kommer jag på mig själv med ibland.
I synnerhet när jag lyssnar på radio kan jag bli så fascinerad av satsmelodin att budskapet går helt förlorat. Det är förmodligen en generationsfråga — jag har tidigare berört hur vokalerna har förändrats, liksom tje-ljudet, men dagens funderingar kretsar kring den lustiga betoningen. Trycket ligger på vissa ord, till synes helt omotiverat, vilket ger en staccatoeffekt."Skriv som du talar" uppmanade posten oss på 70-talet — kanske är det det vad en del bloggare gör. De som markerar vissa ord, ibland med att göra dem större, ibland bara genom att göra dem fetare, ibland med en annan färg, och somliga kör med en kombination. Jag tycker att det gör texten svårläst, eftersom jag hela tiden funderar över vad det är för särskilt med de utvalada orden.
Jag vet att jag har lagt i system att inte höra fastän jag lyssnar, när det är någon som pratar för pratandets skull och inte för innehållets:D. Pladdrar helt enkelt. Av ren självbevarelsedrift stänger jag av hörseln och tänker på annat medan pladdret pågår. Dessvärre så händer det att jag kan missa viktiga detaljer just därför med påföljd att jag känner mig smått skuldmedveten för mitt ointresse sådana gånger.
SvaraRaderaKarin
som undrar när lagom är hemma:)
Karin,
SvaraRaderaTror nog att vi alla kopplar av utsändningen ibland.
Fast det inte är så bra - under min skoltid lärde jag mig att stänga av läraren helt, och ägna mig åt den mycket mer intressanta bok jag hade i knäet.
Margaretha
Det lär vara så att det största jobbet våra hjärnor har är att sortera bort saker!
SvaraRaderaJag fick mycket skäll i lägre klasser i skolan för att inte följa med i boken - jag var 15 sidor längre fram och hade inte tålamod att invänta klassen. Men jag blev anklagad för att vara ouppmärksam av korkade lärare som inte ville tro mig.
Men visst är det skönt att kunna koppla bort meningslöst pladder!
Å, då är det inte bara jag som tycker folk talar konstigt. Skönt. Jag har faktiskt nyligen slutat att läsa en bra blogg därför att jag blev så trött på alla konstiga färger och jättestora ord mitt i texten. Min svägerskas syster är kompis med den bloggaren, så kanske kan jag få det framfört på ett snällt sätt.
SvaraRaderakram från Mette
Den korta tid jag gick i en skola där vi hade klassuppsättningar av de klassiker som ansågs bilda oss (Havets hjältar, Gullivers resor, Onkel Tom och kanske några till) då satt jag med ett finger på den sidan jag trodde klassen var, medan jag läste i min takt. Men det var aldrig någon som kom på mig.
SvaraRaderaNej då Mette,
Du är inte ensam, jag undviker också texter av det här slaget. Låt oss veta om du får ditt budskap framfört till bloggaren - och hur det i så fall ta's emot.
Margaretha
Vi läser ju nästan bara din blogg, så den sortens texter har vi missat. Men man kan bli galen på folk som pratar som du beskriver.
SvaraRaderaHoppas du mår bra?!
Siv & Fred,
SvaraRaderaNi ska bara vara glada att ni ungått dessa skribenter!
M
som har det bra
Hej Siv & Fred!
SvaraRaderaNi känner visst en som skriver så! Har ni inte tänkt på att Gunillas utskick alltid är såna? Hemska!
kram från Mette