Det började bland grodorna häromdagen

 Jag trodde mig veta att ordet groda, var ett gammalt ord av omstritt ursprung — men mallgroda då, undrade jag, och finner att NE inte ens har ordet med i sin ordlista, och det har inte heller SAOB.

Mallig finns, men hos NE enbart i betydelsen högfärdig, ett ord vi bara använt i drygt hundra år  åtminstone är det intet belagt förrän 1912.

 SAOB har också med den betydelsen, men även den numera bortglömda positiva betydelsen:

MALLIG malig, adj. -are; adv. -T. 

[avledn. av MALLE sbst.,]

 (starkt vard.) 

1) (mindre br.) utmärkt, bra, trevlig.  (1900; skolpojksuttryck fr. UppPsala). Det var ett malligt ämne (att skriva om). KUYLENSTIERNA-WENSTER (1920).

 2) övermodig, överlägsen, dryg, "viktig"; stursk; om sak: som vittnar om dylik egenskap; äv. (skämts.) i uttr. mallig i pipen. KOCH (1912). Nu har prästen blivit mallig i pipen, sade .. (målargesällerna) på sitt språk. WÄGNER  (1921). Den "malliga" tonen.  1931.

Ingen ska inbilla mig att det inte fanns mallgrodor före 1912, men då använde man tydligen ordet jäsig, om stropparna i sin närhet.

jä`sig adj. ~t 
ORDLED: jäs-ig

2 mallig och överlägsen ⟨vard.⟩: han blev lite ~ efter sin befordran
HIST.: sedan 1783

Och att man på politikers vis, klämmer ur sig grodor på löpande band, det kommer från den gamla folksagan om den elaka flickan som inte bestod alla prov som hennes styvsyster klarat med glans — medan systern spottar ur sig guldpengar, kom det bara grodor ur den elaka systerns mun.

2 pinsam felsägning {→fadäs, sottis}: i sitt tal var hon två gånger nära att säga en ~
BET.NYANS: utvidgat om annat pinsamt misstag {→tabbe, tavla 2}: han gjorde en ~ och fick genast ge upp partiet
KONSTR.: en ~ (av ngn)
HIST.: sedan 1866; efter folksagan om grodorna som hoppade ur den elaka dotterns mun, när hon skrattade

Men det ger mig inte svar på min fråga hur länge vi har beskyllt våra medmänniskor för att vara mallgrodor, så jag börjar leta efter mallhoppor — utan framgång. Däremot vet SAOB att berätta att morrhoppa funnits med ett tag:

 (2) MORR-HOPPA.  f. (starkt vard.) klandrande benämning på argsint (l. gnatig) o. flaxig (l. slamsig) kvinna; jfr hoppa, sbst.; äv. (skämts.) om mansperson.

Gamla morrhoppa. ENGSTRÖM (1908; om mansperson).  1935,   

Fast i ett roligt kåseri från 1966, säger Gits Olsson att man skällt varandra för morrhoppor ända sedan 1890-talet.

Det jag tycker är intressant, är att många på nätet ser morrhoppa som ett grovt skällsord, medan det i min barndom var något vi sa, när vi var irriterade på äldre syskon och kusiner. Ett tämligen svagt invektiv, som bara bemöttes med en överlägsen axelryckning.