Att sko sig

Idérikedomen flödar när det gäller att skaffa sig inkomster på sina medmänniskors olycka.

Jag blir alltid misstänksam när den som ringer till mig, först frågar om jag är jag — och sedan inleder med en lång och vag harang, av den sorten som man inte förstår var den kommer att sluta. Annat än att jag förstår att den som ringer vill sluta i min portmonnä. En sådan kvinna ringde i dag, hon blandade genast in en postorderfirma där jag nyligen handlat, och någon institution som jag aldrig uppfattade namnet på. Så småningom började hon tala om personnummer, och kom efter många krumbukter och ett mästrande tonfall fram till att hennes bolag hade lösningen på identitetskapning.

Mot en ospecificerad summa skulle de hålla koll på mitt personnummer, och så fort någon använde det för att köpa varor, skulle jag tillfrågas om det var jag eller en tjuv, som använde det.

Jag snoppade av henne och kollade genast på nätet vad Mysaftey försäkringar är för slags bolag. Många klagomål hittade jag, Råd & Rön anser att deras metoder är brutala och branchorganisationen Kontakta har uteslutet dem.

När jag lagt på insåg jag att jag inte tänkt på att fråga vad de kom sig att de ringde till mig fast min telefon är nixad. 

Men det jag framförallt frågade mig, är vems ansvar det är att förhindra dessa stölder. Det spelar ju ingen roll vad jag tycker om att våra personnummer är offentliga — det är som det är. Men om det här försäkringsbolagets metod fungerar, kan man ju tycka att vi alla skulle vara försäkrade via staten.