Grattis James!

The glorious family of cotemporaneous plants from which I derive my being, grew in a lovely vale of Connecticut, and quite near to the banks of the celebrated river of the same name. This renders us strictly Yankee in our origin, an extraction of which I find all who enjoy it fond of boasting. It is the only subject of self-felicitation with which I am acquainted that men can indulge in, without awakening the envy of their fellow-creatures; from which I infer it is at least innocent, if not commendable.

                       från "Autobiography of a Pocket-Hankerchief" 

James Fenimore Cooper

15 september 1789 - 14 september 1851

Jag hade just börjat läsa en av James kortromaner, när jag upptäckte att han har födelsedag i dag.

En hel del av hans böcker är översatta till svenska, men jag är osäker på om de fortfarande läses. Många av dem är ju klassiker, fast jag skam till sägandes inte har lockats av titlar som "Den siste mohikanen", "Skinnstrumpa" eller "Hjortdödaren".

Däremot uppskattar jag "Autobiography of a Pocket-Hankerchief", som jag läser just nu — inte helt utan möda, eftersom jag antingen var sjuk, eller mer troligt, skolkade från skolan när vi (de andra) läste om franska revolutionen. Men med datorn i knäet, är ju all information jag behöver tillgänglig.

James var den författare som först lät ett ting berätta sin historia — i det här fallet alltså en näsduk av finaste linne. Vi får höra om näsdukens barndom som linblomma och hur smärtsamt det sen var att bli rötad, bråkad och skäktad.

Ett stilgrepp som senare blev vanligt — inte minst i skoluppsatser, vem minns inte ämnen som "En femöring berättar", eller "Ett samtal med köksuret"?

Övervakad ‽

Never fear shadows! They simply mean there's a light shining somewhere nearby.

                                                          Ruth E. Renkel

Igår återupptäckte jag ett citat, som jag klottrat ned i en anteckningsbok, och blev nyfiken på vem upphovskvinnan är — eller möjligtvis var. Något som inte internet har något svar på. Hittade ett citat till av henne, och något jag förmodar är ett foto av henne, men inget mer. Jo, på en obskyr sida står det, långt ned: She es a german writer (sic). Förmodligen får jag nöja mig med det, kanske någon, om några år, har något att tillägga.

I jakten på uppgifter, kom det upp en hänvisning till Facebook, och naturligtvis trodde jag att det var på Ruths facebooksida, som jag skulle landa. Men nej då, det var ett ställe där Facebook redogjorde för vad de listat ut om mig!

Den här sidan har skapats automatiskt utifrån vad Facebook-användarna är intresserade av. Den är inte knuten till och stöds inte av någon som är associerad med ämnet.

vävning

stickning

reading and writing

sömnad

katt

jazz

vandring

musik

fiber arts

dans

Sidans rubrik är: om Ruth E. Renkel — men det är det ju inte alls. Alla ämnen är sådan jag ofta söker på, och dessutom står det med mindre bokstäver, vilka av mina vänner som också har samma intressen. Jag kan inte påstå att jag är chockad, jag förstår bara inte vitsen, och jag förstår inte vad den okända Ruth har med saken att göra.

Rubrikerna går att klicka på, liksom vännernas namn — men så roligt ska inte Facebook får det!

Grattis John!

John Robert McCloskey 

14 september 1914 – 30 juni 2003 

Författare och illustratör.

Jag hämtade kraft i skogen i dag, och passade på att plockade lite blåbär — och som alltid när jag plockar blåbär, så tänkte jag på John McCloskeys bok "Blueberries for Sal", en klassiker från 1948, som finns att köpa hos Bokus.

  Jag tror inte att den är översatt till svenska, men det borde inte hindra någon som umgås med barn, att introducera boken i familjen. Bilderna inbjuder till samtal, och den är lätt att översätta.

När jag kom hem upptäckte jag att det är Johns födelsedag, och kan inte låta det passera obemärkt.

Låter namnet bekant? Jo då, jag har talat om John tidigare, den gången på tal om munkar.

Och om du ändå tänker kika på boken, så passa på att ta en titt på hans bok "Make Way For Ducklings".

linjetal

lin`jetal subst. ~et, plur. ~, best. plur. ~en 
ORDLED: linje--tal-et
• viktigt politiskt tal avsett att lägga fast en viss kurs i ngn pol. fråga; vanl. hållet av partiledare el. statsråd: utrikesministerns ~ om den svenska Israelpolitiken
HIST.: sedan 1991



Jag kan inte höra ordet linjetal, utan se Linus på linjen framför mig. För det mesta tycker jag att politiska ord är fåniga — men i det här fallet har man verkligen fått till ett träffande ord, som säger precis vad det handlar om!

César

Self-Portrait, ca 1960 

César Baldaccini

1 januari 1921 – 6 december 1998

I konstnärssammanhang, kallades han bara för César, denne franske skulptör, som jag hittade på min odyssé häromdagen. Ingen konst att ha i vardagsrummet, jo förresten, några av litografierna skulle jag gärna vilja ha, men som offentlig konst finner jag den spännande. Ta en tur på nätet och titta på hans konst, det finns massor — hur jag har kunnat missa honom, övergår mitt förstånd (vilket inte säger så mycket förstås).

Inch 

1963-1988

Freedom, odaterad

Compression, odaterad

Petit Valentin

Olympic centennial, 1992

Lithograph, 

Velin d'Arches paper 90 x 63 cm

Composition

Original lithograph in colours on wove paper.

Published in 1961 by éditions cahiers d'art XXe Siècle, Paris, France.

A Word for Autumn — novellutmaningen

10. Läs en novell som utspelar sig på hösten — A Word for Autumn, av A. A. Milne.
LAST night the waiter put the celery on with the cheese, and I knew that summer was indeed dead. Other signs of autumn there may be—the reddening leaf, the chill in the early-morning air, the misty evenings—but none of these comes home to me so truly. There may be cool mornings in July; in a year of drought the leaves may change before their time; it is only with the first celery that summer is over.

Table of Bread, Cheese, Olives and Wine, 1992 

(oil on canvas) Escofet, Jose (b.1930)

There is a crispness about celery that is of the essence of October. It is as fresh and clean as a rainy day after a spell of heat. It crackles pleasantly in the mouth. Moreover it is excellent, I am told, for the complexion. One is always hearing of things which are good for the complexion, but there is no doubt that celery stands high on the list. After the burns and freckles of summer one is in need of something. How good that celery should be there at one's elbow.

I den här essän sjunger A. A. Milne selleriets lov — kanske ska man gilla selleri för att uppskatta den. Men den är kort, så även en grönsakshatare borde kunna stå ut med att läsa den — om inte annat än för det lättsamma språkets skull.
Jo då, jag är medveten om att essä inte är exakt det samma som novell, men nog är de besläktade.
Modern Essays är en antologi, sammanställd av Christopher Morley, vars namn borgar för en hög standard. Botanisera gärna bland de andra novellerna, de är många.

lästa noveller:
39. Läs en novell med en huvudperson som har ett husdjur —  "Cats", ur novellsamlingen ""Be Good to Yourself. A Book of Short Stories" (1930), av Nellie McClung (en spännande och intressant bekantskap).

37. Läs en novell med en titel som består av ett enda ord — Cheese av Ethel Lina White, 1941.

Calbet och Penelope

och en odyssé på nätet.
Under min lördag med Gutenberg hittade jag Odysséen på franska med illustrationer av Antoine Calbet — och det blev början på en konstodyssé på nätet. Alla dessa spännande konstnärer som jag aldrig hört talas om, får mig att glömma tid och rum.

 Men för att börja med Antoine, så kan jag läsa att han hade en förkärlek för loja nakna damer, en böjelse som väl är tämligen vanlig bland manliga konstnärer — många av hans målningar får mig att tänka på Zorns kullor.

I Odysséen, finns det ju gott om sirener och andra fala kvinnor att avbilda, så det måste ha varit ett uppdrag i hans smak. Men om vävning visste han nog inte mycket. Sedan kan man förstås fråga sig hur mycket Homeros kunde om vävning — att under flera år ta upp det man vävt under dagen — kräver en varp, som ännu inte är uppfunnen. Eller kanske finns det i dag moderna syntetgarner som skulle klara det?

Eftersom Penelope ser ut att hålla en spole med garn i handen, så förmodar jag att den där brädan (som jag först trodde var en dörr), är sidan på en högvävstol. 

 Här ser det ut som Penelopes tjänarinnor bär fram färdigspolat garn  till Penelope — en service som skulle vara trevligt att ha, eftersom det finns det som är roligare, än det tidsödande arbetet att spola garn.

Det var nog klokt av honom att bara låta oss ana vävstolen där till höger i bild.

Hos Gutenberg kan du läsa L'Odyssée på franska. Behöver du friska upp minnet så finns hela Odysséen på svenska hos Runeberg — känns det oöverkomligt så har Wikipedia en artikel om eposet. Visserligen kallar de, på ett ställe, Penelope för Odysseus mor, men det var som sagt bara på ett ställe, så det var väl någon som slant på tangenterna.

De andra intressanta konstnärerna som jag hittade på min odyssé, får jag återkomma till.

Grattis Elsa!

'Or give me a new Muse with stockings and suspenders

And a smile like a cat

With false eyelashes and finger-nails of carmine

And dressed by Schiaparelli, with a pill-box hat.'

                        Louis MacNeice, Autumn Journal, stanza XV, 1939

Elsa Schiaparelli

10 september 1890 -13 november 1973  

Elsa gjorde uppror mot familjen, hennes aristokratiska mor och akademiska far försökte hålla henne i strama tyglar — utan framgång. De ogillade hennes alltför sensuella poesi, som hon gav ut, och skickade henne därför till en klosterskola. Där hungerstrejkade hon ända tills hon kom därifrån, och väl ute i friheten reste hon till England där hon tog plats som barnflicka. Inte ett jobb som passade henne, så hon begav sig till London.

Där träffade hon Wilhelm Frederick Wendt de Kerlor (bara ett av de namn som Wilhelm använde), när han föreläste om teosofi, på ett föredrag hon bevistade — och snart var de gifta. Wilhelm, som var en skum typ, utgav sig för att vara medial och sade sig kunna spå, vilket var illegalt. Detta gjorde att paret blev tvungna att lämna landet, och 1916 for de till Amerika.

Elsa födde en dotter 1920, varefter maken, tillika barnafadern snabbt schappade.

1922 begav sig Elsa till Paris med dottern Gogo, där hon kunde skaffa sig en lyxig våning och tjänstefolk, tack vare underhåll från sina välbärgade föräldrar.

Hon rörde sig i samma kretsar som Paul Poiret, som snart blev hennes vän och mentor. Det var han som uppmuntrade henne till att starta ett eget företag, ett modehus som hon drev fram till 1954.

I sina första kollektioner lanserade hon stickade plagg med instickade trompe-l’œil-motiv.

Jag är tämligen säker på att det finns stickbeskrivningar till liknade tröjor, i något av mina gamla stickhäften — kanske dags att leta fram dem.

En schiaparelliklänning har jag faktiskt, när jag blev bjuden på bröllop tog jag fram Janet Arnolds fantastiska böcker "Patterns of Fashion", där hon har kopierat kläder från Victoria and Albert Museum, och det finns skalenliga mönster. 

 Skärningen är suverän, med dragkedja mitt fram — här dolt av rynkningen, men i många av hennes kläder var dragkedjan en synlig detalj.

Cheese — novellutmaningen

37. Läs en novell med en titel som består av ett enda ord — Cheese av Ethel Lina White, 1941.

Girl Reading

Oliver Ray

This story begins with a murder. It ends with a mousetrap.

The murder can be disposed of in a paragraph. An attractive girl, carefully reared and educated for a future which held only a twisted throat. At the end of seven months, an unsolved mystery and a reward of £500.

It is a long way from a murder to a mouse-trap—and one with no finger-posts; but the police knew every inch of the way. In spite of a prestige punctured by the press and public, they had solved the identity of the killer. There remained the problem of tracking this wary and treacherous rodent from his unknown sewer in the underworld into their trap.

På nätet hittar man inte så mycket om Ethel, trots att det framgår att hon hörde till de välkända deckarförfattarna på 30- och 40 talet, helt i klass med Agatha Christie och Dorothy Sayers. Jag hittade henne av en slump, när jag läste om Edith Sitwell i går.

Cheese är spännande, men ingen rysare — inte den sorts litteratur jag väljer i första hand, men jag uppskattar språket och kan tänka mig att läsa mer av hennes penna.

lästa noveller:
39. Läs en novell med en huvudperson som har ett husdjur —  "Cats", ur novellsamlingen ""Be Good to Yourself. A Book of Short Stories" (1930), av Nellie McClung (en spännande och intressant bekantskap).

Grattis Edith!

A great many people now reading and writing 

would be better employed keeping rabbits.

(inte utan att jag håller med)

Portrait of Edith Sitwell 

av Roger Fry

7  september 1887 - 9 december 1964

By Candlelight

Related Poem Content Details

Houses red as flower of bean,

Flickering leaves and shadows lean!

Pantalone, like a parrot,

Sat and grumbled in the garret—

Sat and growled and grumbled till 

Moon upon the window-sill

Like a red geranium

Scented his bald cranium.

Said Brighella, meaning well:

“Pack your box and—go to Hell!

Heat will cure your rheumatism!” . . .

Silence crowned this optimism—

Not a sound and not a wail:

But the fire (lush leafy vales)

Watched the angry feathers fly.

Pantalone ’gan to cry—

Could not, would not, pack his box!

Shadows (curtseying hens and cocks)

Pecking in the attic gloom

Tried to smother his tail-plume . . .

Till a cockscomb candle-flame

Crowing loudly, died: Dawn came.

                                                  Edith Sitwell

På tal om Slussen

​Stockholm på 1600-talet, efter Frans Hogenberg

När man för två hundra år sedan lemnade Stockholm inom broarna, för att gå öfver till södra malmen, möttes man först af en hundra fot bred, forsande ström, den så kallade södra qvarnströmmen. På venster hand hade man stadens qvarnhus, grå och oansenliga, der borgerskapet kunde få mala sin säd, “om de det ville”; till höger sluttade stranden sakta ned mot vattnet. Här var vattningsstället för åkarne på Kornhamnstorg. En smal träbro med låga räcken ledde öfver till motsatta stranden. Här gick vägen mellan ruskiga mångelskestånd, fiskblötarebodar och slagtarhus, “der syltan bereddes” och der “gröna kryddor” kunde få köpas. Hundra steg från bron skars vägen af på nytt genom Södersluss, en smal vattengraf, der fartyg varpades igenom från Saltsjön åt Mälaren eller tvärtom. En likadan bro som den öfver qvarnströmmen, men gjord att vinda upp, förde öfver till motsatta stranden, der vägen fortsatte uppför sluttningen mot Söderport.

Söderport var en låg, fyrkantig byggnad af sten med tegeltak. Genom en täckt gång var porthvalfvet förenadt med det strax till venster derom liggande Södertorn, eller, såsom det äfven kallades, “södra rundeln”. Dess fasta murar voro rundt om försedda med skottgluggar och uppburo en åttkantig öfverbyggnad med hög spira. Ännu längre till baka i tiden hade Södertorn varit en vigtig länk i stadens försvar, såsom varande 2det yttersta utanverket mot söder, men nu var det mycket förfallet och tjenade blott till uppehållsort för den del af stadsvakten, som skulle uppbära accisen af landtfolket, när det ville färdas med sina alster genom porten. De murar, hvilka på sidorna gingo ned till stranden, voro äfven delvis nedrasade, och hade ej den djupa skansgrafven legat der bakom, skulle nog mer än en vandrare gått vakt förbi.

Öfver skansgrafven ledde en hög vindbro till den öppna, sluttande plan, som nu kallas Södermalmstorg, och vid hvars södra sida låg det nyss färdigbygda stadshuset, en byggnad, som, om än icke fullt så prydlig, som Dahlbergs Svecia gifver vid handen, likväl var nog ståtlig för att tillskynda borgerskapet kunglig tillåtelse att få urtappa ytterligare några åmar spanskt vin i stadskällaren. —

Så inleder Gustaf Björlin sin roman Elsa, som kom ut 1879.

Den gode Gustaf (1845-1922) tycks ha varit en man med ambitioner — han var, säger Wikipedia, en svensk militär, författare och riksdagsman.​ Knappast en man jag är ledsen över att inte ha känt, men han kunde nog sin historia. Jag har inte kommit tillräckligt långt i boken för att veta om den är av intresse för andra än de som, liksom jag, bott på Söder. 

Den farliga solen

Inte bara vi människor bör akta oss för solen — textilier mår inte heller bra av solljus. Vill man trots det ha gardiner, får man antingen skaffa sådana i annat material — fast jag kan inte räkna ut vad det skulle vara för material. Plåt låter inte särskilt attraktivt, fördelen skulle vara att man aldrig behöver arrangera dem, varken vind, hundar eller ungar lär kunna rubba gjutna veck. Och så behöver man ju bara spola av dem emellanåt.

 Så värst förvånad blev jag inte över att min ena köksgardin inte klarade ännu en tvätt, jag var snarare tacksam över att de andra gardinerna hänger med ett tag till. Visserligen såg jag ett litet hål på en av gardinerna, och den gröna tråden är snarare grå än grön. Det är nog bäst att planera hur de framtida gardinerna ska se ut, så jag har dem klara innan de alla hänger i trasor.

Förresten är det inte bara textiler som far illa av solen. Jag bar ut en krukväxt som stått i ett söderfönster, och precis när jag kom ut gick hela ytterkrukan, av plast, i småbitar — tack och lov höll terrakottakrukan, fast kaktusen landade på min arm, så jag fick tillbringa en bra stund med en pincett.

Och tänk på alla plastpåsar som blir till smulor, när man nyfiket undrar vad som finns i dem.

Cats — novellutmaningen

39. Läs en novell med en huvudperson som har ett husdjur —  "Cats", ur novellsamlingen ""Be Good to Yourself. A Book of Short Stories" (1930), av Nellie McClung (en spännande och intressant bekantskap).

I mean real cats, the furry ones who lie before the fire or sit in windows and brighten the world with their cosy pleasant ways. I like them because they are so composed and self-sufficient and entirely right in their own eyes; so sure of themselves and the justice of their cause that they never need to repent and are never sorry for anything they have ever done; never want to tell you their troubles and never have any desire to do better. I like them but I have no illusions about them. I like best of all the common cats, the alley breed, who think a family tree is the thing you run up when the airedale is in pursuit! 

The End of the Story

Marcus Stone

Så inleder Nellie McClung sin novell "Cats", från 1930. Som så ofta, både i levande livet och i böcker, så så bara hampar det sig så att bokens jag, och katten Annie Gray råkar varandra — eller hade Annie planerat det? 

About five years ago a little cat just came to us. She walked in with the calm assurance of a paid-in-advance roomer. She was a square-jawed, blunt little cat without one distinguishing feature except her air of confidence. She came in at the front door and walked through to the kitchen and I gathered from her air of self-possession that the Billeting Committee or the Employment Bureau or some other authoritative body had given her our address and asked her to call; and just for a moment I wondered if I had put in a requisition somewhere for a cat. To relieve the embarrassment of the moment, which, however, was all on my side, I offered her a saucer of milk, which she accepted graciously and without haste; and then came and sat on my knee and gave me a careful scrutiny which ended in her jocosely biting my hand and I knew then that all was settled and she considered that my application had been accepted.

Det är inte en berättelse som får mig att skratta högt — men jag läser den småspinnande, och med ett leende på läpparna.
En av mina självpåtagna begränsningar i den här utmaningen, är att inte läsa två noveller av samma författare — jag vill ju vidga mina vyer! Men det skulle inte vara svårt att använda många av Nellies noveller i novellutmaningen, de är ju så bra!

Läs om novellutmaningen hos "Ugglan & boken".

Miss Pickerell

Så har sommarläsningen omärkligt glidit över i höstläsning — fortfarande mestadels utomhus, för min del, men redan vid halv niotiden, får jag lov att ta ut en lampa (och ofta en extra filt). Nyligen lyssnade jag till ett radioprogram, där man diskuterade möjligheten med att resa till Mars — somliga tycks tro att det kan bli möjligt inom 20 - 30 år. Miss Pickerell, som jag umgås med just nu, gjorde den resan redan 1951. Det vill säga då skrev Ellen MacGregor boken om Miss Pickerell och hennes ko. 

Jag läser att författaren, som var bibliotekarie, var mycket noga med att tekniken skulle beskrivas trovärdigt, och att de senaste rönen inom naturvetenskapen skulle finnas med i hennes böcker.

Miss Pickerell är inte barntillvänd, och hon är rätt bitsk i repliken, men jag gillar henne — om dagens barn skulle göra det, vet jag inte, men det skulle var spännande att prova. Nu tror jag inte att boken finns översatt till svenska, men det är ett enkelt och lättflytande språk, som är går att översätta till svenska medan man läser , så jag jag rekommenderar folk med barn i sin närhet att läsa den tillsammans med dem.

Ellen MacGregor hann skriva fyra böcker om Miss Pickerell, innan hon dog, alldeles för ung, 1954, varefter en annan författare tog över det förmodligen lönsamma författandet — kanske mest lönsamt för förlaget.

Du hittar Miss Pickerell Goes to Mars  hos Project Gutenberg, Canada.

Grattis Prudence!

Prudence Crandall 

3 september 1803 – 28 januari 1890

Prudence växte upp i en kväkarfamilj, och gick också i en skola som drevs av Vännernas samfund. När hon var 17 år flyttade hennes familj från Rhode Island, där hon var född till Canterbury, Connecticut. 30 år gammal tog hon plats som lärare i Plainfield, Connecticut, och knappt ett år senare öppnade hon tillsammans med sin syster Almira "Canterbury Female Boarding School". Hon stöttades av stadens grädda, och fick genast elever från många av stadens bästa familjer. 

Hösten 1832 ansökte en ung svart kvinna om att bli antagen som elev, för att kunna utbilda sig till lärare. Trots att Prudence insåg att det förmodligen skulle leda till problem, antogs den unga kvinnan, Sarah Harris. 

Det blev ramaskrin från de andra elevernas föräldrar, och de hotade med att ta sina flickor ur skolan, om Sarah tilläts att börja där. Prudence motdrag blev att avisera att hon avsåg att starta en skola för enbart svarta flickor. Så första april 1833 öppnades "Miss Crandall's School for Young Ladies and Little Misses of Color" med ett tjugotal elever — de flesta från Boston, Providence, New York och Philadelphia.

Staden var i uppror och lyckades driva igenom en lag, "the Black Law", som sade att det var illegalt för svarta elever icke bosatta i Connecticut att gå i statens skolor utan särskilt tillstånd. För att ytterligare visa att staden menade allvar, bojkottades eleverna av alla affärsmännen, inga svarta elever tilläts handla någonstans, de tilläts inte åka med några skjutsar och läkarna vägrade att behandla dem. Skolans brunn förorenades med döda djur och avföring, och de tilläts inte hämta vatten någon annanstans.

I juli häktades Prudence för att ha brutit mot den nya lagen och tre rättegångar följde. Debatten, både folkets och lagens, böljade fram och åter allt under det att Prudence stod på sig och fortsatte att undervisa i sin skola. Det som slutligen fick henne att ge upp, var när invånarna i Canterbury, i september, gav sig på skolan med järnrör, innan man slutligen satte eld på huset (låter det bekant?).

Grattis Eugene!

Eugene Field

2 september 1850 - 4 november 1895

etsning av William Bicknell

Tidningsman, poet och humorist kanske mest känd för sina verser för barn, blir du nyfiken på hans skriverier, så har Gutenberg många av hans böcker.

THE BIBLIOMANIAC'S PRAYER

Keep me, I pray, in wisdom's way

  That I may truths eternal seek;

I need protecting care to-day,—

  My purse is light, my flesh is weak.

So banish from my erring heart

  All baleful appetites and hints

Of Satan's fascinating art,

  Of first editions, and of prints.

Direct me in some godly walk

  Which leads away from bookish strife,

That I with pious deed and talk

  May extra-illustrate my life.

But if, O Lord, it pleaseth Thee

  To keep me in temptation's way,

I humbly ask that I may be

  Most notably beset to-day;

Let my temptation be a book,

  Which I shall purchase, hold, and keep,

Whereon when other men shall look,

  They'll wail to know I got it cheap.

Oh, let it such a volume be

  As in rare copperplates abounds,

Large paper, clean, and fair to see,

  Uncut, unique, unknown to Lowndes.

Men kjolen är snygg

Ett tidningsklipp i min mormors klippbok, berättar att Robert Taylor besöker Stockholm, varvid flickor och kvinnor flockas vid hans ankomst. Tyvärr framgår det inte från vilken tidning klippet kommer, och inte heller när denne kändis, gjorde Sverige den äran. Jag kan tänka mig att besöket skedde i slutet av 30-talet.

Eftersom jag aldrig hört talas om gossen, blev jag tvungen att söka information på nätet, där jag också hittade filmklippet. Där lär jag mig även att han spelade mot Greta Garbo i Kameliadamen. 

Texten lyder:

Scores of Swedish girls and women crowded the dock at Stockholm, Sweden, when Robert Taylor, the Nebraska movie star from Hollywood, arrived on vacation. This photo shows Taylor as he was presented with a floral key to "Sweden's heart". A heart of roses pierced with an arrow was hung around his neck.

Länge leve läsare!

Portrait of Isaac Brodeau Reading a Book 

18th Century George Roth

Att läsning är ett utmärkt sätt att hålla hjärnan i trim, är ju redan belagt — men nu har man undersökt om läsningen har en positiv inverkan på allmänhälsan. Vi som gillar att läsa, är väl knappast förvånade över att höra att så är fallet.

I den här studien har man följt 3635 äldre personers läsvanor under tolv år, och kommit fram till att läsare i genomsnitt lever nästan två år längre, än icke läsare. (Och det räcker med en halvtimmes läsning om dagen för att kallas läsare).

Effekten uteblir, för dem som håller sig till tidskrifter och dagstidningar.

Undrar hur gammal man blir om man läser flera timmar om dagen.

Nellie Letitia McClung — novellutmaningen

Nellie McClung

Det tog en stund innan jag lyckades hitta en kalender med numrerade veckor, så att jag visste när vecka 36 inträffade. Veckan då novellutmaningen tar sin början.

Nu vet jag, och tänkte att det är lika bra att jag lägger mig i startgroparna (fast en grop räcker väl?), så jag har börjat välja ut lämpliga noveller. I början, när många noveller passar in under många temata, ligger svårigheten i att välja vilket tema jag ska välja — för jag vet ju att på slutet kommer jag att irritera mig över att jag redan använt en rubrik, som jag skulle behöva. 

Nu har jag börjat läsa noveller och lyrik av den intressanta kanadensiska författaren, kvinnosakskvinnan och reformatorn Nellie Letitia McClung (1873 - 1951). Flera av hennes böcker hittar du hos Gutenberg.

Jag presenterar mitt val av novell i nästa vecka, men här kommer en av hennes verser från boken "Be Good to Yourself. A Book of Short Stories" (1930).

THE ROARIN' GAME

Curling is a splendid sport for women. Not only does it provide healthful exercise, opportunities for self-control, and good sportsmanship, but being primarily a man's sport, it makes for better understanding between men and women. A man can understand how his wife may be late in getting home from a curling game much easier than if she has been at a missionary meeting.

MAGIC

She parks her baby with a friend,

She piles her dishes in the sink,

Pulls on her sweater, grabs her broom,

And hurries over to the rink.

She would have had her dishes done,

But she was drawn to curl at one.

She wins her game—and so is drawn

To curl again at half-past three;

This is a bear-cat of a game

Against an ancient enemy.

When she comes out, the lamps gleam high,

Like stars against the dull, gray sky.

Now by all things that we have learned

Of husbands and their ways,

This woman's man will angry be,

And grievous trouble raise

When he comes home, at close of day,

And finds his dear wife—far away.

He goes and brings his offspring home,

He lights the kitchen fire,

He sets the supper on to cook;

No trace of slumbering ire;

But knowing what we do of life

We tremble for the erring wife!

At half-past six her step is heard,

Her voice is full of joy:

"O Bill!—I didn't do a thing

To Mrs. Pomeroy!

I took her out with my last stone,

And we were one up coming home."

And as he stirred the baby's food

He said, "I'm glad you lammed her good!"