With a Spoonful of Sugar

I Annikas senaste inlägg kom hon att tala om huskurer, och jag påmindes om sockerkuren mot hicka. Jag provade på den första gången i tonåren, och eftersom den hjälpte mig har jag fortsatt att ta en, ibland två, teskedar strösocker varje gång hickan slår till. Av folk som varit tvungna att söka läkare för ihållande hicka har jag hört att det är (möjligtvis var) det första man provade innan man övergick till det grövre artilleriet.

 "Medicine,1971  

Norman Rockwell

Varför det hjälper, har jag ingen aning om, så jag begav mig ut på nätet för att få klarhet. Nåja, så värst mycket klarhet fick jag väl inte, eftersom inge, med säkerhet, vet varför det hjälper. Men en teori finns:

The theory is that this has to do with how sugar affects the vagus nerve, which connects your brain and your stomach. The teaspoon of sugar manages to stop your diaphragm from spasming, and in turn ends your hiccups instantly.

Och varför denna, i Amerika, så vanliga huskur, är så gott som okänd här, har jag ingen aning om.

 "Sugar Bowl 1" 

Pierre-Auguste Renoir 

Pedanten och slarvern

The Pharmacist

Norman Rockwell

Vårt apotek tycks ha fått permanent personal, efter en lång tid av  tillfälligt folk. Två gossar som komplettera varandra. Pedanten, ser ut som jag tänker mig den numera utdöde pillertrillaren, förbindlig, lågmäld och extremt långsam. Slavern (som tack och lov nu har slutat tugga tuggummi) hälsar på dig som du var en sedan många år försvunnen barndomsvän, suckar och stönar, rycker på axlarna viftar med armarna och blir under stundom rätt högljudd.
Pedanten viker etiketterna och passar in dem, på förpackningen, med millimeterprecision, innan han efter noggrant övervägande har bestämt sig för var de ska sitta. Även om ett papper ska slängas, viker han prydligt ihop det. ih Slarvern pratar glatt medan han klistrar på etiketterna, på den sidan som råkar vara upp — en gång lyckades han få sitt finger under etiketten. Sådant som ska slängas knölas ihop till en skrynklig boll, som kanske hamnar i papperskorgen.
I går hade pedanten problem med att finna mina mediciner, datorn påstod att det skulle finnas tre förpackningar, men det var tomt i lådan. Efter att metodiskt ha gått igenom ett antal lådor i jakten på pillren, så kommer slarvern på att han lagt dem i fel låda.
Man bör avsätta en timme för varje apoteksbesök. 

Grattis Norman!

Norman Percevel Rockwell 

3 februari 1894 – 8 november 1978

Illustratören som många fnös åt, men som är älskad för sina bilder av amerikansk vardag — den vardag som för många amerikaner är den amerikanska drömmen.

Jag har läst att hans barn inte ansåg att deras barndom hade någon likhet med faderns målningar. En psykiater lär ha sagt åt honom att han målade sin lycka, han upplevde den inte. 

 Spring Tonic, 1936

Mänsklig byråkrat

De rika är inte som vi, de betalar mindre skatt.

Income Taxes

Norman Rockwell

Så har jag skickat in min deklaration. Ja, skickat in den. I ett kuvert med frimärke på. För mig går det fortare att skriva under blanketten, stoppa ned i ett kuvert, skriva adressen och frankera, än att ta' reda på hur jag ska bära mig åt för att göra det elektro-niskt. Jag ger faktiskt faderittan i om staten tjänar på att folk deklarerar papperslöst.
Men jag är tacksam för den förenklade deklarationen. Det kunde vara riktigt besvärligt förr i tiden. Jag fick problem ett år, dels för att jag äger två fastigheter, i två olika kommuner och bor i en tredje i en fastighet som jag inte äger. Det fanns inte plats på blanketten för mina båda fastigheter — dessutom var jag egen företagare på den tiden. Och jag fick inte till det eftersom jag sålde mest i utlandet och då inte skulle betala moms — men en del skulle jag alltså betala moms på.
Jag svor, stönade och fyllde i efter bästa förmåga — men det visade sig att bästa förmåga var inte gott nog. Efter brevväxling och telefonsamtal med myn-digheten fick jag uppskov med omdeklarationen tills jag kom tillbaka från en resa. Så jag svor, stönade och fyllde ånyo i efter bästa förmåga. Inte heller den här gången blev det rätt. Det blev nya samtal med skattemyndigheterna, det var en mycket vänlig och tålmodig man som talade om att jag missat det, och det och det. "Ja men", sa' jag, "om du har alla de uppgifterna varför i all världen ska jag då tala om det?"
Han suckade djupt, och sa': "Jag gör det åt dig."