då blivit spänd, och så opraktiskt, och så dammigt tyget måste bli????? Tack!!
fale artut,
RaderaVälkommen till bastmattan!
En annan vanlig företeelse, i demonstrationsfilmer, är att hoppa över moment - rätt som det är, är allt färdigt, utan att man fattat hur det gått till.
Kanske är det som du säger att det drabbar kvinnliga hantverk mer än de vanliga - kanske för att det är karlar som utför teckningarna - eller filmerna?
Jag har sett fler bilder på vävar som rinner ner på golvet, eller marken - det är ju snyggare!