En ko, ja!

Kodiskussionen fick mig och inse att det finns för-färligt många ord som börjar på ko. De flesta tämligen vanliga, vilket inte betyder att jag känner till dess etymologi.

Som ordet koja, jag väl både byggt kojor och använt ordet otaliga gånger utan att reflektera över dess ursprung. Och kojar gör jag ju varenda kväll.

.

1koja [kåj`a] subst. ~n kojor
ORDLED: koj-an
• mycket enkel byggnad avsedd för tillfälligt boende el. tillfälligt uppehåll: granriskoja; huggarkoja; hundkoja; jaktkoja; timmerkoja
BET.NYANSER: a) spec. om liten byggnad e.d. byggd av barn för lek: trädkoja; bygga en ~ under bordet b) allmännare anspråkslös stuga
HIST.: sedan 1625; av lågty. koje 'hydda; trångt rum; avplankning'; trol. av lat. cavea 'håla; bur'

2koja [kåj`a] verb ~de ~t
ORDLED: koj-ar
SUBST.: kojande, kojning
• gå till sängs ⟨sjö. el. vard.⟩
KONSTR.: ~
HIST.: sedan 1879; till koj

Och visst är det fascinerande hur orden hakar i varandra.

kotteri, benämning, ofta med kritisk underton, på slutet mindre sällskap, krets av likasinnade, klick, gäng; i politiska sammanhang en ibland använd term för en informell, mindre grupp bildad i syfte att få till stånd en förändring av politisk eller personell natur. Ordet kommer av franskans coterie 'sällskap av likasinnade', 'kotteri', ursprungligen 'ett antal bönder som tillsammans arrenderar en egendom', ytterst till fornfr. cote 'koja'.

.

kotteri´ subst. ~et äv. ~t, ~er
ORDLED: kott-eri-et
• mindre, slutet sällskap med stark sammanhållning mot omvärlden av informell men varaktig natur {→kamarilla}: kotteribildning; kotterispråk; kotteriväsen; konstnärskotteri; de litterära ~ernas sekterism
BET.NYANS: om tillfällig gruppering: männen samlades i ~er för att prata affärer och dricka whisky
KONSTR.: ett ~ (av ngra)
HIST.: sedan 1747; av fra. coterie med samma bet., urspr. 'torpare under samma egendom', till fornfra. cote 'koja'; trol. besl. med kåta

korsu [kɔ´rsu] (fi., 'skyddsrum', eg. 'koja'), finsk benämning på skyddsrum i fält. Korsu kallades under krigen 1939-40 och 1941-44 olika typer av skyddsrum, från enkla splitterskydd till sten- och betongkonstruktioner av varierande storlek och motståndsförmåga mot vapenverkan.

Far ror, mor är en orm

lö`vsåg subst. ~en ~ar
ORDLED: löv--såg-en
• såg med tunt och smalt blad för finare trä- el. metallarbeten
HIST.: sedan 1672

Jag får rätt många träffar när jag söker på lövsågning — men inga som är särskilt intressanta, om man vill veta något om dess historia och varför just LÖV? Såga ut löv — lövtunt?
Kikar just nu bara på ordet löv, och inser att det väl har med b) att göra.

löv subst. ~et, plur. ~, best. plur. ~en
ORDLED: löv-et
• mindre, skivformig, normalt grön träd- eller buskdel för upptagning av koldioxid och bildande av syrgas, ofta om sådana delar sedan de vissnat och fallit av; som bot. term endast i sms. {→blad 1}: lövklädd; lövskog; lövträd; lövtunn; asplöv; fikonlöv; höstlöv; träden fäller sina ~; förmultnade ~; kalla, våta ~ på trottoaren
BET.NYANSER: a) om avbildning av löv, särsk. som prydande detalj b) överfört om metallstycke som hamrats e.d. så att det blivit mycket tunt
HIST.: sedan äldre fornsvensk tid; fornsv. löv; gemens. germ. ord av omdiskuterat urspr.

I kommentarerna till "Pojkarnas arbete" framgår det att fler föredrog lövsågning framför broderi. Kommentatriserna kan kanske inte betraktas som ett representativt urval av Sveriges kvinnor — men jag tror kanske ändå att fler tjejer vill ha hård slöjd istället för mjuk. Vad killarna EGENTLIGEN vill ha är svårt att säga — förmodligen hård slöjd. Men som jag sa' i en kommentar är det nog svårare för en kille att tillstå att han hellre broderar än snickrar. Tjejer som klätt-rar i träd har alltid ansetts som mer företagsamma och framåt (även om mödrarna undrade om deras flicka skulle BLI gift med de (o)vanorna) än killar som gärna leker med dockor.

Min far, som var en händig karl, gjorde den här asken som pojke. Efter ett mönster i Allers. Han föredrog avgjort metall framför textil, men stoppade själv sina strumpor, sydde i knappar och var den som strök bäst i hela familjen.

Ohöljd reklam

Man kan ju fråga sig varför jag, som kanske köper vispgrädde ett par gånger om året, gör reklam för Arlas smaksatta vispgrädde. I synnerhet som jag inte ens är huslig och inte har en aning om hur jag skulle använda denna grädde om jag fick den i min hand. Dessutom är jag ingen vän av smaksatta produkter.
Men när det damp ned ett mejl i lådan där Smartson sökte testpiloter för Arlas grädde så sträckte jag ut handen.
Kanske är det en nedärvd reflexrörelse att samla nötter inför vintern — även om man inte gillar nötter.

Nu ska ingen tro att smaksatt grädde är en nyhet, hittar ett recept på Chocolate Cream i "The Cook and Housekeeper's Complete and Universal Dictionary; Including a System of Modern Cookery, in all Its Various Branches, adapted to the use of Private Families: Also a variety of Original and Valuable Information" en bok av Mary Eaton från 1823 (nätt liten titel, eller hur?)
Fast det är naturligtvis enklare att införskaffa en av Arlas förpackningar — om man inte handlar lika sällan som jag, vill säga, och dessutom glömmer allt som inte hör till standardinköpen (jo, jag har alltid en handlingslista — men vad hjälper det om man inte tittar på den?). Döm själva:
CHOCOLATE CREAM. Scrape into one quart of thick cream, an ounce of the best chocolate, and a quarter of a pound of sugar. Boil and mill it: when quite smooth, take it off the fire, and leave it to be cold. Then add the whites of nine eggs; whisk it, and take up the froth on sieves, as other creams are done. Serve up the froth in glasses, to rise above some of the cream.

Fortsättning följer — om jag skulle bli en av de (o?)lyckliga testpiloterna. Vilket för mina öron låter som om jag förväntades provsmaka grädden i ett flygplan. Och varför inte, om Arla bjuder på en flygtur?

Kanske bloggar jag i morgon

Redan före frukost tänkte jag blogga.

Fast först behövde jag baka.
Se'n behövde jag se till verksta'n.
På vägen hem försökte jag förmå ett par svanar att flytta sig, så att jag kunde få en bättre bild av dem. Men de var inte ett dugg samarbetsvilliga.

Så jag gick hem och lyfte ur två blytunga batterier ur min skoter, eftersom de av någon anledning inte lär tåla minusgrader.
Jaha, så var det middag.
När den var avklarad behövde jag fylla på vedförrådet. Och när jag ändå var ute och gick med skottkärran passade jag på att flytta in en trädgårdsmöbel — inte den förfärligt stora, tunga och otympliga på bilden, utan en liten nätt variant.

Se'n tyckte jag att jag gjort mig förtjänt av att ta' igen mig vid brasan.

Barndomens bulliga bilar

Jag rör mig så lite i stora världen att jag blev förvånad när jag häromsisten mötte en bullig lastbil — jag visste inte att det blivit modernt igen.
Genast blir jag sex år och minns en Barnens dag, där en stor flicka (säkert åtta år) som jag kände, var med i paraden och satt uppspetad på framskärmen på en lastbil. (Det skulle väl knappast få förekomma i dag?)
Undrar om det snart blir modernt med fotbräden igen — om det nu heter så — så kul att kunna stå på fot-brädet på en körande bil. Var det inte så säkerhetsvak-terna gjorde när Amerikas president var ute och visade upp sig?

Packard Ninth Series De Luxe Eight 904 Sedan Limousine 1932

bild från Wikipedia

Grattis John Philip!

John Philip Sousa

6 november 1854 - 6 mars 1932
-

Pojkarnas arbete

Idag består pojkarnas lövsågningsarbete av en extra fin karottbricka. Halva mönstret synes å fig. 1, och avkalkeras i två exemplar(som passas ihop med mittlinjen på en skiva kryssfanér. Sedan utsågas brickan med lövsågen och kanterna putsas med fil och sandpapper. Brickan kan därefter betsas eller målas, eller brukas som den är.

Det var länge skillnad på kvinnlig och manlig slöjd. I samma nummer av Svenska Journalen som bokhyllan för dockskåpet visades, presenteras en karottbricka som lämpligt arbete för en pojke.

Kommersiell tåvärmarindustri

En bokhylla för dockskåpet

Av ett par tändsticksaskar kan man göra en pampig bokhylla, en sådan som vi se på bilden. Man placerar den ena innerasken ovanpå den andra (se fig. 2 askarna 1,1) och så ställas fodralen (2,2) vid vardera sidan. Dessa fyra delar klistras väl ihop med syndetikon, och alltsammans får torka. Om man vill, kan man klistra in en lös ribba (av en annan ask) i den övre asken 1, så att denna delas i två hyllor. Öppningarna upptill på de två fodralen överklistras med en styv pappersbit. Nu är bokskåpet färdigt att målas med t.ex. laackfärg eller klädes det utvändigt med gummerat glanspapper. Det kan dekoreras en smula (se bilden), och ovanpå skåpet placerar man små blomkrukor (en kork med ståltrådsstänglar, behängda med brokiga pappersbitar) en liten klocka av papper el. dyl. Hyllorna fyllas med små böcker, som man gör genom att vika papper flerdubbelt och måla pärmarna på utsidan.
..... ur Svenska Journalen, nr 44, 1930

Bläddrar i en av de kataloger som så ofta och generöst dimper ner i vår postlåda, och det slår mig hur psyss-landet har förändrats genom tiderna.
Dagens konstlade sysselsättningsterapi känns främ-mande för mig, och jag ser med förundran att man skamlöst utnyttjar människors lust att skapa. Som jag ser det — kväver man människors kreativitet med halvfabrikat, pyssel -och pyntmode.
Förr återanvände man sån't man hade hemma, tyg-lappar, burkar, tändsticksaskar eller vad man nu hade till hands. Nu betalar man dyrt för att göra vad alla andra gör.
Den hederliga gamla klippboken har urartat, och någon har förmodligen blivit ofantligt rik på att kränga puttenuttiga, glittriga och pastelliga prylar till människor (bara kvinnor?) som inte tror att deras egna teckningar, foton och med tryck av egenhändigt tillverkad stämplar duger till att göra fina klippböcker av. Och till råga på allt elände så kallas det inte längre klippböcker!
Och så kan man gå igenom en mängd olika tekniker — klippböckerna är bara ett exempel av många, jag kunde lika gärna ha talat om lapptäcken, smycken, kransar eller tomtar.

.

Den som har undgått min definition av tåvärmare kan läsa om det i gamla inlägg.

Intervju med Peal Buck

Jag kan inte lägga in klippet här, men rekommen-derar den intresserade att klicka över till den här intervjun från 1958. Mike Wallace samtalar med Pearl Buck om hennes syn på kvinnofrågor, och gör dess-utom reklam för cigaretter. Börja inte att lyssna förrän du har en halvtimme på dig, för så lång tid ta'r intervjun, men jag tyckte att det var väl värt den tiden. Intressant var det också att höra att Pearl Buck talade engelska med ett lätt sydstatssläp. Hon var ju född i West Virginia, även om hon växte upp i Kina, så det blev hennes mamma som lärde dottern sin engelska.

Tycke och smak

Kompisen Lena ringer och frågar om de kan titta in om ett par timmar. Hon är på väg hem efter att ha varit på en kurs i närheten av mig. De är tre som samåker, förutom Lena känner jag Anders, men inte Micke.
Så kommer de och ska just till att slå sig ned vid köksbordet, när Anders som är en stor karl, slår armarna om mig, lyfter mig en halv meter och jub-lande säger: "du kom ihåg, du kom ihåg!"
De andra två tittar frågande på oss, och Anders pekar på bordet, "ser ni inte, det finns kaffebröd!". Lena och Micke förstår fortfarande ingenting, så vi får berätta om hur vi två för många år se'n — också på en kurs — konstaterade hur olika vi är. Anders blir grymt be-sviken om han blir bjuden på fika och det inte finns kaffebröd, medan jag blir lika besviken om det bara finns kaffebröd eftersom jag föredra'r en ostmacka till mitt te.
Eftersom jag hade ett par timmar på mig innan de kom, hann jag sno ihop en sats brownies, dessutom hade jag några småkakor i frysen som jag var mer än glad att bli av med.
Så satt vi där vid bordet och Anders, som är en snack-salig utåtriktad person, kastade sig in i en diskussion om hur olika han och jag är även i andra avseenden. En av de få saker vi har gemensamt är nog att vi båda gillar att diskutera — inte tvåla till varandra, men att verkligen dissekera våra åsikter.
Samtidigt är vi goda vänner, det har hänt att vi ringt varandra när vi haft det jobbigt och behövt uppmunt-ran. Och det var något som Micke inte kunde förstå, han har bara vänner med samma slags värderingar som han själv har, de lyssnar på samma slags musik och roar sig med samma saker. Personligen tycker jag att det låter rätt tråkigt, och undrar om det är en generationsfråga, han är nog inte mycket mer än 30 år, eller om det är vanligare än jag tror att man bara umgås med likasinnade.

Skulle jag bara umgås med människor som har sam-ma värderingar och smak som jag, skulle det vara glest mellan vännerna.

Åt alla som fnyser åt amerikanarnas PBJ sandwich (den så vanliga smörgåsen med jordnötssmör och sylt eller marmelad), kan jag rekommendera att prova en macka med jordnötssmör och tomat — eller stjälk-selleri, eller äpple eller vilken frukt som helst. Gottegrisarna kan försöka sig på en kombination av jordnötssmör och chokladpålägg (som Nutella eller Niki).

Bokprat

Nu har Karin (Pettas) varit iväg till bibliotekets magasin och rotat fram "Den goda Jorden". När hon hunnit en bit in i den tänker vi diskutera den på grannbloggen. Är det fler som vill vara med, så skynda till biblioteket, om ni inte råkar ha boken i bokhyllan. Lämna en kommentar, så att jag vet om vi blir fler än två som kommer att bokprata!

Lusknipa

ordet kom för mig när jag letade rätt på ett av min fars bälten.

Mrs. Pearce, c.1835

Erastus Salisbury Field

.

skärp subst. ~et, plur. ~, best. plur. ~en
ORDLED: skärp-et
• (mjuk och smal) rem avsedd att fästas runt midjan ibl. försedd med spänne m.m. {→bälte 1, svångrem}: lackskärp; sidenskärp; en rosa klänning med ~ i avvikande färg; dra åt morgonrockens ~
HIST.: sedan 1650; av lågty. scherpe, ty. Schärpe med samma bet.; trol. av fra. écharpe 'armbindel; halsduk; skärp'; av omdiskuterat urspr.

Boa Couple, c.1910
från Burkina Faso, tidigare Republic of Upper Volta

Condemnation Following a Judgement: the Chastity Belt, from "Decrets de Gratien"

bälte, rem eller band runt midjan. Ett bälte kan vara tillverkat av metall, skinn eller tyg och kan antingen ha avpassad längd med spännen i båda ändar, avsedda att fästas ihop med varandra, eller ha ett spänne i enbart den ena änden, genom vilket den andra löper och fixeras till önskat omfång. Som bälte har också använts vävda band som knutits kring midjan.

Bältet har flera funktioner, bl.a. att hålla ihop ett plagg och hålla benkläderna på plats samt att tjäna som fäste för t.ex. vapen, verktyg, börs och nycklar. Bland samerna knyter männen sedan århundraden tillbaka ett bälte kring kolten, vilken sedan framtill dras upp till en påse, där allehanda föremål kan förvaras. Bältet kan också ha en enbart dekorativ och/eller symbolisk funktion. Brudbältet stod sålunda för trohet i äktenskapet. Ofta var en dylik innebörd av religiöst eller magiskt slag, liksom själva utsmyckningen av bältet eller spännet.

Bältet har i Sverige använts sedan förhistorisk tid. Från folkvandringstiden har beslag till bälten bevarats. Bälten av silverplattor, fogade till varann, omnämns i den isländska sagolitteraturen. Periodvis har bältet alltsedan medeltiden haft stor betydelse i modet. Även under 1300-1600-talen fanns bälten av metallplattor.

Under 1700-talet var bältet mer eller mindre borta ur modet men kom tillbaka i dammodet ca 1800 och hade då ansenlig bredd och var tillverkat av siden och skinn, gärna med broderad dekor. I folkdräkten har praktfulla bälten levat kvar långt in på 1800-talet, främst i Lappland, i Skåne och i Vingåker, Södermanland, med reliefornerade plattor av förgyllt silver, fästa på underlag av skinn eller kläde.

Vid flera tillfällen under 1900-talet har bältet haft en framträdande plats i modet, för både damer och herrar, såväl eleganta bälten med dekorativa spännen från modehusen i Paris och Rom som cowboyinspirerade, nitprydda från USA, de senare som komplement till det intensiva jeansmodet, huvudsakligen under 1970-talet.

bäl`te subst. ~t ~n
ORDLED: bält-et

1 förhållandevis bred rem med spänne (och ofta hål) avsedd att fästas runt midjan vanl. av läder el. annat styvt material; vanl. anv. för att hålla ihop kläder; äv. med fästanordning för vapen, nycklar o.d. el. enbart med prydande funktion {→skärp}: läderbälte; midjebälte; patronbälte; silverbälte; byxorna var lite för stora i midjan så han fick dra åt ~t hårt; nycklarna var fästa med en silverkedja vid hennes ~; få grönt ~ i jiujitsu
BET.NYANS: (i vissa sms.) om likn. anordning avsedd att fästas runt bålen som skydd av ngt slag: bilbälte; livbälte; simbälte; skyddsbälte; säkerhetsbälte
IDIOM: ett slag under ~t ett fult, otillbörligt angrepp som är svårt att skydda sig mot ⟨eg. sport⟩
HIST.: sedan äldre fornsvensk tid; fornsv. bälte; ur lat. balteus 'gördel'

Girl wearing a yukata. The reversible
obi had been folded to reveal the
black underside, creating an effect.

svång`rem subst. ~men ~mar
ORDLED: svång--remm-en
• läderrem för att hålla uppe byxor {→skärp}: han hade både ~ och hängslen
IDIOM: dra åt ~men (börja) leva under knappare förhållanden
HIST.: sedan 1887; till fornsv. svanger 'svängd inåt; mager'; till svinga

li`vrem subst. ~men ~mar
ORDLED: liv--remm-en
• rem att spänna om midjan vanl. för att hålla uppe byxor, kjol e.d.
HIST.: sedan ca 1695
.

Det tycks finnas ännu fler modeller än ord på detta ting.

Bälte, livrem, svångrem och så lusknipa som jag inte har hört någon annan än min far säga. Han uttalade det nästan med kort i så det lät nästan som lusknippa — men var han fått det ifrån har jag ingen aning. I vanliga ordböcker står det inte, men efter lite sökande fann jag ordet i ""Svenskt slanglexikon från 1969 av Haldo Gibson — men med en annan betydelse, "ylletröja eller olle" står det där.
Efter ytterligare lite sökande hittar jag det i Allan Preds bok "Lost Words and Lost Worlds" där det står: lusknipa — louse pincher — a belt.
Ingen etymologisk förklaring, men man får anta' att det är just vad som sägs, något som kniper åt lössen.

Någon som känner till ordets ursprung?

Musbus

Transportrullstolen ligger alltid i bilen — det har den gjort i flera år. I fredags använde vi den senast, då var dynan intakt. I dag ser den ut så här. Kan inte påstå att jag var särskilt trakterad av tanken på att ha en mus som passagerare nu när vi skulle ut på vift. Så jag lät dörren stå öppen medan jag lastade i bilen. Om det betydde att jag fick fler fripassagerare, eller om den hungrige gynnaren gav sig av, vet jag inte. Ingen gav sig till känna under färden. Men jag såg att den hade gnagt på ena bilbältet.
Kanske kan jag erbjuda den min gamla cykel som jag aldrig använder.

Rapport

För varje brev (OK då, mejl) jag skriver, så ramlar det in minst två. Missförstå mig rätt nu, jag blir sååååååå glad varje gång det dimper ner ett brev i lådan — så sluta för allt i världen inte att skriva! MEN, jag ligger ohjälpligt på efterkälken med svaren. Därav detta inlägg till er alla som frågar hur det går för mor och hur vi har det på vår kulle.

Mor mår jättebra!
Hon var på vårdcentralen häromdagen — och jag måste säga att vi var båda tacksamma att hon mår så bra att hon inte behöver komma igen förän om ett år. Det var en neurotisk fjant till läkare som vi hoppas slippa se mer. Han vägrade att förnya receptet på en av hennes mediciner som är helt nödvändiga för henne. Jag avskyr att konsultera läkarvänner — men var tacksam över att kunna göra det, och få ett nytt recept. Hur 17 gör man om man inte har läkare i bekantskapskretsen. Nu har allt ordnat sig och vi kan fortsätta att framleva dagarna i vårt eget snigeltempo.
Tack för alla hälsningar och goda tankar!

Gutenberg och Kina

This is the upper part of a scroll kindly written for the author by Mr. Kung Hsiang Koh (or Alfred E. Kung as he signs himself in English). Mr. Kung is a descendant of Confucius (Kung Fut-zu) of the seventy-fifth generation, and the complete quotation of which the scroll is a reproduction in Chinese characters reads as follows:

"Ssu-ma Niu asked for a definition of the princely man."

"The Master said: 'The princely man is one who knows neither grief nor fear.' 'Absence of grief and fear?' said Niu, 'Is this the mark of a princely man?' The Master said, 'If a man look into his heart and find no guilt there, why should he grieve? Or of what should he be afraid?'"

från boken "An Australian in China, Being the Narrative of a Quiet Journey Across China to Burma" av George Ernest Morrison, från 1902.

Det var länge se'n jag sa' att jag skulle skriva om "Den goda jorden".
När jag nu letade efter en bild ur boken "Little Yellow Wang-lo" av M. C. Bell, hos Gutenberg, så snavade jag över en hel hop med intressant kinalitteratur. En del av bilderna får mig att tänka på Wang-Lung, huvudpersonen i Pearl Bucks bok. Det var nog så här han hade det, Wang-Lung, tänker jag när jag tittar på svartvita foton från reseskildringar skrivna i början av förra seklet.
Men det finns inte bara reseskildringar, en intressant bok är "Myths and Legends of China" av E. T. C. Werner. Där läser jag:

P'an Ku

.

The Ministry of Medicine
The celestial Ministry of Medicine is composed of three main divisions comprising: (1) the Ancestral Gods of the Chinese race; (2) the King of Remedies, Yao Wang; and (3) the Specialists. There is a separate Ministry of Smallpox. This latter controls and cures smallpox, and the establishment of a separate celestial Ministry is Page 247significant of the prevalence and importance of the affliction. The ravages of smallpox in China, indeed, have been terrific: so much so, that, until recent years, it was considered as natural and inevitable for a child to have smallpox as for it to cut its teeth. One of the ceremonial questions addressed by a visitor to the parent of a child was always Ch’u la hua’rh mei yu? “Has he had the smallpox?” and a child who escaped the scourge was often, if not as a rule, regarded with disfavour and, curiously enough, as a weakling. Probably the train of thought in the Chinese mind was that, as it is the fittest who survive, those who have successfully passed through the process of “putting out the flowers” have proved their fitness in the struggle for existence. Nowadays vaccination is general, and the number of pockmarked faces seen is much smaller than it used to be—in fact, the pockmarked are now the exception. But, as far as I have been able to ascertain, the Ministry of Smallpox has not been abolished, and possibly its members, like those of some more mundane ministries, continue to draw large salaries for doing little or no work.

The Medicine-gods
The chief gods of medicine are the mythical kings P’an Ku, Fu Hsi, Shên Nung, and Huang Ti. The first two, being by different writers regarded as the first progenitor or creator of the Chinese people, are alternatives, so that Fu Hsi, Shên Nung, and Huang Ti may be said to be a sort of ancestral triad of medicine-gods, superior to the actual God or King of Medicine, Yao Wang. Of P’an Ku we have spoken sufficiently in Chapter III, and with regard to Fu Hsi, also called T’ien Huang Shih, ‘the Celestial Emperor,’ the mythical sovereign and Page 248supposed inventor of cooking, musical instruments, the calendar, hunting, fishing, etc., the chief interest for our present purpose centres in his discovery of the pa kua, or Eight Trigrams. It is on the strength of these trigrams that Fu Hsi is regarded as the chief god of medicine, since it is by their mystical power that the Chinese physicians influence the minds and maladies of their patients. He is represented as holding in front of him a disk on which the signs are painted.

Och så finns det barnböcker av det slaget som inte skulle passera i dag. Minns ni Helen Bannermans "Lilla svarta Sambo"? "Little Yellow Wang-Lu" är något i den stilen.

Nu väntar jag med spännig på Olgakatts reseskildring från Kina av i dag!

Kattkul

Glöm inte att frysa pumpamoset när ni gröpt ur, eller lekt färdigt, med era pumpor. Så kan ni baka både paj och annat gott till Tacksägelsedagen och jul!

Grattis Ezra och Gilles

Ezra Pound

30 oktober 1885-1 november 1972

.

Middle-Aged

,
‘Tis but a vague, invarious delight
As gold that rains about some buried king.
.
As the fine flakes,
When tourists frolicking
Stamp on his roof or in the glazing light
Try photographs, wolf down their ale and cakes
And start to inspect some further pyramid;
.
As the fine dust, in the hid cell
Beneath their transitory step and merriment,
Drifts through the air, and the sarcophagus
Gains yet another crust
Of useless riches for the occupant,
So I, the fires that lit once dreams
Now over and spent,
Lie dead within four walls
And so now love
Rains down and so enriches some stiff case,
And strews a mind with precious metaphors,
.
And so the space
Of my still consciousness
Is full of gilded snow,
.
The which, no cat has eyes enough
To see the brightness of.
............. ............ Ezra Pound

Georges Albert Édouard Brutus Gilles de la Tourette

30 oktober 1857-26 maj 1904

Soppan blev för tunn

Still life of Vegetables for the Soup, c.1732
Jean-Baptiste Simeon Chardin

Ja, så kan det gå när man lagar mat på en höft, sa' jag när jag serverade maten. Så var dagen middagstema klart — NE kom fram, och vi lärde oss:

.

1höft subst. ~en ~er
ORDLED: höft-en
• högra eller vänstra sidan av det ngt utskjutande kroppspartiet med ytliga skelettben strax ovanför benens fäste och nedanför midjan; på människan: han stod med handen stödd mot ~en; han hade en revolver vid ~en; byxorna hängde löst kring ~erna; hennes svängande ~er; ~er fäst!
HIST.: sedan 1538; av lågty. hüfte med samma bet.; samma ord som lat. cubitum 'armbåge'; besl. med kub

2höft subst., ingen böjning, n-genus
• i frasen på en ~ utan noggrannare bedömning eller beräkning
HIST.: sedan 1559; trol. bildat till hov 'måtta; anpassning', i hovsam; jfr hövas

höf`ta verb ~de ~t
ORDLED: höft-ar
SUBST.: höftande, höftning
• göra ett snabbt påstående eller en snabb uppskattning som inte kan grundas på ngn mer noggrann kunskap eller bedömning: på frågan vad det skulle kosta ~de han till med ett fyrsiffrigt belopp
KONSTR.: ~ (till) ngt, ~ (till) med ngt
HIST.: sedan 1965; sv. dial. höfta; till 2höft

.

Det är inte min soppa som syns på bilden — om nu någon trodde det — nej, jag höftade till min standardsoppa på bakad potatis.

Lördag med Gutenberg

Jo, jag tillbringar fortfarande lördagsförmiddagarna med Gutenberg — fast jag varit för slö för att berätta om mina fynd på sistone.
I dag tragglade jag mig igenom en del artiklar i L'Illustration.
Visst är det roligt att få lära sig när telefonkioskerna kom till Stockholm, i en fransk tidskrift! Jag småler när jag förstår (tror mig förstå) att skribenten anser att det är en förträfflig uppfinning — för männen!

La téléphonie pratique à Stockholm.

Heureux habitants de Stockholm et que leur sort nous apparaît enviable!

Alors que, chez nous, pour téléphoner à notre femme que nous ne rentrons pas dîner, à un ami que nous venons dans une demi-heure le surprendre et partager son brouet, il nous faut courir à la recherche d'un bureau de poste, solliciter l'employé embusqué derrière son grillage, subir l'interminable attente d'un tour problématique, si bien que le mieux que nous ayons à faire est souvent de prendre une voiture,--ils ont, là-bas, le long de promenades, de commodes cabines pas beaucoup plus décoratives, évidemment, que les kiosques de nos boulevards, mais ingénieusement disposées, avec leur partie inférieure à claire-voie, pour qu'on puisse voir, en passant, si elles sont occupées. Et de là, moyennant dix centimes glissés dans une fente semblable à celle de nos distributeurs automatiques, on met en branle la sonnette d'appel et,--qui sait,--peut-être a-t-on immédiatement, sans poser si peu que ce soit, la communication demandée.

......................... ur L'Illustration, No. 3237, 11 Mars 1905

Grattis Internet!

Leonard Kleinrock och den första

Interface Message Processor

Den 29 oktober 1969, 22:30 sändes det första meddelandet via Internet.
Det var Leonard Kleinrock som sände ett meddelande från en Sigma-7 dator på UCLA till en SDS 940 dator som fanns på Stanford Research Institute i Menlo Park i Kalifornien. Meddelandet blev inte så långt, Leonard Kleinrock avsåg att skriva "login", men systemet kraschade efter två bokstäver, så Internets första meddelande kom att bli "lo".