Strövtåg bland tje-ljuden

Eller varför jag försummar min blogg.


Tonlös alveolopalatal frikativa

En tonlös alveolopalatal frikativa, 20-ljudet, är ett konsonant språkljud. Det tecknas i IPA som [ɕ] (ett c med knorr) och uttalas som bokstavskombinationen kj i svenska ”kjol”.


Egenskaper hos den tonlösa alveolopalatala frikativan:
4 Den är pulmonisk-egressiv, vilket betyder att den uttalas genom att lungorna trycker ut luft genom talapparaten.

4 Den är tonlös, vilket betyder att stämläpparna är slappa under uttalet och inte genererar en ton.

4 Den är alveolopalatal, vilket betyder att den uttalas genom att tungryggen trycks mot tandvallen.

4 Den är en frikativa, vilket betyder att luftflödet går genom en förträngning i talapparaten.

Användning i språk

Den tonlösa alveolopalatala frikativan återfinns i bland annat svenskan som uttal av tje-ljudet och i polskan som uttal av ś och si. Dessutom uppstår den i mandarin och japanska, och återfinns som en dialektal allofon av /ç/ i tyska.

Tjalfiella
Tjastusja
Tjalk
Tjalve
Tjatse
Tjelvar
Tjodolf fra Kvine
Tjog
Tjurved
Tjockfotingar
Tjockhornsfåret
Tjockhusingar
Tjockhuvudfjärilar
Tjurhuvudhajar
Tjänstejon

Ringdans

Hans Thoma

Det började med "Tankefrihetens historia" av J. B. Bury. En väl läst, häftad, liten bok som plötsligen bara fanns i bokhyllan. Tryckt 1917 och utgiven på Tidens förlag. En sökning på nätet visar att J. B. Bury var, en i akademiska kretsar, välkänd och respekterad man, med en omfattande produktion. Såväl "Tankefrihetens historia" som hans andra böcker finns att läsa på nätet.
Nu uppstår nästa fråga, när grundades Tidens förlag och finns det fortfarande? Det är nu Svensk uppslagsbok kommer in i bilden. Ett vågat steg – vi vet ju alla hur det går när man börjar bläddra i en uppslagsbok.
Det första stoppet blir vid en färgplansch med en målning av Hans Thoma, Ringdans.
Så försvinner en stor del av dagen medan jag tittar på hans målningar på nätet.

Taunuslandschaft

Hans Thoma
.

Och när jag ändå är i närheten av Tjeckoslovakien, så fortsätter jag att läsa om landets konst – och där ryker resten av dagen.

Två målningar av Josef Čapek

som jag inte hittar några titlar på.

Portrait of the Artist's Wife

Karel Purkyně

Konstaterar, som så ofta förr, att det är glest mellan kvinnorna i uppslagsverken. Ibland hittar jag någon som verkar intressant, men i regel kan jag inte hitta nyare uppgifter om dem, utan får nöja mig med den oftast mycket knapphändiga informationen som de gamla uppslagsverken förmedlar.
Axianne Thorstensson (född 1889) är ett exempel på kvinnor som försvunnit ur vårt medvetande. Hon var föreståndarinna för Fredrika Bremer-förbundets byrå i Stockholm. OK, jag kan väl hålla med om att hon förmodligen inte hör till de intressanta personligheter vars minne förtjänar att bli odödligt. Eller är det kanske så att de flesta människor är så intressanta att de borde bli ihågkomna. Hur nu det skulle gå till.

Magdalena Thorstensen hittar jag en ny, och intressant artikel om.

Sybil Thorndike är den enda av kvinnorna som det fortfarande finns mycket mycket skrivet om.

Och så åter till tje-ljuden – kanske har ni bättre koll på ålderstigna ord och mytologin än jag. Om inte, kommer några förklaringar.

Tjalfiella, en kammanet

Tjastusja, kort, i regel 4-radig rimmad miniatyrdikt i folklig stil av anonym förf.

Tjalk, typ av enmastat, flatbottnat segelfartyg urspr. holländskt [histor.]HIST.: sedan 1765; av nederl. tjalk med samma bet.

Tjalve, fornisl. Þjálfi, i fornnordisk mytologi Tors träl, omnämnd t.ex. i kapplöpningsscenen i myten om Tors besök hos Utgårdaloke.

Tjatse, nord. myt., en jätte far till Skaði. Snorre berättar i sin Edda att då asarna dräpt Tjatse för att återfå Iduns äpplen blev S. berättigad till skadestånd. Hon fick välja sig en make bland asarna, men hon fick bara se deras fötter. Hon hoppades välja Balder men fick Njord. Äktenskapet blev olyckligt och kontroversfyllt: Njord ville stanna vid havet, medan S., som inte tålde sjöfåglarnas skrik, ville vara i fjällen. Till förlikningsvillkoren hörde också att asarna skulle få henne att skratta, vilket Loke lyckades med genom ett dråpligt upptåg.

Tjelvar, Tjälvar, enligt Gutasagan den man som förde elden till Gotland och därmed fick ön, som dessförinnan varje natt sjunkit i havet, att bli fast land. T:s son Havde hade med sin hustru Vitastjärna sönerna Gute, Graip och Gunfjaun, vilka delade Gotland i tre tredingar. Enligt dansk 1500-talstradition kom T. från Skåne, enligt svensken Johan Hadorph kom han från Östergötland.

Tjodolf fra Kvine, (Thjóðólfr úr Hvini), ca 900, norsk skald. T. var verksam vid Harald Hårfagres hov. Dikten "Ynglingatal" innehåller bl.a. svenska konungars stamtavlor och drapan "Haustlöng" ('Hösten lång'), skriven på versmåttet dróttkvætt, med motiv ur asatron, avbildade på sköldar.

Tjurved, tjur, kompressionsved, hos barrträd ved på undersidan av lutande stammar och på läsidan av vindexponerade stammar. Den utmärks av i genomsnitt mer tjockväggiga celler och mörkare färg än normal ved.

Eskapism, eller bildbladder

+
ur "Abroad" med illustrationer av Thomas Crane och Ellen E. Houghton
(jag har inte lyckats ta' reda på om Thomas Crane är släkt med Walter Crane)
0
Alltsedan jag skrev om bilder senast har jag funderat över illustrationens betydelse. Hur viktigt är det med konstnärliga bilder – och nu tänker jag i första hand på barnböcker. Jag försöker minnas vad jag tyckte om för slags bilder som barn. Jag tillhörde genera-tionen vars första läsebok var illustrerad av Inger Vang-Nyman, och jag tyckte inte om bilderna i den (däremot tyckte jag om bilderna i Pippi Långstump), Sörgården och Önneby var mer i min smak liksom Lillköpingsbarnen och Beskows Vill du läsa?


ur "The Fairchild Family" av Mary Martha Sherwood med illustrationer av Florence M. Rudland

Medan jag väntat på att hjärnan ska återvända efter sommarledigheten har jag vältrat mig i bilder, mesta-dels bilder hos Gutenberg, och jag blir mer och mer osäker på vad jag tycker om illustrationerna.
Gamla bildminnen väcks till liv och jag inser att även dåliga bilder kunde inspirera mig. Likaväl som un-dermålig litteratur kan sätta sprätt på fantasin så gör ju dåliga bilder det.

ur: "Fairy Tales of the Slav Peasants and Herdsmen" av Alexander Chodsko översättning och illustrationer av Emily J. Harding

ur: "Adventures in Toyland What the Marionette Told Molly" av Edith King Hall och okänd illustratör

Men till min stora glädje så håller merparten av barnböckerna hos Gutenberg en hög standard. De sämsta illustrationerna har jag hittat i äventyrsböcker och sliskiga romaner.
Många av barnböckerna är illustrerade av den tidens välkända konstnärer. Eller som i fallet med "A Chinese Wonder Book", kinesiska sagor som visser-ligen tycks ha en amerikansk författare, Norman Hinsdale Pitman, men uppenbarligen är illustrerad av en kines, Li Chu-T'ang.

Jag har aldrig hör ordet bladdra i levande livet – men det finns tydligen:

bladd`ra verb ~de ~t

ORDLED: bladdr-ar

SUBST.: bladdrande; bladder

• prata strunt [vard.]

KONSTR.: ~ (om ngt)

HIST.: sedan 1541; sv. dial. bladdra; av ljudhärmande urspr.; variant till pladdra, sladdra