Mest trafik, bara lite brownies

Undet min tid i Kanada var jag Tawny Owl (en av ledarna) i en avdelning med brownies. Den kår jag tillhörde i Sverige, höll till i ett skyddsrum, något som vi väl inte var riktigt belåtna med — men när jag såg hur flickorna i Kanada hade det, insåg jag hur bra vi hade det, med en stor lokal som vi inte behövde dela med någon. De här flickorna i East S:t Paul höll till i en kyrka, där varje möte började med att de drog fram gamla möbler och ett par madras-ser, som de använde till att dela in lokalen i små rum med, så att varje grupp skulle få ett eget utrymme. Hemma hade varje patrull sitt eget lilla rum som de inredde med mer entusiasm än smak.
Ett av våra möten ägnades åt trafikregler, de som hade en cykel, och inte bodde för långt borta cyk-lade till mötet, dit även ett par trafikpoliser hade kommit. 

Trafikundervisningen skilde sig inte från vad jag varit med om i Sverige — utom på en punkt. När det kom till hur man markerar att man ändrar kör-riktning, blev jag tvungen att dölja mitt leende. När man svänger vänster, sträcker man ut sin vänstra arm precis som vi gör (borde göra). Men när man svänger höger, sträcker man upp vänstra arm — och motiveringen gillar jag: ”en bilist vevar ju inte ned höger vindruta och sträcker sig ut på den sidan av bilen för att visa att han ska svänga”. Varpå alla flickorna skrattade — sååå tokig var man ju inte. 
I England på 60-talet såg jag ofta handsignaler, men det här var Kanada flera år senare — och där har jag har aldrig sett någon markera körriktningen annat än med sin blinker. (Finns det inget annat ord på svenska? Pilen talar man ju inte längre om — även om jag minns den tiden).

Därför blev jag rätt överraskad när jag begav mig ut på nätet för att leta efter lämplig illustration — det finns massor med, både bilder och text, som hand-lar om handsignaler. Tydligen ingick det i körut-bildningen rätt länge, både i Staterna och Kanada. Roliga gamla tidningsklipp finns också, som visar ”nyheter” som ska bidraga till trafiksäkerheten.

I både U.S.A. och Kanada, kan det ju på sina håll vara ordentligt kallt på vintern. Personligen före-drar jag absolut att ha bilfönstret stängt, och an-vända mig av bilens blinker, när jag ska svänga.

                                                       

För den som undrar, kan jag berätta att tawny owl är vad som på svenska heter kattuggla, Strix aluco.

 

Brownies choklart

 Chocolate Square II  

 Lanie Loreth

Det är snudd på ett under att någon annan infor-mation än hur man bakar brownies får rum i sajberspejs. Jag tror att jag skulle kunna prova ett nytt recept varje dag i resten av mitt liv — och ändå inte hinna med mer än en bråkdel av dem.

Somliga vill ha dem kompakta, andra vill ha dem mer som en mjuk kaka, en del vill ha dem extremt chokladiga, medan de chokladsvaga faller några i smaken — alla kan hitta ett recept som passar. Men den ska vara rätt kompakt, och får absolut inte vara torr — kanske är det en brylling till vår kladdkaka.

För 119 år sedan hölls en utställning i Chicago, ”the Columbian Exposition”, och då behövde man en dessert åt damerna som besökte utställningen. Den skulle vara mindre än en traditionell tårtbit — och det skulle gå att äta den direkt från lunchlådan. Så föddes ”the brownie” — en brownie med valnötter som hade en aprikosglasyr. Och så bakas de fort-farande på Palmer House Hotel i Chicago, där de skapades 1893.

I början på 1900-talet blev brownies populära och recept började dyka upp i kokböcker, och så be-gynte deras segertåg — först i U.S.A. och Kanada, och så småningom i hela världen. 

Kanske har jag fel, men jag har alltid betraktat brownies utan bakpulver som mer ursprungliga än de med. Och när jag tittar på gamla recept så före-faller det vara så — men säker är jag inte. Däremot är jag säker på att jag gillar konsistensen bättre på dem utan bakpulver.

Bland de recepten som jag nyligen återfann, fanns ett tidningsurklipp som handlade om brownies. Slarvigt nog skrev jag inte från vilken tidning klippet kommer — men jag förstår av en annons på baksidan att det måste ha varit när jag hälsade på Maiken i Kentucky 1996. Där finns flera olika recept på brownies, både med och utan bakpulver. Jag fastnade för en mix, men gjorde bara halv sats ifall jag inte skulle tycka om den. 

Artikeln inleds med lite brownieprat:

A perfekt brownie, according to dessert expert Sax, is fudgy, dry and crackled on top, moist and dense within. Some people like their brownies cakey and dark; Otters like them sweet, fudgy and dense — expectations diffar as much as recipies.
When you read a brownie recipe, you can expect these things:

• If it calls for sour cream, buttermilk or other liquid, you can expect it to be caky and tender, not dense and moist.
• If it calls for chocolate sauce out of a can, expect dry bars that aren’t very chocolaty — these bars are usually iced.
• If the recipe requires beating eggs “until fluffy”, you can expert a brittle top that rises off the bar underneath and may crack when you cut it.

Alice's homemade brownie mix
If you have young bakers in the house, consider putting together a batch of your own brownie mix.
Assistant Food Editor Alice Colombo used this recipe to fill little freezer bags; she would keep them on a freezer shelf that her sons could reach so they could bake whenever the mood hit.

Making the mix:
4 cups all-purpose flour
4 teaspoons baking powder
8 cups sugar
2½ cups cocoa
2 cups vegetable shortening
.
Making the brownies:
3 cups Alice's brownie mix
3 eggs, beaten
1½ tsp vanilla
½ cup chopped nuts (optional)

To make the mix, mix together dry ingredients. Use two knifes or a pastry blender to cut the shortening into the mixture until it looks like coarse meal.
Divide the mixture into plastic "zipper" bags, measuring 3 cups into each bag. Refrigerate (for best storage) up to 6 weeks, or freeze for longer storage.

To make brownies, grease an 8- by 8-inch baking pan. Heat oven to 350 degrees. Combine all ingredients until well-blended. Bake for 35 to 40 minutes. Cool and cut into squares.

Jag gjorde som sagt, bara halv sats — med halva mängden socker — och tycker att det är ett bra basrecept, som man kan variera hur mycket som helst. Den här gången hade jag inga nötter i, men en halv kopp frysta svarta vinbär.
Eftersom de flesta moderna amerikanska recept avser extra stora ägg, så använde jag fyra ägg, när jag insåg att smeten blev i styvaste laget.
Här hittar du en omvandlingstabell.

Kvickrot en förebild

0
Kvickrot (Elytrigia repens) tillhör släktet kvickrötter och familjen gräs. Den blir från 30 till 120 cm hög och blommar från juni till september. Den förökar sig bland annat med vidsträckta vita, sega utlöpare. Stråna är upprätta, gröna eller blåaktiga och kala. Bladen är 3 till 20 mm breda, mattgröna, platta, något sträva med otydliga nerver. Axen är 5 till 20 cm långa och är upprätta, raka och ibland violettaktiga. Småax överlappar varandra. Den varierar till småaxen, som ibland har trubbiga, ibland långt borstuddiga fjäll.Kvickrot är vanlig och trivs bäst på frisk, kvävehaltig mark och påträffas vanligtvis på exempelvis åkrar, renar, tippar, gårdar och stränder. Dess utbredning i Norden är övergripande. Endast de högsta kalfjällen och Svalbard saknar dessa växter.Namnet kvickrot syftar på den livskraftiga utlöparen, som ungefär har formen av ett smalt snöre, och kan bli mycket lång. ("Kvick" är ursprungligen motsatsen till död). Denna jordstamsbildning gör växten till ett effektivt ogräs som frodas bland annat i trädgårdsland och häckar, kring husknutar och på vägrenar.
Bild och text ovan från Wikipedia


0
Bättre förebild får man leta efter – det inser jag när jag i ett försök att snygga till i rabatterna förstår att kvickrot överlever allt.
Jag tänkte att jag skulle vara tidigt ute i år – mota kvickroten i grind så att säga. Så nu har jag börjat att grovröja, ta’ bort alla vissna växtdelar som får tomten att se lika försummad ut som den är. Det är rabatten ovan jag tacklar nu – se’n min far dog för tre år se’n så har tovsippor och geum nästan kvävts under ogräset.
Det är ett tacksamt jobb så här i början när man kan avlägsna gräset nävvis. Det är med trädgårdsarbete som med städning, ju värre det är när man börjar ju större skillnad syns när man gjort ett ingrepp. Riktigt uppmuntrande.
Har lagt upp en taktik och det ska bli spännande att se hur länge jag orkar följa den. Tänker ta’ korta pass – förhoppningsvis ofta – ibland bara i förbifarten så att jag inte ta’r ut mig så mycket att jag inte orkar återvända på en vecka. I dag blev det alltså en halvtimme på knä i vårsolen. Det är sån’t jag klarar av dagar som i dag när jag ”sitter fast”.
Se’n blev det middag i solen. Sötpotatis och quornpytt, följt av brownies med hallon och glass. Jag använde ett brownierecept som Nan hade på sin blogg härförleden. Jag tog nog bara hälften så mycket socker som receptet föreslog men nästan dubbelt så mycket choklad.