Hur man förstör lyrik

dikter

.

Ingrid, en av mina väninnor, sa' en gång för länge se'n att hon tyckte illa om när man tonsatte dikter. Jag hade faktiskt aldrig tänkt i de banorna, men var ju tvungen att hålla med om att det inte går att läsa- "Det var dans bort i vägen" utan att höra melodin i huvudet.
För lite se'n förekom tonsatta dikter av Fröding i radiopragrammet Önska i P2,och jag kom att tänka på vår diskussion. Med åren har jag mer och mer kommit att omfatta hennes tankar.
I dag var det dags igen, Önska spelade Erik Blom-bergs vackra dikt "Var inte rädd för mörkret" i en förfärlig tappning.
En dikt, som i nio fall av tio, förlorar pluralformen när den kopieras. Ska man skriva av kan man ju skriva rätt!

Var inte rädd för mörkret

Var­ inte rädd för mörkret,
ty ljuset vilar där.
Vi se ju inga stjärnor,
där inte mörker är.

I ljusa irisringen
du bär en mörk pupill,
ty mörkt är allt, som ljuset
med bävan längtar till.

Var inte rädd för mörkret,
ty ljuset vilar där,
var inte rädd för mörkret,
som ljusets hjärta bär.

Erik Blomberg

En annan skald som fått sin lyrik massakrerad är Erik Axel Karlfeldt. Den för Karlfeltd så typiska och fantastiska rytmen, går förlorad i alla tonsättningar jag hitintills hört — som i "Väverskan".

Väverskan

Jag väver i flossa
en matta så lång,
som skogarnas mossa,
som rosendegång.
På den skall du vanka
och reda de tankar
som växa till sång.

Jag väver en rya
för ditt gästabudshus,
med djärva och nya
och lustiga krus.
Jag väver dig drällen
att skina om kvällen
under blommor och ljus.

Jag väver dig lakan,
sparlakan, med förlov,
att du längtar från vakan
till din gröna alkov.
Och vill du mig glömma
eller vill du om mig drömma,
så har du mitt lov.

Det sjunger på ängen:
Du gamla fiolin.
Den låter, refrängen,
som "du gamla Fridolin".
Jag väver dig dukar
som om halsen man brukar,
att kläda dig fin.

Och själv står du på gården,
just lik som du var.
Det skimrar av bården,
där skyttelen far.
Det lyser kring din panna.
Kom, ungdom, och stanna!
Kom, sommar, och bliv kvar!

.
Finns det någon som kan läsa Spel-Olles gånglåt utan att börja sjunga den? Kerstin Hed (Hilda Olsson) hör även hon till det poeter vars dikter tonsatts alldeles i onödan.

Där vävdes munkabälte och dräll
där vävdes duken för bordet
tills prosten kom med sitt stora gäll
att tolka det heliga ordet.
Där vävdes in glädje och bröllopsståt —
men trägnast vävdes där efteråt
den tåliga vardagsnyttan.
Den reddes värmande god ,fast kärv
för barnen i stugan, för männens värv
i skogen, smedjan och hyttan.
.............................. ur "En väv"
............................... av Kerstin Hed

När det gäller Fröding så är nog många av oss upp-vuxna med tonsättningarna och kanske betraktar dem mer som visor än dikter, och därför inte reagerar. Men när man plötsligt drabbas av en favoritdikt i en tonskrud som man inte tycker om, då är det värre, och jag undrar varför i all världen man inte kan skriva nya texter avsedda att tonsättas. Klåfingrigt är vad det är att förstöra vackra dikter men jag kan tänka mig att jag är tämligen ensam om de här åsikterna.

Soppa

Still Life of Vegetables for the Soup, c. 1732

Jean-Babtiste Simeon Chardin

.

Armenisk soppa

Avocadosoppa

Sellerisoppa

Så äro vi alla nöjda och glada

Jag ställde ut en korgstol åt älsklingen, i skuggan av spireahäcken — det får inte rum tre korgstolar på vår mikroskopiska kökstrapp — och han lät mig återta' min plats.
Nu har han legat i flera timmar och laddat upp för nattskiftet, understundom slår han på motorn och dånar liksom åskan.

Hela havet stormar

Jag tycker om min gamla pall.
Så värst bekväm är den förstås inte.
Men det är inte alltid jag kan välja var jag vill sitta.

Examen

Och så var vi då äntligen framme vid examensdagen, den som man längtat efter ända sedan man började skolan i höstas. Och denna examensdag var så vacker, så det kan ingen tro.
— Rena önskevädret, sa mamma, när hon väckte oss på morgonen och drog upp rullgardinen.
Och det var roligt på mer än ett sätt. När det var så här varmt och vackert, behövde man skrynkla till sin nya klänning under en kappa! Min examensklänning var av skärrutigt bomullstyg, och med så vid kjol, att den stod ut som en klocka, om jag snurrade runt i den. Så hade jag fått nya vita skor också, så jag kände mig väldigt fin. Det skulle nog gå riktigt bra att svara på frågor i den här klänningen.
Och det vill till, för utom mamma skulle Annika och Bosse komma och höra på mig. Det är verkligen inte roligt att vara yngst ibland. Men både Annika och Bosse hade lovat att ställa sig borterst i salen, så att jag skulle slippa se dem varenda gång jag fick frågan.
Hela examen gick väldigt fint, och jag förstår, att det nog väldigt mycket berodde på Getingen. Hur han har fått det namnet kan jag inte förstå, för något lugnare och vänligare än han finns knappast. Men han är aldrig larvigt snäll, utan man har väldig respekt för honom. Men som nu på examen! Stackars lille Elof, som är blyg, kom inte på en enda stad i Skåne. Han var alldeles röd i ansiktet och såg hemskt olycklig ut, men då började magistern småprata med honom på ett väldigt kul sätt, och innan någon visste ordet av, hade Elof räknat upp varenda stad i Skåne utom Malmö. Men det gjorde ingenting sa magistern, för Malmö är en så stor stad, att den kommer alla andra ihåg, huvudsaken är, att någon kommer ihåg de små städerna, för det är mycket svårare. Nog är väl han en bussig lärare!
Men hur bra allting än gick, så var vi ändå nervösa, när vi hunnit fram till den där pjäsen vi skulle spela.
Vi som skulle vara med i den fick raskt skynda oss ut i korridoren och — tysta, utan att prata — sätta på oss våra mössor och sådana där saker. Jag skulle vara nyponblomma och Kajsa-Lena blåklocka, så vi hade var sin mössa och krage, som tydligt visade vilka blommor vi skulle föreställa.
Så gick vi in igen, och så började pjäsen. Både Kajsa-Lena och jag skulle läsa upp våra verser alldeles i början och det var vi väldigt glada för. Fastän vi kunde dem så bra, att vi kunnat rabbla upp dem i sömnen.
Det var en väldigt söt pjäs, och alla mammor — nästan - var så där litet blanka i ögonen, och papporna — de fem, som var där — smålog. Och när deras egna barn läste såg de särskilt glad ut och belåtna ut.
Elofs lille bror, som bara är två år och sög på tummen så fort han kom åt, hade traskat ända fram till första bänkraden och slagit sig ned där. Och där satt han och stirrade på oss och vinkade ibland till Elof, stackare, som rodnade varenda gång.
Hela pjäsen gick finfint, ända till Jerka skulle läsa.
Han klev fram och såg väldigt mallig ut och sa:
Jag är...
Sedan blev det tyst.
Jag är...
skrek Jerka om igen.
Då tog Elofs lillebror tummen ur mun och sa:
— Va' ä' du för nånting?
Det hördes fnissningar överallt i salen, och Jerka blev alldeles röd.
— ...den stolta tistel, viskade Kajsa-Lena, som stod närmast.

Jag är den stolta tistel,
som stark och ensam står,

sa Jerka, och så gjorde han ett så "stolt" kast med huvudet, att papphjälmen åkte i golvet.
Då tog Elofs lille bror tummen ur munnen för andra gången.
—Du tappa' hatten! skrek han så där gällt som småbarn ofta gör.
Då brast alla ut i skratt, det kunde ju inte hjälpas.
Men Jerka satte på sig hjälmen, och när det blivit tyst och lugnt, läste han sin vers från början, alldeles rätt och väldigt bra.
Och då applåderade alla.
Ja, sedan var ju examen så gott som över. Men innan vi fick våra betyg, satte magistern sig vid orgeln och spelade "Den blomstertid nu kommer".
Fönstren var vidöppna ut mot skolplanen, syrenhäcken stod i blom utanför, och vi sjöng så vackert vi någonsin kunde.
Och medan vi sjöng såg jag framför mig vår lilla stuga på landet, de ljusgröna fälten på båda sidorna om landsvägen och skogsbacken bakom berget. Tänk, att det var sommar igen — tänk, att det var sommarlov! O!
Och tänk att få slippa Jerka och alla hans retfulla påhitt i mer än två månader.
Det kändes riktigt skönt ska jag säga.
.................................... ur "Tussi i skolan
................................ av Ester Ringnér-Lindgren
.............................. illustrationer av Heidi Lindgren

"Tussi i skolan" var mitt första möte med Ester Ringnér-Lindgrens böcker. Jag fick boken i påskpresent från en av de släktingar som försåg mig med böcker. Jag skulle fylla åtta år och var nästan jämngammal med bokens huvudperson.
Det här är sista kapitlet i boken, och skildrar examen precis som jag minns dem i småklasserna — kräpp-pappersmössor, verser och blankögda föräldrar. Det märks väl att Ester visste hur det gick till i skolans värld, och hon visste hur barn uppförde sig. I Tussi-böckerna är det Jerka som är den bråkiga killen. Men det finns en Jerka i de flesta av hennes böcker, som hon skildrar med humor och värme.
.
Mer om Ester och skolavslutningar kan du läsa här:
Grattis Ester
Sommarlov
En ruskig saga
Granar
Examen
Sällskapet för Ester Ringnér-Lundgren

Hört på radio

Eskalera åt ena eller andra hållet.

Grattis Paul!

Självporträtt, 1893

Paul Gauguin

7 juni 1848 - 8 maj 1903

Fika - imbiss - snack

Jag vet att många utlandssvenskar saknar det svenska fikat — jag tycker att det är befriande att inte ständigt behöva avvärja kakor och bullar.
Men visst fikar man i andra länder också, om än inte alltid så organiserat som här.
Vad jag däremot inte tycker om, är ovanan att fika på gående fot. Det är förresten inte bara fika man tuggar i sig gående eller stående — det kan ju vara hela mål-tider — ett oskick som förefaller ha spritt sig hit.
Jag gillar det lättsamma i att inte känna sig tvungen att bjuda på något — eller att bara dricka en slät kopp något, ibland kanske med ett kex till. Eller om man har en god efterrätt, kunna ringa grannen och fråga om de kommer efter middagen och hjälper till att äta upp pajen — och de ta'r med sig ett halvt glasspaket och kommer.

The Cobbler's Break

Pompeo Massani

1850-1920

.
It was Miss Somer's turn to make the tea. Miss Somers was the newest and the most inefficient of the typists. she was no longer young and had a mild worried face like a sheep. The kettle was not quite boiling when Miss Somers poured the water on the tea, but poor Miss somers was never quite sure when a kettle was boiling. It was one of the many worries that afflicted her in life.
She poured out the tea and took the cups round with a couple of limp, sweet biscuits in each saucer.
.................. A Pocket Full of Rye
...................... Agatha Christie

.

Fika traditioner på arbetsplatser i olika länder och yrkesgrupper, skulle man nog kunna skriva en avhandling om.

Och det här är väl inte rätt plats att ge sig in i en diskussion om skillnaden mellan amerikanska och brittiska ”biscuits”.

The Fat Kitchen

Jan Havicksz Steen

1626-1679

.

Men bortsett från att man ofta ta'r lättare på fikat så tycker jag nog att man i de flesta länder är lika matfixerade som svenskarna är. Jag kan reta mig ordentligt på alla "måsten" och all överkonsumtion när det kommer till mat.

ΓΝΩΘΙ ΣΑΥΤΟΝ

Än en gång tänker jag ha synpunkter på något jag inte vet ett smack om.
I morse kom jag att höra slutet på radioprogrammet- "Livet & döden", om vilket det står på hemsidan:
Vilka är vi? Är det inte märkligt att vi med all dagens vetenskap ännu inte vet vad vårt medvetande egentligen är för något. Det som någonstans inuti oss människor uppfattas som vårt jag tillhör fortfarande en av tillvarons största gåtor. Veckans program har rubriken "LÖGNEN" och handlar om individen, jaget och medvetandet. Vem är du inuti din kropp? Kan vi någonsin få reda på det eller ligger det utom räckhåll för vårt förstånd att greppa vår egen jagexistens? Kanske är jaget en del av något annat, något större, ett kollektiv?
Jag höll inte med om något som sades, med vilket jag inte säger att den intervjuade, Isobel Hadley-Kamptz, hade fel, men jag tycker att det är förmätet att slå fast hur alla människor tänker och vad livet går ut på.
Eftersom jag inte hörde allt, kan jag inte återge vad som sades — och vad som avsågs — men för den som är road går det att höra programmet i morgon kväll 23:30.
Bland annat talade man om hur vi nu lever våra liv med datorn i näven och mobilen i örat, och hur det förändrar oss.
Visst håller jag med om att många (men inte alla) uteslutande lever ett slags "sajberliv", men jag drar inte samma slutsatser som Isobel Hadley-Kamptz.

Jag kommer att tänka på något som Augustinus av Hippo har sagt:
"Gud är inte vad du förställer dig, eller vad du tror dig förstå. Om du förstår har du missförstått det."

I det här fallet kan man byta ut ordet Gud mot livet.

γνῶθι σεαυτόν, (gnothi seauton) känn dig själv, inskrift på Apollontemplet i Delfi.

Betyg

Det finns mycket jag är tacksam över — bland annat för att jag inte längre arbetar i skolan, och för att jag inte har barn som går i dagens skola.
Nu diskuterar man betyg — igen. Och jag borde nog hålla mun eftersom det är så länge se'n jag både gick i skolan och arbetade där. Men naturligtvis kan jag inte låta bli att upphäva min stämma, även om jag är medveten om att allt är så förändrat inom skol-världen att mina tankar i ämnet kanske inte är relevanta.

I den skolan jag gick hade vi inte betyg — vi hade utförliga omdömen. Det var alltså inga standardi-serade fraser, utan en detaljerad beskrivning av hur eleven klarade sig i skolan, både kunskapsmässigt och socialt.
Det kräver naturligtvis en hel del av lärarna att skriva den sortens personliga och utförliga omdömen, och hur omdömena i dagens skola ser ut vet jag inte, men jag vet att med den sortens omdömen jag talar om, kan det inte råda något tvivel om vad eleven kan. Därför har jag svårt att förstå dagens betygsdebatt.

När jag lämnade skolans trygga famn och började min utbildning var jag förfärligt blåögd, och hade ingen aning om hur man skulle bete sig för att få höga betyg. För mig var det kunskapen och inte betygen som var väsentliga — strategier och intriger för högre betyg var mig helt främmande. Att det var så, gick upp för mig när jag kom tillbaka till skolan efter att ha varit sjuk och min kompis Anna sa' "Å, så skönt att du är tillbaka de andra i klassen vill inte hjälpa mig."
Vi brukade nämligen sitta bredvida varandra och när Anna inte fattade, så förklarade jag. Ändå trodde jag inte på Annas förklaring, att det var för att det var för det var lättare att få bra betyg om det fanns några som Anna, som inte var så duktiga. Men jag fick det bekräftat senare när en av tjejerna sa' till mig att jag var korkad som hjälpte Anna så mycket — eftersom det kunde sänka mitt betyg om Anna presterade lika bra som jag!

Då mindes jag hur jag hade fått hjälp av en klasskam-rat, när jag skolkat så mycket från skolan att jag höll på att köra i kemi. Anders stannade inne varenda frukostrast i ett par veckor för att plugga kemi med mig — och när dagen för min tenta kom, stannade han kvar efter skolan tills jag var färdig, för att höra hur det hade gått (jag klarde mig).
Alla visste att Anders hjälpte mig, alla tyckte att det var bussigt — men ingen tyckte att det var konstigt eller ens märkvärdigt.

我不懂中文

A game of strategy in China, late 18th century

.

Jag förstår inte kinesiska lyder rubriken. Det vill säga, Google säger att den betyder det. Eftersom jag inte förstår kinesiska kan jag inte avgöra hur rätt eller fel Google har.

I morse hade jag femton kinesiska kommentarer, alla inbjöd de mig att ta' del av tvivelaktiga bilder och filmer. Då jag inte vill locka hit ett klientel som intresserar sig för den sortens "vuxenbilder", avstår jag från att närmare gå in på erbjudandet. Och av samma anledning lägger jag inte ut en bild som illustrerar ämnet.
Nu kan man ju tycka att det inte är så värst strategiskt att lägga ut femton kommentarer på gamla inlägg — dessutom inlägg som inte fått några kommentarer — och att göra det på kinesiska! Det är inte många som överhuvudtaget, ser kommentarerna, och förmod-ligen bara en bråkdel som är lika nyfikna som jag och översätter texterna.
Allt detta får mig att misstänka att det sker automat-iskt — fråga mig inte hur — och om det fortsätter så får jag väl återinföra ordverifikationen.

Samlen eder icke skatter på jorden

Jag minns när den här bilden togs, det var

tungt, så jag skyller den något ansträngda

minen på tyngden. Det låg ett lakan i

ryggsäcken, men det lät jag inget lyfta

ur — "Eta kan", var mitt valspråk på

den tiden. Jag tror inte att jag skulle

ge mig ut i världen med alla mina

världsliga ägodelar på ryggen, mitt

valspråk har förändrats med tiden — nu

lyder det "Eta kan, nästan allt".

.

Det händer (rätt ofta) att jag blir desperat över alla prylar jag omger mig med. Förutom böcker så skaffar jag ytterst sällan nya saker, men jag är fostrat i den gammeldags andan att aldrig slänga något som kan vara bra att ha. Det sitter djupt i mig — och jag måste tillstå att det inte så sällan händer att jag verkligen får glädje av de gamla ägodelarna.
Men varje gång jag står inför valet slänga, eller var i all världen ska jag göra av det, så tänker jag på Dickie.
Exakt vilket år vi träffades minns jag inte, men jag tror att det var i slutet av 90-talet. Jag var i Stock-holm på en kurs och bodde på ett vandrarhem vid Norra Bantorget — ett trevligt ställe, som jag gärna rekommenderar. När kursen var slut och jag kommer tillbaka till mitt rum, har jag fått en ny rumskompis, Dickie. Hon satt där med alla sina broschyrer över Stockholm och planerade sina dagar i sta'n. Jag hade bestämt mig för att stanna en extra dag för att hinna med några museer, men hade börjat ångra mig eftersom jag inte mådde bra. Det är en sak att göra sta'n tillsammans med en kompis, som kan avvärja eventuella ambulansfärder — och något helt annat att ge sig ut på egen hand.
På Millesgården pågick en utställning som jag gärna ville se, så när det visade sig att även Dickie var intresserad av den blev jag jätteglad. Och hon blev lika glad när hon hörde att jag ville åka dit, eftersom hon tyckte att det verkade svårt att hitta ut till Lidingö.
Den här sortens korta möten fascinerar mig — drygt ett dygn, får väl betraktas som relativt kort — kanske är det vetskapen om att man aldrig kommer att träffas igen, som gör oss så öppna, att man inte bara talar om livets fakta, utan även om tankar och känslor.
Dickie, som då var drygt 60 år (tror jag) var änka och allt hon ägde fanns i ryggsäcken som stod på vårt rum.
När hon blev änka hade hon sålt allt hon ägde och börjat luffa runt i världen. Hennes fem barn var förskräckta och försökte få henne omyndigförklarad, de påstod att hon inte visste vad hon gjorde. Men hon var i allra högsta grad medveten om vad hon ville och hon lyckades genomdriva det.
Där satt vi på Millesgårdens servering och hon, den före detta pastorsfrun, berättade om sina religiösa tvivel, om sin barndom och sina förväntningar inför resten av livet.
Hur det gick se'n, vet jag inte — jag fick några vykort från olika delar av världen under de närmaste åren, men se'n blev det tyst.
Som mycket stationär stugsittare kan jag inte låta bli att beundra henne, att i den åldern kasta loss och göra det man alltid har drömt om, är det nog inte så värst många av oss som gör. Alla har inte ens förut-sättningarna. Hon var frisk som en nötkärna och hade massor med syskon, åtta eller nio tror jag, förutom sina egna barn, som hon kunde landa hos när hon var i U.S.A.

Rättstavning

Type writer, type writer, type righter!

Förutom att jag inte alltid är så slagfärdig att jag träffar rätt tangent — så finns det ord som jag alltid är osäker på hur de stavas. Det hjälper inte hur många gånger jag slår upp dem, jag är alltid lika osäker, så när jag kommer ihåg det så ber jag datorn kolla stavningen. Fast min dator är ännu sämre på att stava än vad jag är — eller rättare sagt, den har ett påvert ordförråd. Men den kompenserar sitt bristande ordförråd med att ge minst sagt fantasifulla förslag på vad jag ska skriva istället. Vad sägs om följande (mina ord i vänsterspalten):

raggsockor — daggsockor
rätstickning — trästickning
tvåkrona — tvålkrona, våtkrona
figursydda — figurisydda
lillvärdinna — sillvärdinna, dillvärdinna
barfotalasse — barfotakasse
zürich — richard
innekatt — linnekatt
mjölsorter — majölsorter
jästid — lästid
knådning — benådning
kalljäsa — kalkjäsa
uterum — uterus

Barnspråk

Tror att jag redan talat om det nya infantila språk-bruket. Just nu kan jag inte koppla mig , så jag kan inte komma åt bloggen och se efter. Jag avvaktar och hoppas att felet ligger utanför min apparat. Under tiden kan jag ju skriva färdigt alla påbörjade inlägg.
Jag vet att jag nämt Carl Hamiltons bok "Det infan-tila samhället" en bok som går hårt åt dagens eviga tonåringar. Medan de vuxna kämpar för att bli en ny Dorian Grey, förväntas barnen snabbt lämna barn-domen för att även de bli passa in i tonårskulturen. Själv tycker jag mest att det är patetiskt att se hur vuxna människor krampaktigt håller fast vid en ungdom som de för lä'nge se'n lagt bakom sig.
När jag var i yngre tonåren, talade vi någon slags rotvälska där allt som kunde sluta på -is gjorde det. Vi köpte julisar, var puttis och gjorde våra perrisar (= periodhäften, som vi i bästa fall gjorde). Men livet gick vidare och förhoppningsvis gjorde också vi det.
Jag vet inte om dagens infantila språk är ett försök att visa de som är yngre, att vi kan minsan vi också — eller om det är ren tankelättja.

mellis
favvo
avis
kramiz
gratta
ratta
bebbe & bäbis

är bara några få ord från det barnspråk som flyter ur vuxna människors munnar. Egentligen är det inte så konstigt att unga människor inte vet vad otidig, åsamka, vedergälla, anförvant, över hövan, inskränkt och en hel hop andra tämligen vanliga ord, betyder — hör de aldrig orden kan vi inte förvånas och förfasas över att de inte känner till dem.

Nödlandning

Först tyckte jag att det var ett stort fjolårslöv, som hade fastnat i spireahäcken. Lustigt att det hade samma form som en fågel — men det var ju det det var. En stackars tornseglare hade kraschlandat långt ner i häcken, och klamrade sig förtvivlat kvar på en kvist. Jag blev tvungen att klippa loss kvisten för att kunna flytta haveristen till ett högre beläget ställe. Det är inte helt enkelt att klättra uppför en lodrät brandstege med en fågel i ena handen — men jag lyckades och kunde lägga den ifrån mig, rättvänd, i hörnet av verandataket.
Där låg den i gott och väl en timme, och hämtade sig förhoppningsvis så pass att den kunde flyga runt huset till sin egen lägenhet.

I vår familj

kör vi ut skottkärran enbart för

att kunna vila i dess skugga.

Listverk

Preparing for the Grand Attack, or A Private Rehearsal

of the ci-devant Ministry in danger,

published by Hannah Humphrey in 1801

James Gillray, 1756-1815

.

1 lis`ta subst. ~n listor
ORDLED: list-an
• (papper med) ordnad förteckning över personer el. andra företeelser i ngn grupp: minneslista; närvarolista; passagerarlista; prislista; rollista; väntelista; en ~ över alla deltagarna; en lång ~ med frågor
BET.NYANSER: a) spec. förteckning över valbara kandidater: spränglista; partierna går i detta distrikt fram med en gemensam ~ b) spec. äv. cirkulerande papper som man kan anteckna sig på om man vill delta i viss aktivitet, opinionsyttring e.d.: skriv ert namn på ~n om ni vill ha tidskriften!
IDIOM: svart ~ (hemlig) förteckning över misshagliga personer eller företeelser
KONSTR.: en ~ (med el. på el. över ngra)
HIST.: sedan 1629; av ty. Liste, fra. liste, ita. lista med samma bet., urspr. 'smal pappersremsa'; jfr list 2


2 list långsmalt, ribbliknande (trä)stycke som fästs på föremål för att dölja fog el. för isolering, prydnad m.m. {→ribba}: fönsterlist; golvlist; taklist; tätningslist
BET.NYANSER: a) utvidgat bård, band b) om smal jordbänk för odling av vissa växter: blomlist; gurklist
HIST.: sedan äldre fornsvensk tid; fornsv. -list i pärlolist 'pärlkant'; gemens. germ. ord; urspr. samma ord som 1lista

lis`tig adj. ~t
ORDLED: list-ig
• som har förmåga att finna oväntade utvägar som (vid konkurrens e.d.) kan lura medtävlare; såväl med positiv som negativ värdeladdning {→förslagen, klurig, lurig, slug 1}: illistig; han är ~ som en räv; de ~a inbrottstjuvarna lyckades undvika larmet
BET.NYANS: om handling o.d.: ett ~t drag av världsmästaren; en ~ undanmanöver; en ~ utväg
HIST.: sedan yngre fornsvensk tid; fornsv. listogher 'skicklig; kunnig; svekfull'

Jag är en så'n där listig typ som skriver listor — som jag slarvar bort innan jag prickat av hälften av vad som står på dem. Började dagen med att skriva en lista, och försökte att få det viktigaste överst. Men det är lögn att rangordna — allt är ju lika överhängande. Det är ungefär som att packa, man vill ha allt överst i väskan.

MATTA
räkningar
bild åt margaretha
äggvita
mejl — jennifer, elisabeth, mary, ruth, maureen, annbritt, peter, per, pia, alissa
brev — esther, doreen
vävnota åt wendy

Som synes kommer inte sådana oväsentligheter som städning, trädgårdsarbete och tvätt med på min lista — det ingår i det kroniskt dåliga samvetet som jag gör mitt bästa att förtränga, utan att lyckas särskilt bra.
Den första punkten handlar inte om en golvmatta utan betyder att jag omgående ska skriva till min väninna Matta (Marjatta) som till vår stora glädje kommer hit i sommar.

Någon som har ett förslag på vad man gör med tre äggvitor, när man inte gillar maränger? Tänkte ett ögonblick göra mer mandelmassa, men har inte tillräckligt med mandel hemma.

pack`a verb ~de ~t
ORDLED: pack-ar
SUBST.: packande (till 1--3), packning (till 1--3)

1 stoppa in viss (förhållandevis stor) mängd av (ngt) i ngt förvaringsutrymme, särsk. väska e.d. {→stuva 1}: ~ kläderna i resväskan; ~ ner böckerna i portföljen; ~ köttet i frysen
BET.NYANSER: a) med konstruktionsväxling stoppa in viss (förhållandevis stor) mängd föremål i: ~ resväskan full med kläder; ~ frysen full b) med partikel äv. med omkastad betydelse: ~ upp kläderna ur väskan; ~ ur väskan; han har inte hunnit ~ upp ännu
KONSTR.: ~ (in el. ned el. upp el. ur) (ngt) (ADVL), ~ ngt (med ngt)
HIST.: sedan yngre fornsvensk tid; fornsv. pakka; av lågty. och ty. packen med samma bet.; till packe

pack`e subst. ~n packar
ORDLED: pack-en
• samling föremål som ligger tätt tillsammans {→bunt, bylte}: en ~ tidningar; en ~ broschyrer
BET.NYANSER: a) om sammanpressad mängd av ngt enhetligt material: skinnpacke; tygpacke b) ibl. med bibetydelse av stor mängd: hela packar med sedlar
KONSTR.: en ~ (ngt), en ~ (med ngt)
HIST.: sedan yngre fornsvensk tid; fornsv. pakke; av lågty. packe med samma bet.; av omdiskuterat urspr.; jfr gepäck, paket

Stenarne där barn jag lekt

Den här bilden har Slottsträdgårdsmästaren varit vänlig nog
att låna ut. Det röda huset till vänster i bild är nämligen det
hus jag bodde i som barn. Adressen var Södermannagatan 31,
bilden är tagen från Katarina Bangata som gör en knyck just
här och viker av mot sydost. Gatan rakt fram är Sofiagatan,
och kyrkan i fonden är Sofia kyrka. Utsikt norrut från vår lägenhet, med Katarina
kyrkas torn i fonden. I det lilla låga rucklet mitt i
bilden fanns en pantbank. Ettans spårvagn hade
hållplats där.
.

Trogna läsare vet att det inte behövs mycket för att jag ska ramla ned i en minnesgrop — och bli kvar där. Den här gången var det bland annat Karin på Fox som fick mig att göra en resa i tid och rum och åter-vända till kvarteren där jag bodde som barn. Jag har nämligen förstått att om jag bott kvar där — eller Karin funnits där på min tid så hade jag kunnat stå med en kikare i ett av mina fönster och se vad hon ritade.
På min tid var det en hemtrevlig del av Stockholm, en småstad i staden. Eftersom min mamma var lärare, och övervakare i många familjer, fick jag se mycket av arbetarsöder. Rejäla familjer som höll sina ungar i Herrans tukt och förmaning, pengar var det minsta man hade — men man satte en ära i att vara hel och ren. Så många glada minnen jag har från besök i dessa hem, där stora familjer trängde ihop sig i ett rum och kök. Ofta utan badrum, och ibland med dass på gården — ja, ända in på 60-talet.
Har jag förstått det rätt har det förvandlats till en tjusig stadsdel, där det är fint att bo — så fint att man måste låtsas att det är en del av New York City och kallar mina gamla kvarter för SoFo, vilket uttyds South of Folkungagatan och inte söder om Folkungagatan som ju känns mer naturligt.

När vi tänker tillbaka på åren på Södermannagatan, förundras vi alltid över utbudet av småbutiker, man klarade sig gott även om man aldrig avlägsnade sig mer ett kvarter eller två från bostaden. Jag har roat mig med att skriva upp de affärer jag minns. Det är säkert trist läsning för dem som inte var med då, men här kommer listan. Jag börjar med affärerna i kvarteret Kålroten, där jag bodde.

På Sofiagatan, en av Stockholms kortaste gator, fanns

en möbelaffär
en fiskaffär
Fredholms konditori
ett åkeri
Majas pepparkakor
biografen RIRI

På Nytorgsgatan minns jag bara
en gottaffär
en mjölkaffär
en tobakshandel
och vidare fanns en hårfrisörska i en lägenhet mot Södermannagatan

I kvarteret norr om oss, mot Södermannagatan fanns
Fridas handarbete
Norrs konfekt
en blomsterhandel — med en expedit från Österrike
ett parfymeri
och i hörnet mot Skånegatan kafé Skåningen — som på den tiden var ett ölschapp

vek man om hörnet och gick österut på Skånegatan fanns bland annat
en hårfrisörska
en butik med reseeffekter

Mitt emot oss på Södermannagatan fanns
en damekipering — i hörnet mot Katarina Bangata
en tobaksaffär — ägaren Axelsson bodde i vårt hus
en mjölkaffär
Ture Anderssons chark och speceriaffär
skomakaren Ville Söder
Modesmycket — en dansk guldsmed och hans fru drev den butiken

Vidare fanns på Skånegatan västerut
en skoaffär
en djuraffär
Nils Adamsson

I samma kvarter fast på Katarina Bangata fanns en radda butiker, av vilka jag bara minns
fotgraf Bogren
en tvättinrättning
27:ans kaffehandel

På Södermannagatan söder om Katarina Bangata fanns många fler affärer, men jag minns bara några få
Två färghandlar, med samma ägare
Baltzar Andersson — en porslinsaffär där de flesta ungar, till skolavslutningen köpte skräckfigurer åt sina lärare
en järnhandel
en tygaffär
en fabrik där man gjorde konfektmarmelad — ibland lekte jag med dottern i fabriken, då stack alltid någon ut lite konfekt genom fönstret
Eklunds barnkläder
och så fanns ju frälsis bredvid en tvättinrättning

. Katarina Bangata mot Götgatan och skatteskrapan.

När den höll på attbyggas hörde min mor ett samtal

mellan två springschasar, den ena

tittade kritiskt på bygget och sa':

"Det e´ju bara en jala massa funster-

bågar".
.

Visst är det otroligt att så många butiker överlevde år efter år, att det fanns plats för två mjölkaffärer och två tobaksaffärer i kvarteren bredvid varandra.
På Skånegatan mittemot Nytorget fanns Vivis frukt och konfekt, dessutom hade samma Vivi en affär med färdiglagad mat närmare Renstiernasgatan.
Så småningom öppnades en snabbköpsbutik i hörnet av Skånegatan och Nytorgsgatan. Men jag tror inte att den var något större hot mot de mindre affärerna. De flesta trivdes nog med att handla i de små butikerna där man inte bara handlade utan diskuterade allt som går att diskutera. Fanns det någon nackdel, så var det väl att det tog lång tid att handla eftersom den sociala delen tog väl så lång tid som handlingen.
Jag minns att en av mjölkaffärens expediter var uppe hos oss och drack kaffe — mor tyckte väl att de kände varandra väl och föreslog att de skulle lägga bort titlarna. Men det gick inte för sig, vi var herrskap och hon "bara" expedit.
Ture Anderson och hans fru däremot var vi du med — men jag tror aldrig att vi var hemma hos varandra. Ändå gick de i borgen för oss när vi köpte hus och flyttade från sta'n.

Stockholms godaste glass kunde man då köpa i en kiosk på Skånegatan, i hörnet mot Nytorget.

Sett i dag

Knäppa associationer

Portrait of the Photographer Christian Franzen, 1903

Joaquín Sorolla y Bastida, 1863-1923

.

Renée berättade för ett par dagar se'n att Smartson söker testpiloter för att testa Canons nya systemkamera EOS 550D.
Jag anmälde mig och min väninna Gunilla — som jag hoppades skulle vilja var med, om vi skulle ha turen att bli utvalda.
Men hon ringde nyss och talade om att hon tagit reda på att kameran väger drygt 800 g, vilket hon som har problem med händerna inte klarar av. Kanske kan jag stå kvar som "enastående" testare, jag har inte undersökt saken.
Jag tror anmälningstiden går ut snart, så de som vill vara med får skynda sig.

knäpp`a verb knäppte knäppt, pres. knäpper
ORDLED: knäpp-er
SUBST.: knäppande (till 1--3, 5 och 6), knäppning (till 1--3, 5 och 6)


1 höras ett svagt smällande ljud: det knäpper i väggarna; det knäppte till i låset
BET.NYANS: åstadkomma ett svagt smällande ljud: ~ med fingrarna
KONSTR.: ~ ADVL, ~ (med ngt), ~ till
HIST.: sedan 1639; av ljudhärmande urspr.


2 slå lätt med fingrarna (på ngt) så att ett knäppande ljud uppstår {→2 snäppa 1}: ~ på gitarren; ~ bort damm från kragen; ~ iväg fimpen
KONSTR.: ~ på ngt, ~ bort el. iväg ngt (ADVL)
HIST.: sedan 1759; se knäppa 1


3 skjuta (och träffa) med gevär e.d. ⟨vard.⟩: ~ en hare
BET.NYANSER: a) utvidgat fotografera: ~ en bild b) om att förfara på likn. sätt med annan apparat med avtryckare: ~ mellantiden c) med konstruktionsväxling: han knäpptes för 46,7 på 400 meter
KONSTR.: ~ ngn el. ngt
HIST.: sedan 1740; se knäppa 1


4 (med partikel) koppla (på eller av) med hjälp av knapp e.d. {se 1knapp 2}: ~ på/av radion
KONSTR.: ~ av el. på (ngt)
HIST.: trol. sedan 1940-talet; till 1knapp


5 krossa (nötskal): ~ nötter
KONSTR.: ~ ngt
HIST.: sedan 1732; se knäppa 1


6 (ofta med partikel) tillsluta (klädesplagg e.d.) med knapp(ar): ~ blusen; ~ ihop i halsen; ~ till kappan
BET.NYANSER: a) med konstruktionsväxling föra (knapp) genom knapphål: knäpp knappen! b) utvidgat tillsluta med låsanordning: ~ spännet; ~ igen handväskan c) ytterligare utvidgat: ~ händerna d) med omkastad betydelse (med prep. upp) öppna hopfogning (i ngt) som är sammanhållen av knapp(ar): ~ upp skjortan/knappen/väskan
KONSTR.: ~ (igen el. ihop el. ner el. upp) ngt
HIST.: sedan yngre fornsvensk tid; fornsv. knäpa; bildn. till 1knapp