John Loudon McAdam
21 september 1756 - 26 november 1836
Det sägs att John McAdam redan som barn visade intresse för att anlägga vägar. På skolan i Maybole i Ayrshire i Skottland gjorde han en skalmodell av vägen mellan Maybole och Kirkoswald. Hans far var en välbeställd man som förlorade sina pengar när Ayr Bank, som grundats tio år tidigare, gick i konkurs. John hade nio äldre syskon. När hans far dog 1770 skickades han till New York, till farbror William, en rik skeppshandlare. Denne upptog pojken i sin familj och i sina affärer.
John stannade hos sin farbror i 13 år, och under den tiden blomstrade affärerna. Tillsammans grundade de New Yorks handelskammare, med William som ordförande och John som skattmästare. När John dessutom gifte sig med en rik kvinna verkade vägen tillbaka till hemtrakterna avskuren för gott. Så bröt självständighetskriget ut. Amerika, en brittisk koloni, slet sig loss.
John, hans farbror och hans hustrus familj stod på den brittiska sidan, och det resulterade i att all deras egendom konfiskerades. Vid 29 års ålder återvände John med sin fru och två barn till Skottland. Av allt att döma hade han tillräckligt med pengar för att kunna köpa en lantegendom i sin hemtrakt. På egen bekostnad gjorde han här tester med nya sorters vägbeläggningar. När han senare på uppdrag från myndigheterna flyttade till Bristol, fortsatte han med experimenten. Det gjorde ett sådant intryck att han utnämndes till överbesiktningsman för de allmäna vägarna i Bristol med omgivningar. På den tiden var vägarna i hela Storbritanien i ett sorgligt skick, dammiga vid torrt väder och leriga när det regnade. Folk förflyttade sig ganska sällan från stad eller by. Med sin nya vägbeläggning åstadkom John McAdam en ordentlig förändring av dessa missförhållanden.
Vägarna i Bristol blev snabbt så förträffliga att McAdams rykte spred sig snbbt över hela landet. Han hann knappt med allt arbete. Hans söner övergav sina tjänster i Skottland för att kunna bistå honom.
Innan McAdam dök upp på scenen var vägarna byggda av jord, lera eller krita som absorberade vattnet. McAdam arbetade med små stenbitar, helst granit, så små att de passera genom en ring på två tum, omkring fem cm. Hans arbetsfolk hade alltid med sig en sådan ring för att kunna kontrollera vägarbetet. Vägbeläggningen av sten var tio tum tjock, ungefär 25 cm. Fordonen tryckte ihop småstenen till en kompakt massa. Vägytan sluttade lite vid kanterna så att vattnet kunde rinna av. Ju tyngre fordon som åkte på vägen desto bättre. Tät trafik gav en fastare vägbeläggning.
ur "Bintje och Kalasjnikov, personerna bakom orden" av Marcel Grauls
en bok som jag gärna rekommenderar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar