Telia, en räddare i nöden

Så kul det är att kunna berätta om god service
Uppkopplingen i går eftermiddag var minst sagt svajig, ända till den upphörde helt. Nu är fenomenet inte helt nytt för mig, så jag läste istället och räknade med att allt skulle vara OK på morgonen. Det var det inte. Så jag ringde motvilligt Telia, och blev lika glatt överraskad som senast. Att man kan knappa sig fram räddar blodtrycket från att skjuta i höjden, och när jag väl fick tala med en levande människa var hon trevlig och hjälpsam. Lovade att anmäla felet, och sa' att det borde vara åtgärdat till på tisdag. Så jag såg fram emot en helg vid brasan med mina böcker.
Efter en halvtimme ringer en man och säger att han behöver komma hem till mig för att se om han kan fixa felet.
Summan av kardemumman blev att han inte förstod vad som var fel. Kanske är det mitt modem som spökar, för när han kopplade in sitt gick det hur bra som helst. Så jag fick låna hans modem tills vidare! Blir det fel igen, så ringer jag honom omgående, annars kontaktar jag honom i slutet av nästa vecka — den dagen den sorgen, kanske får jag lov att skaffa ett nytt modem.
Skulle vara bra om vår gemensamma datanörd funnes till hands - vem har honom just nu? (Varför han förresten — det visar bara hur gammaldags jag är i mitt tänkande)

Hm, hann inte ens till slutet av det här inlägget innan uppkopplingen försvann en stund.

Positiv överraskning

Så hade jag åter en fungerande dator — men kunde inte koppla upp mig! De sista två dagarna datorn fungerade kunde jag inte komma ut i den “wida, wida wärlden”, så jag har undrat hur det skulle gå när jag fick tillbaka den. Av och till har jag haft problem med uppkopplingen, men det har alltid fixat sig inom ett dygn. Men nu har jag tydligen varit avskuren från wärlden i ett par månader — så jag tog ett djupt andetag och ringde till Telia. Jag har såå dålig erfarenhet av att ringa till dem och deras röststyrda kundtjänst så jag blev glatt överraskad när ett av alternativen var att knappa sig fram istället för att prata sig fram! När jag hade tryckt färdigt kom nästa trevliga överraskning: en jättetrevlig tjej, som lotsade mig igen diverse kontroller. Inga fel visade sig, så hon föreslog att jag skulle ta’ med mig modemet till en granne med bredband för att kontrollera att modemet inte lagt av. Men just när vi skulle lägga på, så kom hon på att hon skulle kolla hur det stod till med ledningarna i mitt område — och si, där var felet! Hon skulle felanmäla, så skulle felet avhjälpas inom tre arbetsdagar. För att de skulle kunna nå mig behövde hon mitt mobiltelefonnummer för att kunna sms:a. till mig när felet var åtgärdat. Eftersom min mobil la’ av samtidigt som datorn och min sladdlösa telefon, brydde jag mig inte om att tala om att jag faktiskt inte har en aning om, varken hur man sänder eller tar emot sms, jag nöjde mig med att tala om att jag inte har mobil. Då blev hon alldeles brydd och visste inte hur hon skulle göra. Jag föreslog att ett telefonbolag kanske skulle kunna tänka sig att ringa ett vanligt gammeldags telefonsamtal, men hon skrattade generat och sa’ att det alternativet inte fanns! Det slutade med att jag gav henne en väninnas mobilnummer. Och i morse ringde väninnan och berättade att hon fått ett sms från Telia. Jag kastade mig genast över datorn, och blev jättebesviken när det inte funkade. Men så kom en väninna på besök och jag trängde undan datorproblemet och hade trevligt en stund. Och när gästen gått några timmar senare fungerade allt som det skulle!

Nu har jag ägnat några timmar åt att grovsortera alla mejl, har slängt 800 och sorterat in några hundra i olika mappar och ska tackla de mer personliga nu. Det kommer att ta' ett tag — ni som väntar på mejl från mig får ha tålamod, det kommer så småningom. Liksom jag hoppas komma tillbaka till bloggandet snart.

Man ska inte ropa hej

förrän man sitter på bäcken.

Det är inte mycket jag kan göra för en opasslig dator - men hyggliga människor, både kända och okända, har bistått mig med goda råd (om än inte dåd). Och mer än en gång har jag trott att nu, nu har jag snart en frisk oc kry dator hemma igen. Men dagarna har blivit till veckor och jag har långsamt vant mig vid att åter leva ett datorlöst liv.
Snart hoppas jag att kunna ropa hej.

Lättnad

Vilken lättnad det är att fatta ett beslut istället för att avvakta och vela fram och tillbaka.
Efter alla våndor med min dator mejlade jag Per, min dator guru, och sa' att jag skulle lämpa över allt på honom när jag måste åka till sta'n om några veckor. Så nu behöver jag inte ha dåligt samvete för att jag inte orkar ta' itu med problemen.
Jag mår inte ett dugg bättre – men det känns 17 så mycket bättre.

Det känns också bra att ha fått lite rätsida på min vårdsituation – även om det bara är en tillfällig lösning. Jag tillhör nämligen ett landsting med fritt vårdval. Vilket inte, som jag trodde, att vi patienter väljer den läkare vi vill ha. Nej, läkarna väljer de friskaste och mest lönsamma patienterna.

.

Så sägs det att solen kommer på ett tillfälligt besök i morgon, vilket också gör livet lättare att leva.

17 oxå!

Nu kan jag inte använda Office mer. Vilket betyder att jag kan ta' emot mail i Microsoft Outlook - men inte skicka.Dessutom har jag upptäckt att Vista inte gillar min skanner och skrivare.
Manualen till mobilen ligger förmodligen i tryggt förvar på ön. Dit kommer jag i bästa fall om ett par månader.

Ska jag slänga mig eller datorn i älven?

Acer rubrum och acer datoris

0
Mina rödlönnar blommar så vacker nu – och helt utslagen blir jag av att lära mig Vista i min nya dator som helt passande heter Acer. Fast det uttalas nog inte på samma sätt.

Mina bilder gick att rädda från den havererade datorn – för ögonblicket det enda jag känner mig tacksam över.

Teknikens värd är fantastisk – så länge jag inte behöver förstå den. Jag nyttjat gärna dator, bil och medicinsk utrustning men jag har ingen som helst ambition att förstå hur det fungerar. Nyss var det pumpen som skulle på service. Då får jag en utbytes-pump att nyttja under tiden; det tog mig många koppar te och en del ord som jag inte visste att jag kunde inte jag lyckades programmera låneapparaten så att jag kunde använda den. Och när jag äntligen kommer iväg till apoteket för att lämna in min pump så har de lunchstängt. Här på är vischan håller de olika inrättningarna sig med olika lunchtider.
Hur många kannor te och hur många nya ord jag kommer att förbruka innan jag blir vän med Vista vågar jag inte ens spekulera om.

Blir det mycket tyst här så har jag inte rullat ihop bastmattan – bara krupit under den i hopp om att livet, tekniken och hälsan ska reparera sig själv.

Datorer är jättebra

— så länge de fungerar. Och det gör inte min. Så här sitter jag med en lånad dator och känner mig vilsen Jag har en tid varit medveten om att min trotjänare behöver en efterföljare – men jag trodde väl inte att den skulle dö mitt i en mening.
Ny dator är beställd och kommer i morgon, men eftersom jag inte tänker åka till sta’n två da’r i rad så får jag hanka mig fram med den här till påsken är över. Det betyder också att jag inte kommer åt mitt vanliga e-post konto – så de som vill nå mig får använda sig att ”stugkatt adressen” som finns strax under blogglistan i högerspalten. Kanske kan jag lista ut vad jag ska skriva in var för att komma åt kontot – men det blir senare i så fall.

Att var utan dator frigör ju tid, i går parkerade jag mig i solen utanför köksdörren med en trave böcker – se’n sov jag i två timmar. Skönt.

Finns det strulfria datorer?

0
Varför övergav vi fjäderpennor, bläck och pergament? Att skära till en gåspenna är terapi för själen jämfört med att våndas över en dators nycker.
0
Jag föser vadden eller tvållöddret — eller vad jag nu har i knoppen — åt sidan och försöker följa min datorgurus instruktioner för att rädda det som finns på den externa hårddisken. Det lyckas, och jag svävar i två minuter innan samma gamla felmeddelande dyker upp igen.
0
I ett försök att pigga upp mig ta'r jag en promenad. Älven håller på att gå upp, solen glittrar i vattnet, fåglarna sjunger som galningar och det är kallt som bara den. När jag ska fotografera skönheten visar det sig att kamerans batterier är slut.

En räddare i nöden

I flera da'r har jag försökt att få in en översättnings-manick i mina bloggar. Om det var datorn eller Blogger som strulade vet jag inte — men det var lögn att få det att funka. Så hittade jag en ny läsvärd blog och upptäckte att det fanns en dylik tingest där. Så jag anropade Christina som genaste ryckte in med både råd och dåd. Jag kunde trots hennes anvis-ningar nämligen inte få in manicken — men det kunde Christina. Och i dag på morgonen när jag gjorde exakt samma klickningar som i går då plötsligt halkar allt på plats utan de minsta protester. Jag har för länge se'n gett katten i att förstå datorns själsliv — bara den gör vad den ska är jag nöjd. Nu är jag mycket nöjd!
Nöjsamt är det också att läsa översättningarna — de så kallade översättningarna — ibland är de näst intill omöjliga att förstå.
Kika in hos Christina i Stribergs stationshus!