Jag vill ha en

 lojebänk!

Girl Resting on a Sofa  

Beatrix Whistler

Exakt hur en dylik tingest ser ut framgår inte av SAOB:s tämligen kortfattade beskrivning av ordet. Förmodligen är det ingen som vet, eftersom ordet inte tycks ha använts sedan 1700-talet.

"ett slags stoppad bänk att ligga o. vila på" är den kortfattade beskrivningen som står till buds, och eftersom jag är loj, så vore väl en slik bänk vara något för mig — fast bänk låter ju inte så värst bekvämt. 

Det finns ju ett antal olika benämningar på möbler avsedda att vila på, så det står var och en fritt att välja — men ordet kan nog användas för alla slags dagbäddar. Så det tänker jag göra.

Den här årstiden

Nocturne: Grey and Gold, 1876 

James Abbott McNeill Whistler 

DET SNÖAR

Det var midnatt. Lampan sjöd.

Öfver boken jag lutad satt.

Då plötsligt spratt

jag upp. Något ljöd

prasslande, lent och lätt

mot rutan fint, tätt ...

Det snöar.

Så tyst, så tyst är allt,

och tysta träden stå,

och mjuk och ljus och grå

är himmelen — och stilla.

Och stilla det plötsligt var

i själen djup och klar.

I tystnaden där ute

något mot mig ler:

min barndom på mig ser.

                ur Candidum (1905)                       

                          av Vilhelm Ekelund

Ett oväntat fynd

There were six women, seven chairs, and a table in an otherwise unfurnished room in an unfashionable part of London. Three of the women were of the kind that has no life apart from committees. They need not be mentioned in detail. The names of two others were Miss Meta Mostyn Ford and Lady Arabel Higgins. Miss Ford was a good woman, as well as a lady. Her hands were beautiful because they paid a manicurist to keep them so, but she was too righteous to powder her nose. She was the sort of person a man would like his best friend to marry. Lady Arabel was older: she was virtuous to the same extent as Achilles was invulnerable. In the beginning, when her soul was being soaked in virtue, the heel of it was fortunately left dry. She had a husband, but no apparent tragedy in her life. These two women were obviously not native to their surroundings. Their eyelashes brought Bond Street—or at least Kensington—to mind; their shoes were mudless; their gloves had not been bought in the sales. Of the sixth woman the less said the better.

                                                               ur "LivingAlone" av Stella Benson

A Girl Seated on a Sofa Reading a Book  

Beatrix Whistler 

Visst förväntar jag mig att fynda när jag rotar runt hos Gutenberg — men ibland överträffas mina förväntningar. Nu senast av Stella Benson, en feminist med humor och satirisk ådra. Tyvärr hör Stella till de många bortglömda kvinnorna. Några av hennes böcker finns på nätet, men långt ifrån alla.

Boken jag började läsa, mest av en slump, är "Living Alone" — en bok som jag kikat på många gånger de senast åren, men som aldrig, förrän nu, hamnat överst i läshögen. Den får mig att fundera över genrer, varför finns inga bra svenska namn för science fiction (visste du att ett gammal ord för sci-fi är vetsaga) och fantasy? Det råder nog ingen tvekan om att "Living Alone" tillhör fantasigruppen — en genre som jag i vanliga fall inte väljer, men nu är glad att den valde mig.

En Dag da Satan fik i Sind,

Att intet maatte ske,

Saa  skaffed han i Verden ind

Den første Komité. 

                            J. V. Bergsøe

Det är uppenbart att Stella hade ungefär samma inställning till kommittéer som J. V. Bergsøe. Och välgörenhet och kommittéer var något hon hade erfarenhet av eftersom hon engagerade sig i den sortens hjälpverksamhet under krigsåren (första världskriget).

To anybody except a member of a committee it would have been obvious that the Stranger was of the Cinderella type, and bound to turn out a heroine sooner or later. But perception goes out of committees. The more committees you belong to, the less of ordinary life you will understand. When your daily round becomes nothing more than a daily round of committees you might as well be dead.

Grattis James!

Whistler in his Studio 1865, self-portrait

James Abbott McNeill Whistler 

10 juli 1834 – 17juli 1903

"Konst för konstens skull" var James motto.
Det finns mycket att läsa om James — gör det!
Jag önskar att jag vetat att det finns ett Whistlermuseum i Lowell, Massachusetts – när jag var där besökte jag enbart textilmuseer. Så råkar du befinna dig i Lowell, så missa inte museet som är inrymt i det hus där Whistler föddes.  

Nocturne Grey and Silver, 1873 - 1875

Three Figures: Pink and Grey 1868–78

 Hans mest kända tavla är nog den som föreställer hans mor.

Arrangement in Grey and Black No.1

Pausmusik

The Gold Scab, 1862

James Abbott McNeill Whistler

1834-1903