Young Couple
Alessandro Morbelli
Aldrig hände det häller något märkvärdigt i det här förbaskade Upsala. Den ena dagen var så lik den andra, att om man försökte beskrifva två, som följt efter varandra, skulle inte en gång Zola ha tålamod att skildra mer än den första. Men det kunde ju hända något just denna kväll. Lodén hade en oförliknelig romantik i kroppen. Han gick öfveralt och väntade, att något skulle inträffa, som ej var likt det gamla odrägligt hvardagliga, hvilket han kunde utantill. Och som alla af den sortens folk trodde han naturligtvis, att det där märkvärdiga, hvad det nu var, skulle vara infamt nog att visa sig, just när han inte var med.
Därför skulle han hafva ansett en dag alldeles förstörd om han hållit sig inne under aftonen, och därför gick han också ut och dref hvar dag, gud gaf, och väntade på, att något underbart skulle ske. Det hände emellertid ingenting, och följden var den, att han hvar afton gick och lade sig i ett tillstånd af missräkning, hvar morgon steg upp med en förnimmelse af gårdagens obehag och hvar förmiddag längtade, att det snart skulle blifva kväll, så att det skulle kunna hända något ovanligt igen.
Trots att det är över hundra år sedan novellen skrevs roar det mig att se hur den mänskliga naturen inte har förändrats på alla dessa år.
