Bild från WikipediaNästan svårt att fatta att sötpotatisen är släkt med vår åkervinda. Vacker god och nyttig — vad kan man mer begära av en växt? Den har ungefär lika många kalo-rier, kolhydrater, protein och fibrer, som vanlig pota-tis (som den inte är släkt med). Men den ger dubbelt så mycket C vitamin, dessutom är den rik på vitamin A och betakaroten.
Jag tycker den är godast att rosta, oskalad, i ugnen, det går lite snabbare än vanlig potatis.
Amerikanerna gör i regel sitt bästa för att förstöra denna delikatess med socker(!), massor med socker och fett. Många äter bara sötpotatis till Tacksägelse-dagen då "Sweet Potato Casserole" är en av de tra-ditionella rätterna. Som om det inte vore nog att häva på socker så kröner man ofta verket med marshmal-lows! Kikade just nu på några recept — till 3 koppar mosad sötpotatis har man 1 kopp vitt socker och en kopp farinsocker!
Jag hade helt tanklöst svarat att jag älskade sötpota-tis, när jag blev tillfrågad om jag åt sötpotatis. Vad jag inte räknat med var att man skulle förstöra råva-ran så grundligt. Så när middagen stod på bordet, visste jag inte hur jag skulle bete mig för att inte vara alltför oartig. Till slut karvade jag ut en pytteliten bit och skyllde på att marshmallows ju inte är något för vegetarianer. Värdinnan var förkrossad — men till nästa måltid visade hon stolt upp en "casserole" utan marshmallows på toppen, och jag åt och led.
Jag vet inte om det är fler än jag som får "socker-baksmälla" — varje gång jag äter för mycket socker, så får jag en fasansfull huvudvärk nästa dag. Om det beror på att jag är extra känslig, eller på att jag inte är van vid stora sockermängder vet jag inte. Men jag mådde inte bra nästföljande dag.
Nu vill jag påpeka att jag inte är någon sockerpuritan- — jag kan njuta av något litet och sött, men här talar jag om den amerikanska sockerkonsumtionen som är enorm. Doughnuts till frukost, brownies till mellan-mål och i stort sett socker i alla maträtter. Att vara gäst i en sockerberoende familj kan vara problema-tiskt.
The First ThanksgivingJean Leon Jerom Ferris
Sockerminnen och en del andra artighetsminnen ramlade över mig i går när jag rostade sötpotatis, men då gjorde jag så här:
Jag skalade och och skar sötpotatisen i klyftor.
Hällde en gnutta olivolja i en långpanna, och kryddade oljan med cayennepeppar, svartpeppar och kryddpeppar.
Hällde i potatisklyftorna och rörde om så att de blev täckta av den kryddiga oljan. (Var snål med oljan, det kan lätt bli för mycket).
Rosta i 260° i 15-20 minuter och rör om i halvtid.
