Katten snarkar, dimman har lättat och här sitter jag fortfarande i mina nattkläder och klickar mig fram mellan intressanta böcker och artiklar.
Sedan jag hittade Project Gutenberg för i det närmaste 20 år sedan, har jag funnit så många intressanta författare — författare som lett mig vidare till andra spännande människor.
Som vanligt gav min lördagssejour med Gutenberg, mer att bita i än jag hinner med. Det som var ovanligt i dag, var att det fanns två svenska författarinnor med, som båda var nya bekantskaper för mig.
Marie Linder (1840-1870) skrev många berättelser, men bara en roman, och det är den som nu finns hos Gutenberg: "En qvinna af vår tid". Dess första mening lyder: "— Det förvånar mig att er fru kan vara så modig ehuru hon blott är en qvinna, sade gamla miss Brown, som satt på däcket af ett från Amerika till Liverpool återvändande ångfartyg."
Visst låter det lovande‽
Zacharias Topelius uppskattade henne, och skriver: "Anlag och uppfostran gjorde henne till en "fulländad verldsdam" som gjorde lysande improvisationer på scenen. Hon röjde även en idealistisk läggning och besökte dagligen de fattiga. Hennes tillgivenhet för den lutherska läran ledde till mellanhavanden med heliga synoden, vilket ledde till att hon vädjade till kejsaren om religionsfrihet för Ryssland. Samtidigt var hon excentrisk — hon drack, rökte cigarr och genomvakade nätterna."
Dagens andra svenskspråkiga kvinna är Charlotta Falkman (1795-1882), om vilken man vet betydlig mindre. I sin bok "Damer och knektar. Minnen och anteckningar af Birger Schöldström (1902)", försöker författaren, utan framgång, ta reda på lite om hennes bakgrund. Han påpekar att fröken Falkman "har iakttagit en mystisk tystnad rörande sina anhöriga", och för fram teorin att hennes mor förmodligen var ogift — och i så fall var ju denna förtegehet fullt begriplig.
PåSladden, vill bara påpeka att jag är påklädd nu.
Ack vad jag ofta önskar mig en tidsmaskin! Det behöver inte vara någon märkvärdig sak. Jag behöver inte åka framåt i tiden, men jag skulle så gärna vilja åka bakåt åtminstone 150 år, eller så. Så att jag till exempel skulle kunna träffa Marie Linder (född Muschin-Puschkin!) och resonera lite med henne om hur hon har det. Hon blev ju bara 30 år och det sägs att hon tog livet av sig.
SvaraRaderaPS. Tjusig nattmössa du har på bilden!
Karin,
RaderaJag kan bara hålla med! Och när det finns så många människor som vi vet att vi vill träffa - tänk så många vi skulle träffa på den resan, som vi inte ens vet att de fanns.
Vi får nöja oss med böckerna, och det är ju tur att de finns kvar!
Margaretha
som bytt ut
nattmössan
mot en enkel
eftermiddagsdito