Det hette fortfarande examen när jag gick i skolan, även om det inte var frågan om examination så fick vi svara på en del frågor.
Eftersom mor som lärare, inte kunde gå ifrån sin klass, så hade far tagit ledigt för att vara med på min första examen. Klänningen av nylon (hua!) hade puffärmar och var en klassisk prinsessmodell med rynkad kjol på ett slätt liv. Den var smalrandig, vit och röd, så smala ränder att den på håll verkade mer skär (hua igen!) än rödrandig.
Först lättade vår lärare upp stämningen med lite småprat, hon vände sig till mig och frågade vad jag haft för tankar på morgonen, så här på min första examensdag. Vår lärare, modell äldre, hade kanske väntat sig ett mindre uppriktigt svar – "jag var för trött för att tänka" sa' jag.
Se'n fick vi alla några frågor var – nu minns jag inte frågan verbatim, men det var en krystad fråga som gick ut på att om jag hade fyra tjugofemöringar i en påse och 100 ettöringar i en annan påse och ett litet barn skulle få välja påse, vilken påse skulle barnet ta'. Som förväntat svarade jag att barnet nog skulle vilja ha ettöringarna – och på följdfrågan varför, svarade jag lika "korrekt" att ett litet barn trodde att många slantar var mer än bara fyra mynt. Naturligtvis framkallade svaret skratt bland föräldrarna – klassens yngsta (ännu inte fyllda sju år) och minsta (125 cm) elev såg väl själv ut som ett litet barn.
Efter frågorna följde underhållningen – jag läste en vers som jag nu bara minns början på:
Eftersom mor som lärare, inte kunde gå ifrån sin klass, så hade far tagit ledigt för att vara med på min första examen. Klänningen av nylon (hua!) hade puffärmar och var en klassisk prinsessmodell med rynkad kjol på ett slätt liv. Den var smalrandig, vit och röd, så smala ränder att den på håll verkade mer skär (hua igen!) än rödrandig.
Först lättade vår lärare upp stämningen med lite småprat, hon vände sig till mig och frågade vad jag haft för tankar på morgonen, så här på min första examensdag. Vår lärare, modell äldre, hade kanske väntat sig ett mindre uppriktigt svar – "jag var för trött för att tänka" sa' jag.
Se'n fick vi alla några frågor var – nu minns jag inte frågan verbatim, men det var en krystad fråga som gick ut på att om jag hade fyra tjugofemöringar i en påse och 100 ettöringar i en annan påse och ett litet barn skulle få välja påse, vilken påse skulle barnet ta'. Som förväntat svarade jag att barnet nog skulle vilja ha ettöringarna – och på följdfrågan varför, svarade jag lika "korrekt" att ett litet barn trodde att många slantar var mer än bara fyra mynt. Naturligtvis framkallade svaret skratt bland föräldrarna – klassens yngsta (ännu inte fyllda sju år) och minsta (125 cm) elev såg väl själv ut som ett litet barn.
Efter frågorna följde underhållningen – jag läste en vers som jag nu bara minns början på:
Klöverblomma heter jag
blommar flitigt varje dag
Se'n följde något om att jag var binas bästa vän. Om någon har hela versen skulle jag bli jätteglad. Vi har tonvis med gamla läseböcker, men jag har inte hittat den någonstans.
Milda makter, vilket minne du har! Jag minns nästan ingenting av min första examen annat än att jag hade en ljusblå klänning med puffärmar och volanger och en rosett bak!
SvaraRaderaDet är mitt berömda idiotminne.
SvaraRaderaSå skulle examensklänningar se ut - hoppas det var bomull!
Ritade ni inte blommor på svarta tavlan?
Margaretha
Nej, jag kommer inte ihåg min första examen, men jag minns min första skoldag. Eller ett par glimtar av den. En klasskamrat som hette Åke hade en liten kostym av gul och blå frotté (!) och jag ägnade hela min tankemöda åt att försöka komma ihåg mitt personnummer, som det var meningen att jag skulle rabbla upp. Vår fröken var liten och rund och otroligt snäll. Henne hade vi i tre år. Hon spelade "Vår klara sol går åter upp" och "Morgon mellan bergen, hör hur bäck och flod" på den stönande tramporgeln varje morgon...
SvaraRaderaAh, min första skoldag minns jag också....
SvaraRaderaKostym av gul och blå frotté låter originellt - vad gör Åke i dag?
Personnummer, tror jag inte var uppfunna när jag gick i småklasserna. "Morgon mellan..." minns jag också de första åren - se'n bytte jag skola och då blev det andra morgonritualer.
Margaretha