Skolminnen

 Jag ägnar en rätt stor del av dagarna åt att sortera, och slänga, papper. I dag kom turen till en intressant låda — den innehöll förutom teaterprogram (hade ingen aning om att jag gick så mycket på teatern i min ungdom), och dagbok och planering av lektioner i en skolmognadstvåa jag hade en gång. Det var bara fem pojkar och en flicka — men de höll mig fullt sysselsatta! Jag försökte skriva ned deras samtal när jag fick tid.

Kent: Är det nå'n som har sett poliostjärnan?

Nils:  Ja, den går jättefort.

Kent:  Ja man hinner knappt se den. Ibland går jag ut på balkongen och tittar på stjärnorna.

Kent: Alla i vår klass kommer att gifta sig med nå'n.

Nils:  Jaa.

Per:   Nej det är inte säkert!

Kent:  Jo, det är bara nu vi säger så, när  vi blir vuxna kommer vi alla att gifta oss.

Johan: Nehej, för min pappa känner en farbror som inte är det. Han vill gifta sig, men han har ingen att gifta sig med, så han jobbar även på lördagar.

Nils:  Han går väl hem och äter?

Kent:  Man kan väl äta på jobbet.

Johan:  Ja, det gör han. Men dom flesta gifter sig nog, det är bara nu man säger att man inte ska det, men se'n så gör man det. Så enkelt är det.

Nils:  Om man fick gifta sig med killar skulle jag göra det.

Per: Jag ska bli helikopterförare.

Kent: Jag ska bli raketförare.

Per:  Det har Sverige inte råd med.

Johan: Jag ska skriva snyggt och ordentligt, inte fort alls.

Joakim: Ja, då kan man bli millionär.

Johan:  Millionär!?

Joakim:  Ja för om man jobbar och är duktig och får bra betyg så får man bra jobb när man slutar skolan. Och kan man inget så får man inget jobb alls.

Per:  Va' bra då slipper jag jobba!

Johan: Får inte jag nå't jobb så gör jag självmord.

Kent: Då kommer du i fängelse.

Joakim:  Och kanske inte får nå't att äta på en månad eller så.

Per:  Kanske bara lite vatten.

Nils:  Då borrar jag ett hål i golvet och får vatten.