Ellens tankar om tystnad

Icke heller blir här tal om det umgänge som är en ödets nåd, vänskapens eller kärlekens fullkomliga utbyte, då man bäst talar utan ord. Många ord behövas endast för de människor, man ej kan tiga samman med. Maeterlinck torde ha rätt att, har man något stort att säga varandra, då måste detta ske genom tystnaden, som sålunda blir vänskapens och kärlekens finaste prov; ja, att ha tegat samman kan för alltid förena människor, medan de, "som ingen tystnad äga, som döda tystnaden omkring sig, äro de enda, som gå oss obemärkta förbi..."

Det finns en annan slags tystnad, den man har samman med sitt arbete, under de tider då "silence and secrecy" äro kraftens källor.

Men jämte tystnaden finnas samtalen mellan två, de samtal, då den ena varligt tar orden från den andras läppar eller ömt bär den andras tanke, dit den ej ensam skulle nått, eller vördnadsfullt lyfter den andras känsla som ett altarljus, till en höjd, den ej själv tilltrott sig!

                             ur Livslinjer III, Lyckan och skönheten

                                                     av Ellen Key